Intervju med Evergrey

22/4 2017

Palatset Linköping

Välkomna hit!

Tack så mycket!

Ni har funnits sen -96, och varit med om en del byten av medlemmar. Hur påverkar det bandet?

Rikard: Det är ju nödvändigt ibland, för folk vill åt olika håll. Det har väl varit en förutsättning för bandets överlevnad, bandet som sådant med medlemsbytena. Men det är klart att det påverkar, det kommer ju in nya musiker och bitvis nytt sound, men vi tycker att vi kunnat anpassa det bra för varje nytt medlemsbyte. Evergrey har behållit någon form av musikalisk kärna så där. Så det har funkat.

Dom har smält in bra i bandet?

Rikard: Precis, det har dom, men det är ganska många som har passerat revy.

Johan: Det får man väl säga.

Hannes Van Dalh i Sabaton tex.

Rikard: Ja Hannes. 

Hur många är det kvar av originalmedlemmarna nu?

Rikard: En, det är bara Tompa kvar.

På nya skivan The Storm Within sjunger Floor Jansen från Nightwish på två utav låtarna. Vems idé var det och ta med henne på skivan?

Johan: Det var faktiskt Carina, Toms frus idé, dom är kompisar. Så satt dom en kväll och då frågade Carina hur det kommer sig att du inte sjunger på någon Evergrey skiva. Det är ingen som har frågat svarade Floor. Så det var hon som faktiskt frågade Tom om inte Floor kunde vara med på skivan, och på den vägen är det.

Kan det tänkas bli några fler låtar med Floor i framtiden?

Johan: Nej, behövs det kvinnoröster så är ju Carina nära till hands om man säger så. Hon är djävligt duktig. Någon annan än hon har det inte behövts och andra killar känns inte så aktuellt, det räcker med Tom. Man vet ju inte, man får väl se i framtiden om man kommer på något skoj. Men det får vara befogat och inte bara slänga in en massa gäster.

Det är väl om ni hittar en låt som passar.

Johan: Det måste finnas en mening.

Ni har ganska mörka texter, vad kan ni säga om temat på den nya skivan?

Johan: Det är nog en sorts kärleksskiva, fast kanske tvärtom.

Rikard: Nä men precis, en skilsmässoskiva.

Johan: Sett ur ett visst perspektiv. Det är väl inte så himla muntert hela tiden, det är ganska dystert.

Ni har en omfattande turné i Norra USA. Vem planerar den och hur tänker ni när ni gör en setlist till en sån turné?

Johan: Alltså turnéplanen, vi har ju en agent som sköter det, det är hans jobb, det får han göra det han tycker blir bäst. Setlisten, vi har ju en ny skiva, då är det ju viktigt och spela låtar från den, sen måste man ju spela lite gamla låtar också som folk vill höra. Lite av varje får det bli, men med fokus på den nya skivan.

Är det någon skillnad på svenska och utländska fans på konserterna?

Rikard: Både ja och nej, man kan märka lite skillnad från olika kontinenter, Norra och södra Europa är lite skillnad, även på östra och västra Europa. Man märker lite skillnad, det gör man. Men när man står och spelar så är det samma överallt.

Ni har spelat på den största metalfestivalen, Wacken Open Air, hur var det?

Johan:Det är alltid kul och spela för mycket folk, Wacken är ju bra organiserad och bra med folk det är ju roligt förstås. Sen blir det ju lite absurt när det är 47 tusen personer och så står dom ju så långt bort för staketet är så långt bort från scenen, för att kameror och security ska få plats. Folk är inte så nära, så man får ju inte den här intima känslan av en klubbspelning. Det är klart att det är kul och se ut över ett publikhav.

Ni ska spela på Sabaton Open Air i Falun, hur känns det?

Rikard: Jag vet inte hur det kommer att kännas, vi har ju aldrig varit där, jag förmodar att det är en bra festival den har ju funnits ett tag. Jag utgår ifrån att det blir bra.

Johan: Väntar med spänning, det ska bli skitkul. Det är lite roliga band som kommer dit med som ska lira där.

Vad är det sista ni tänker på innan ni går på scenen?

Rikard: Försöka och inte snubbla kanske. Det brukar vara ganska mörkt och så, det är inte helt riskfritt. 

Har ni ramlat någon gång?

Johan: Ja, snubblat och det har trampats ur sladdar ur förstärkare också, så det blir helt tyst.

Jobbigt!!

Johan: Ja, det är djävligt jobbigt, inte bästa sättet att börja en konsert på.

Har ni någon grej ni måste göra innan ni går på scenen?

Johan: Vi har en grej vi kör, inte direkt skrock, men vi har en pepp grej vi kör, typ som ett fotbollslag eller vad som helst.

Rikard: Så att man kommer in i rätt feeling, det är ju faktiskt rätt bra om man gör det precis innan då hamnar man i rätt fokus. 

Johan: Det är det som är grejen. Vi har ju gått upp på scenen utan att ha gjort den där grejen, för det har varit så splittrat. Det känns jättekonstigt, när man är van och få den där peppen. Men annars måste man ju på toaletten innan också.

Rikard: Ja, man vill ju inte behöva gå  mitt i giget.

Ni filmade en video till låten Kings of Errors i Göteborg, högt uppe på Eriksbergskranen. Hur var det och spela så högt upp?

Johan: Det var jätteläskigt, lite höjdrädd. Så det var inte så jätteavslappnat.

Rikard: Jag är inte så höjdrädd, så jag tyckte det var rätt fräckt. Men vi var där uppe länge, 8 timmar eller nåt.

Johan: Från morgon till sen eftermiddag, det var tufft. Bara tagning efter tagning.

Vems idé var det?

Rikard: Det var en idé vi haft ganska länge, men vi har inte vetat om det gått och genomföra. Så fick vi rätt kontakter och så där, så det skulle gå och genomföra. Sen hade vi tur med vädret, det kunde lika gärna varit dåligt väder. Så vi hade haft idén där ganska länge.

Har ni några fler planer på att göra en video högt upp eller någon som är lite udda?

Rikard: Man försöker ju alltid hitta någon speciell vinkel men det är svårt.

Johan: Det är så mycket som är gjort, inte för det är något fel på det.

Rikard: Vi spelade in en massa videor på Island nu.

Johan: Man får ju en känsla direkt, vi hade en väldigt duktig videoregissör, Patric Ullaeus, han är fantastiskt duktig.

Jaa, han gör mycket, och bra blir det.

Vad har varit lättast och svårast med att spela in den nya skivan?

Johan: Det har varit ganska lätt generellt, både inspelning och turnerande, ingenting som är direkt svårt. Det är klart att är det någon teknisk grej man ska spela, som kräver lite fokus, då får man öva hemma liksom.

Rikard: Finns ju alltid en viss stress, vi har ett skivbolag, det ska levereras en viss tid och så där. Så det kan ju vara lite jobbigt för magen.

Johan: Man känner lite oro, nu har vi bokat studion en vecka, och nu ska vi fan vara klara efter en vecka också, Annars blir det väldigt svårt och lösa den grejen. Det är en sån stress att inte veta att nåt är svårt då.

Vem har skapat omslaget till The Storm Within?

Rikard: En kille från Brasilien är det.

Johan: Carlos Fides, han är jätteduktig.

Rikard: Vi har jobbat med honom förut, han har gjort en del merch och så där.  Det här ärförsta gången han gör ett skivomslag.

Hur ser det ut framöver för Evergrey?

Johan: Linköping idag, Norge nästa helg, Sandviken, sen är det USA då helgen efter det åker vi på Fredagen en månad i USA.

Rikard: Lite festivaler, Hellfest bla.

Johan: Hellfest, Sabaton Open Air. Sen tittar vi på om vi kan göra en Europa turné i höst. Lite headline, det jobbas väl på det.

Beskriv bandet med tre ord:

Mörkt, proggigt och hårt. Och mjukt.

Intervju med Sabaton

Chris Rörland och Tommy Johansson
Himmelstalundshallen
Norrköping

17/3 2017

Välkomna hit!

Tackar, tackar.

Allting började i Falun med Sabaton, men under ett annat namn.

Chris: Precis, Aeon.

Hur kom det sig att det blev just Sabaton ni valde när ni bytte namn?

Chris: Jag kom ju in så pass sent, det var ju 2012, och Tommy har ju precis hoppat in.

Tommy: Det var väl typ -99 dom bytte, det var ju då dom startade.

Chris: Det måste ha varit då dom bytte namn till Sabaton för det fanns redan ett band som hette Aeon, så då fick dom inte heta det. Då satt dom och tänkte på lite allt möjligt, som alla band brukar göra, för att komma på ett coolt namn som är lätt och komma ihåg och som betyder nånting, och det är ju lätt. Men så hittade dom Sabaton, som är klon på riddarfoten, då tänkte dom det blir ju skitcoolt, att den heter Sabaton, för då blir det ju metal up your ass. Sen börjar det ju på S och nästa bokstav är ju A, sen B, så om du går igenom en seriehylla i en butik då är ju det den första du kommer att se, Sabaton. Sen har det ju lite connection med Abba med, Sabaton. Då valde dom det namnet.

Ni har gjort nånting som många band bara drömmer om, ni har headlinat Wacken Open Air.

Chris: Jajamen, en pojkdröm.

Hur kändes det och hur förbereder man sig för en sån konsert?

Chris: Det hände så mycket hela tiden, eftersom vi skulle filma allting, det var så mycket runt omkring så man hann inte tänka så mycket, det var bara och köra. Sen fick man nypa sig i armen fan jag står verkligen på den här scenen och headlinar, och inte nog med det vi spelar in en livedvd. Så det var ju en pojkdröm som blev sann, sen man var pytteliten, fan Wacken va coolt, där ska man headlina nån gång, den scenen där vill jag spela nån gång. Sen får man headlina skiten,så det är helt sjukt.

Tommy: Hur många var det, 60 tusen?

Chris: När jag var där som besökare 2008 då var det 80 tusen besökare, så det är väl mellan 70 - 90 tusen som såg konserten. När alla ställer sig och hoppar på Primo Victoria, ser det ut som ett hav som rör sig, det är mäktigt. 

Ni var ju i Woodstock i Polen, det måste ju ha varit ännu mer folk?

Chris: Ingen visste ju om det, för Pär och Jocke hade inte berättat hur stort det var. Det är en liten festival därute i ingenstans på ett fält, som är en gratisfestival, när man sen kom in i dressingroom där som man såg jävlar vad mycket folk det är, vad är det här, har aldrig hört talas om det. Sen kom man in och läste på skyltarna som står vad som händer på dagarna,  Där står det capacity, hur mycket folk det kommer idag, så står det en miljon. Vaa det kan ju inte stämma, dom måste ha skrivit fel, capacity one million. Så vi frågade vi och dom bara nä det kommer en miljon besökare. Sen är det ju svårt och räkna på en gratisfestival, dom hade beräknat att det var ungefär åtta hundra tusen när vi spelade och spelade in livedvdn.

Tommy: Oh fy fan! Det var väl ungefär när du gått med?

Chris: Vi hade gjort en USA turné och sen kom vi in på festivalsommaren och det var ett av dom första gigen, då var man nervös, så tittar man på dvdn när jag går in på scen, så är jag superfokuserad och fattar ingenting. Jag aldrig varit så nervös i hela mitt liv.

Men det gick bra?

Chris: Det blev en väldigt bra dvd, jag är supernöjd med den, Wacken inte lika mycket, det var så mycket som gick fel. Men det blev en bra dvd det med.

Era låtar handlar om historia, hur mycket tid lägger ni ner på och leta information innan ni gör en ny skiva?

Chris: Pär har ju en hel databas med grejer, för det är fans som skickar in historier vi aldrig hört talas om, jag menar vi vet ju vår egna historia hyfsat bra, men dom som tex bor i Serbien vet inte om svensk historia och vi vet inget om deras historia. Så Pär har ju mappat upp allting från olika länder så det finns ju en hel del nu, så när vi väl ska göra en ny skiva och vet vad den ska handla om då går Pär bara in i databanken och så kollar han om det är nåt som passar. Sen gör vi ju väldigt mycket research innan vi skriver texterna, men vanligtvis är det Pär och Jocke som skriver alla texterna och vi står för musik och sånt, för jag var inte så bra på historia i skolan.

Hur kändes det för dig Tommy, när du hoppade in i Sabaton?

Tommy: Det känns fantastiskt, jag tänkte faktiskt på en sak i morse att jag är väldigt glad att jag fick den här frågan i och med 2012 när Chris och Thobbe hoppade in så ringde dom mig före Thobbe, men då hade jag ju mycket att göra med mitt andra band och så hade jag flyttat, det var mycket som hände i mitt liv, så jag hade ju inte möjlighet att kunna vara med i Sabaton, så jag tackade nej. Så jag tänkte på det i morse att fan va kul att dom ringde mig när det blev dags igen fyra år senare. Thobbe har hoppat av är du fortfarande intresserad, då var jag ju fortfarande jävligt intresserad, veckan efter skulle jag bli arbetslös, kommunen skulle stänga ner mitt arbete, jag hade fått tillbaka ett enormt driv och ut och spela. Det var fantastiskt, det började ju med att jag hängde med en vecka och stod bakom scen och spelade när dom var på festivaler, stod jag och repade, sen på Rockstad Falun när jag blev presenterad som ny gitarrist, var en fantastisk kväll, det var helt otroligt, sen var det bara några uppvärmningsgig i Polen, sen två månader i nord och Sydamerika. Så det känns jättekul, det här vill jag göra, vara ute och spela.

The Last Stand släpptes ju förra året, skiljer den sig nånting ifrån dom tidigare skivorna och blev den mottagen som ni hade tänkt?

Chris: Jag tror fansen blev lite rädda i början, eftersom vi hade bestämt att nu ska vi chocka folk historien med hela Last Stand är att det handlar om sista stora slagen. Då har vi gått från att vi bara sjunger om första eller andra världskriget som vi gjort tidigare, men nu är det även spartaner, Skottland, så det går ju och göra väldigt mycket, det är ett väldigt stort spektrum, samurajer och allt möjligt. Dom låtarna som sticker ut mest från plattan, det är dom som vi släppte som singlar., som var mest annorlunda, så folk bara va faan händer med Sabaton, säckpipor, vad är det här, låtar som går i dur, vilket vi aldrig haft tidigare. Efter att vi släppt dom två singlarna då annonserade vi hela turnén att den ska heta The Last Tour, varför inte, skivan heter ju The Last Stand. Jag sa det mest som en kul grej till Pär när han började fråga om vad vi skulle döpa turnén till, det kommer ju att skrämma skiten ur folk och det har det gjort, så det vart ju bra. Folk tror ju fortfarande att det är vår sista turné.

Ja, man hajade ju till lite.

Chris: Ja det är ju det mest naturliga, vi skojade och nu kan vi säga eftersom Status Q påbörjade ju sin avslutningsturné 1984 och fortsatt i 30 år, The Farewell tour. Då startar vi nu och kör 30 år till. Den blev jättebra mottagen, så det är ju verkligen kul och se. 

Tommy: Jättehöga betyg i många tidningar och på sociala medier. 

Det är ju roligt.

Chris: Det är ju på gott och ont, folk tycker att vi sålt ut oss, det låter inte likadant som på Primo Victoria. 

Tommy: Det var ju tolv år sedan, mycket händer ju på tolv år.

Ni turnerar ju väldigt mycket, har ni något knep att hålla gnistan uppe show efter show?

Tommy: Alla har ju olika grejer, det är klart som fan det är kul och stå på scen och spela. Ibland har man en dålig dag, då är det svårt och fokusera. Den som står längst bak, dom vet ju inte varför jag har en dålig dag, varför jag inte ser glad ut på scenen. Man får hitta något som gör en glad och motiverad. Det kan vara allt ifrån att fan va kul det är och stå på scen och spela till att vi ska ha skräckfilms maraton ikväll efter giget, såna där saker. Sen så klart, när man får kontakt med publiken, då blir det också som en nytändning.

Chris: Ja verkligen, man känner att man får kontakten med publiken då blir det mycket roligare. Man har gjort många gig där det händer ingenting, man försöker och titta på folk och ta in det, men det händer ingenting. 

Tommy: Eller den typiska som står med armarna i kors.

Chris: Då blir man inte så taggad, men då får man försöka köra runt det och titta på dom opch skratta istället och då tycker dom det är jättejobbigt. 

Ni har placerat er trummis på en stridsvagn, nåt som är det coolaste jag sett. Var och när föddes idén till den och vem har gjort den?

Chris: Han som har gjort den heter Jamie Sims, från England, han är med oss nu och han springer runt i en jättecool hjälm och ser ut som han är stridsklar för att åka rakt ut i krig, han är djävulskt rolig, och det är han som har designat och varit med  och byggt den. Han har även gjort allt vi har på scenen. Den som kom på idén var Pär, det påbörjades, jag hörde små rykten om det, att vi skulle göra något stort när det kom till Heroes plattan. Då började dom diskutera om vi skulle ha en stridsvagn på scenen. Jag började garva, jo tjena hur ska det gå till, sen började dom visa lite ritningar hur dom har tänkt, det här kan ju bli hur coolt som helst. Sen kom den första stridsvagnen, så sa Pär att vi behöver en till så nu har vi två. Vi har faktiskt haft två stridsvagnar på scenen stora monument kommer upp stora örnarna som är från Heroes plattan.

Tommy: Hade ni det på Wacken?

Chris: Ja det hade vi.

Ni har satt Falun på kartan i och med er festival Sabaton Open Air. Hur känns det att flera tusen metalfans vet var Falun ligger?

Chris: Det är rätt coolt, det är häftigt och se. Jag är ju inte från Falun , jag kommer ifrån långt upp i norr, det är ju samma med dig Tommy. Det är häftigt och se, sen Pär var en liten femtonåring och sprang runt till att ha byggt upp det här, han och Joakim från ingenting och har blivit ett av Sveriges största band. Det är jävligt häftigt att få vara med i den här svängen, allting går spikrakt uppåt, och det är häftigt och se att dom verkligen har lyckats. Vill man så kan man. 

Har ni tänkt och vidareutveckla Sabaton Open Air?

Chris: Svårt och säga i dagens läge. Vi vill ju att det ska bli större, men det är mycket med olika lagar och sånt, man får inte spela efter en viss tid, vi hyr ju där på skidstadion och man får inte sälja alkohol efter en viss tid. Det är mycket som slår emot en, men det har börjat släppa nu och vi har fått mer och mer frihet och göra saker och vi hoppas att den expanderar. Vi döpte ju om den till noch ein bier i Tyskland och gjorde en noch ein bier festival. Så det börjar bli mer och mer och förhoppningvis kan vi öppna fler festivaler. 

Vad är det som har gjort er så framgångsrika?

Tommy: Jag tror att när Sabaton kom 2005 så kom dom med nånting helt nytt, musiken var väl kanske inte jätteny, i och med det sätt Jocke sjunger på och vad han sjunger om, melodierna är ju jättenkla, till och med min farsa som inte alls är hårdrockare tycker ju The Last Stand är jättebra och den bästa låten. Melodier man kan nynna med i och texterna, det handlar om saker som hänt, historiska moment som alla kan känna igen sig i. Primo Victoria handlar ju om landstigningen i Normadie, det vet ju dom flesta vad det är. Det är ju inte så många band som sjunger om militärhistoria.

Chris: Det är ju på både gott och ont, folk kallar ju oss nazister och allt möjligt för att vi sjunger om militärhistoria, men läs texterna så får ni se, det handlar bara om vanlig historia, och Pär och Jocke är väldigt intresserade av historia.

Vad ska ni göra härnäst?

Chris: Turnera, turnera och turnera.

Tommy: Det blir fullt ös hela året.

Chris: Det blir det nästa år med.

Tommy: Det som ligger på agendan är att vi ska göra färdigt den här turnéen, vi har två veckor kvar och vi avslutar i Luleå, våra hemtrakter, sen ledigt i två veckor och sen är det fem veckor i USA. Sen börjar festivalsommaren. 

Chris: Sen vet i tusan vad vi ska göra.

Vila?

Chris: Nej inte alls, det existerar inte, det ordet vet vi inte vad det är för nåt.

Tommy: Vi fick ju lite julledigt, julafton fick vi ju vara hemma. Lite ledigt får man ju för att ta igen sig. 

Chris: Det är ju behövligt, när man ligger ute sju veckor på en turné och kommer hem, så måste man vara ledig och ladda batterierna. För det är väldigt krävande. 

Tommy: Extremfall var väl när vi kom hem från USA, fick lite semester och när vi fortsatte så var man ännu inte tillbaka från jetlagen. Men det är lugnt, det är ju roligt man gör så det är ju inte liksom att åhh måste jag fortsätta igen, utan det är ju yes, imorgon åker vi igen, va roligt.

Beskriv bandet med tre ord.

Chris: Bra liveband, jag tycker det känns så, alla ser så glada ut efter ett gig. Alla ger ju 200 procent varje kväll, man är ju helt förstörd efter ett gig. Man springer runt och hoppar, försöker nå ut till publiken, man ger ju allt. Sen efter ett gig då bara sitter man där, hur ska jag orka med imorgon, mina ben orkar ju inte ens bära upp mig. Det tror jag reflekteras tillbaka till publiken, att dom har jävligt kul, vi skojar och har kul på scenen, skämtar med varandra, sparkar varandra i röven, nyper varandra i bröstvårtan, som Jocke brukar göra på oss.

Tommy: Fast nu ger vi igen på honom. 

Chris: Så nu får vi se vad vi ,ska hitta på ikväll och göra. Du snodde ju hans mickstativ häromdagen fan vad jag skrattade. Han sprang iväg och så kom han tillbaka, var är mickstativet? sen pekade han på mig, din jävel, jag har inte gjort något. Det är såna smågrejer liksom. 

Tommy: Det är viktigt och att publiken får se en show, som dom har betalat pengar för att få se. Ska visa dom att vi tycker om att göra det här. Hade jag betalat pengar för att se ett band som bara står stilla, det är inte så himla kul. 

Grand Theft Culture

Intervju Palatset

4/2 2017

Välkomna hit!

Tackar!

Har Ni spelat i Linköping förut?

Johannes: Ja en gång. det var på ett ställe där man går ner, The Crypt.

Michel: Det var kanon, vi älskar Linköping.

Vad tycker Ni om Palatset än så länge?

Erik: Ryktet gick ju att det var den minsta scenen, men vi får ju plats med två band på scenen, så det är kanon. Vi har spelat på mindre ställen än det här.

Ni har ett speciellt sound, vems idé var det och var det något som var bestämt från början?

Erik: Det var min idé.

Michel: Erik var inte ens med i bandet när vi kom på den idén. Jag hörde en DJ som hette Skrillex så kände jag bara att det här är ju typ rock`n roll vibes över. Så tänkte jag att det vore mycket coolare att göra det här som band, det var så det började. Först var vi en trio, sen plockade vi in Erik, för det vore kul och få ytterligare ett element i det hela. Då började det låta bra. Vi gjorde en spelning för ett år sedan på det här Where´s the Music. Efter spelningen kommer Erik och säger att det var så himla nice för det kittlade i fötterna, för det var så starkt. Det kan ju vara ett bra tecken. Så absolut, det var en plan bakom soundet. Vi kände att det vore kul att få experimentera lite med rockmusik, för det känns som det är så himla heligt allting, det får bara låta på ett visst sätt. Då tänkte vi att det vore kul att testa nya saker.

Då blir Ni ju lite unika?

Michel: Nämen verkligen.

Erik: Det blir det ju,när man blandar in elektroniskt, man blir ju inte så låst vid formen och hur det ska vara. Ibland utgår vi ifrån nåt som heter sampling man hör, ibland är det ett riff eller en refräng. Det är lite friare. 

Michel: Man kan sno ett riff rakt av och sen lägga på det elektroniska, så låter det som nånting helt annat vilket är kanon.

När och hur startades bandet?

Michel: Det var ganska längesen, vi var nån sorts band, sen har det flugit runt i lite olika konstellationer.

Johannes: Vi skrev en skiva, spelade in allt, sen skulle vi ha Erik som mixare, och det var väl där vi kom på att Erik skulle lägga på sitt. 

Erik: Dom här tre hade det som en trio för 6-7 år sedan, sen kom jag med. Sen var det väl när vi släppte Cut Into Pieces som vi hittade formen som vi har nu. För innan dess var det mer flummat typ 8 minuters låtar.

Johannes: Det var lite music from the eldar.

2016 släppte Ni singeln No More. Blev den mottagen som ni hade tänkt?

Michel: Jag tror det är svårt. Vi försöker ju på något sätt vara ett rockband, det lyckades vi med låten Down the Line, första låten som radiostationen Bandit Rock började spela, det hade vi inte räknat med. Det är svårt och vara pionjär, som med spotify, som har rocklistor, poplistor och elektroniska listor. Det är svårt och vara nån sorts crossover mellan dom här. No More var nog lite för mycket storhetsvansinne över den.

Om man inte har sett Er live än, vad kan man förvänta sig och se?

Michel: Det är nog lite hårdare, vi är mer ett rockband live än vad vi framstår på inspelningar. Det är det vi har försökt och göra på skivan, få det att låta mer som ett band, mer live feeling över det.

Erik: Det är ju vissa låtar som vi har, som folk som har hört oss live säger att nu förstår jag den låten. Så vi måste försöka få in det på skivan. För många gillar när vi spelar live, mer än vi gör på skivan för andra är det tvärtom. 

Hur skulle Ni beskriva Er musik och vilka är era influenser?

Michel: Nån form av elektronisk rock n´roll. Våra influenser är väl allt från Jimi Hendrix till Led Zeppelin och Deep Purple till Gun`s and Roses och Rage Against the Machine. Sen modernare, elektroniska som Skrillex och KnifeParty. Det var så roligt när den där dab stack vågen kom, det var som en fräsch bris inom musik med attityd. För annars när man lyssnar på radio så är det så puttinuttigt allting. Då var det skönt att se att det funkar, att det kommer en sån grej och blir väldigt populär. Vi byggde ändå på lite jävlar anamma.

Skrillex hyllade Er för covern på hans låt Cinema. Hur kändes det och gav det mersmak att göra nånting mer med honom?

Michel: Det var så vi började, när vi gjorde den låten så var det den enda vi hade. När vi gjorde den covern blev det som en bekräftelse, nämen vi är inte hel fel ute, det går och göra den här grejen. Det tyckte jag var nice. Det skulle ju vara grymt att få jobba med honom igen, men det är inte helt lätt han är ju störst i världen och vi är förband till Backyard Babies, vilket är kanon. 

Ni gjorde en videoinspelning på Hollywood Boulevard. Berätta om den och vems idé var det?

Erik: Det var skitkul.

Michel: Vi har en kompis som också var där och spelade in en musikvideo till en annan artist. Det är han som har gjort alla våra musikvideor. Då sa han, vi gör det här lite snabbt bara, en tagning, ni går längs Hollywood Boulevard så ser vi vad som händer, så gjorde vi det. en tagning bara, så gick vi rakt ner. Två tagningar gjorde vi, men det blev den första ändå.

Johannes: Ja det var ju olagligt, man får inte filma där utan tillstånd.

Michel: Så vi var tvungna och passa, nu gör vi det här. Jag tycker det blev en bra video.

Det var Down the Line ?

Michel: Ja vår hitlåt.

Ni har lite olika bakgrund. Tar Ni med er era erfarenheter till bandet och när ni skriver låtar?

Markus: Vi har väl ganska lika ändå du och jag Michel. Vi har ju lyssnat på väldigt mycket 80-tals hårdrock, ACDC, 70-tal, 80-tal. Led Zeppelin, alla har ju det. 

Erik: Jag är en sån tekniknörd, det jag känner att jag kan bidra med, det är ju lite olika teknik som No More, det är ju klassisk hiphop sätt och sampla det på. Det är ju en hiphop teknik. Sen kommer hela elektroniska, det hantverket och tekniken att göra det på. Jag är ju en dålig musiker egentligen. Jag kan inte spela piano eller gitarr, men jag kan programmera musik, det är ju det jag är bra på. När dom andra jammar i replokalen är jag helt körd. 

Markus: För annars har vi ganska lika influenser tror jag.

Vad gör Ni när ni inte spelar med bandet?

Markus: Då jobbar vi, tjänar in brödfödan, betalar hyran.

Michel: Ska man vara ett rockband idag, då får man räkna med att det tar ett tag innan det kan börja ta snurr på det. Då måste man ut och harva och vi har inte gjort det tillräckligt mycket än, ändå har vi gjort det. Man är alltid en låt bort hela tiden. En hit sen behöver du inte jobba nåt mer.

Markus: Det är väl det vi hoppas på.

Vad är det sista ni tänker på innan Ni går på scenen?

Markus: Jag är lite stressad över alla prylar, datorer. Vi har ju mycket teknik med oss, alla lampor, Erik har ju mycket teknik och elektronik och vi har datorer.

Erik: Jag försöker värma upp min nacke, jag får så ont om jag inte värmer upp.

Johannes: Värma upp överhuvudtaget så man kommer igång och får lite puls i kroppen. Så man kan orka med lite mer. 

Hur ser det ut framöver?

Michel: Vi släpper platta nu, som vi har siktet på, som vi har jobbat med nästan hela förra året. Produktion, skriva den, spela in och mixa. Så det är ju det som tagit fokus länge.

Johannes: Vi släpper plattan preliminärt i maj.

Erik: Vi släpper en singel 17/2. 

Markus: Första singeln från skivan. Lite ösigare singel.

Erik: Sen ska vi spela lite med Backyard Babies i Sverige innan dom drar till Tyskland. Så det är väl det som är närmast i framtiden. 

Johannes: Vi kommer att släppa några singlar innan skivan kommer.

Beskriv bandet med tre ord:

Vi är riktiga rebeller!

Corroded Intervju

Palatset Linköping 

28/1 2017

Hej och välkomna hit!

Per: Tackar, tackar.

Hur känns det inför ikväll?

Per: vi har haft ett litet juluppehåll här, där vi gjorde första giget på en månad igår. Så det är skönt att vara igång igen, bitarna är på plats och armar och ben fungerar.

Hur startades bandet?

Jens: Jo, det var jag och vår gitarrist Peter, som slutade här för två år sedan, startade med ett litet projekt hemma i Ånge. Vi tyckte det var riktigt risigt, dåligt och fruktansvärt, så vi var på väg och lägga ner det. Men sen kom det en låt som gjorde att vi kände att det här blev ju fantastiskt och på den vägen är det, sen hoppade dom här in 2008, Det var väl då vi började rulla på riktigt.

Per: 2004 var uppvärmningen, sen startade bandet på riktigt 2008.

EA Games har använt låten Age of Rage till att marknadsföra spelet Battlefield PlayForFree. Hur kändes det?

Jens: Jo det var nämligen så att dom inte tog en befintlig låt, utan vi fick i uppdrag av EA Games att skriva en låt, så dom tog kontakt med oss och sen frågade dom om vi var intresserade och skriva en låt det här Battlefield PlayForFree. Vi tyckte det var en asrolig idé och skrev säkert hundra låtar, jag vet inte hur länge vi satt i studion och trixade och skickade iväg idéer och dom sa att det där är inte vad vi vill ha. Sen lyckades vi få till den här Age of Rage, då gjorde vi helt enkelt så att vi hade försökt sitta och skriva sånt som vi trodde dom ville ha, då skippade vi helt enkelt det och gjorde en Corroded låt och det visade sig att det var precis det dom var ute efter. Hade vi gjort så från början då hade det varit enkelt, men det ska inte vara enkelt jämt. Men det var fantastiskt, jätteroligt.

Ni vann pris som årets genombrott på Bandit Rock Awards 2010. Vad har det betytt för bandet?

Per: Massor! Vi hade en sån jäkla tur, så vi hade tre låtar ett tag som låg på Bandit Rocks a-lista, och i samband med det expanderade Bandit över hela landet. Vi hördes helt plötsligt från Helsingborg upp till Luleå. Det märktes väldig skillnad när vi kom till mindre städer, vi frågade har ni Bandit,och dom sa ja, bra då kommer det folk ikväll. Det gjorde mycket. Man ska inte underskatta radions kraft.

Jens: Det gav ett enormt genomslag.

Per: Vi har mycket att tacka för det.

Vilken konsert som ni spelat har betytt mest för er?

Per: Alla!

Bjarne: Metaltown, det var det största vi gjorde, första stora grejen.

Jens: För mig var det Olympia i Paris. Det var för mig en av dom häftigaste.

Bjarne: Jag tänkte mer genomslagsmässigt för bandet.

Per: Sweden Rock Festival 2013 var stor också, och Skogsröjet.

Bjarne: Alla småklubbar man har spelat på, Det är nog där man binder upp mest folk.

Per: Skapar kontakter.

Jens: Thomas, vilken tycker du var häftigast för din del?

Thomas: Sweden Rock Festival.

Ni har en egen Fanclub också, vad betyder deras stöd för Er?

Per: Jättemycket.

Jens: Det är helt otroligt.

Per: Dom betyder jättemycket, ett enormt trevligt initiativ.

Vad är det som gör Corroded till ett så framgångsrikt band?

Jens: Jag tror det är så enkelt att vi är dom vi är, vi försöker aldrig vara något annat än dom vi är. Vi är ett gäng grabbar som gillar att göra det vi gör. Jag tror det är så enkelt.

Var spelade Ni ihop första gången?

Per: O`Learys i Östersund.

Bjarne: Den här sättningen som vi har här idag, så var det nog Örnsköldsvik.

Thomas: Örnsköldsvik var det, jag var med då.

Bjarne: Det började första gången du hoppade in där.

Thomas: 2011.

Per: 9 Oktober 2008, första giget på O´Learys i Östersund.

Bjarne: Sen for vi till Manchester.

Per: Vi körde Ånge innan, sen ledig en helg och sen drog vi till Manchester. Två gig ihop och sen gjorde vi en liten turné.

Jens: Sen skrev vi på skivkontraktet.

Ni har vanliga jobb utanför bandet. Hur går det och synka ihop det?

Jens: Vissa dagar klär man sig ut sig till en vanlig människa och går helt obemärkt på stan. Det går bra, det är ju alltid svårt.

Per: Det gäller att ha förstående chefer.

Bjarne: Jävligt bra arbetsgivare.

Jens: Jag är musiklärare.

Per: Jag är fritidsassistent.

Thomas: Jag jobbar som fritidsledare.

Bjarne: Jag är säljare på ett litet teknikföretag.

Vilket av era album tycker ni är mest populärt?

Thomas: Vilket som är mest populärt enligt oss.

Jens: Men faktamässigt om man tittar på Spotify, då är det ju första.

Thomas: Det är ju första skivan som är mest populär.

Jens: När vi spelar märker vi ingen skillnad, det är ju inte så att man buar, dom kan ju alla grejer.

Thomas: Ska man kolla till helheten, vilken som har flest så är det första skivan.

Jens: Den har ju legat ute längst också.

Thomas: Det är otroligt starka låtar på alla skivor. Det blir bra live.

Jens: nya skivan kommer att bli fantastisk. När folk hör den kommer dom att skita knäck i spiral.

Bjarne: Det kommer att bli hur tufft som helst.

Hur ser planeringen ut framöver, blir det några festivaler?

Per: Dom börjar trilla in nu, vi är konfirmerade till Sabaton Open Air, Eksjö stadsfest och Kristianstad Rockfest. Sen är det lite grejer som ligger på bordet fortfarande, det ska bara signeras i princip. Så vi kommer att dyka upp lite överallt i Sverige.

Beskriv bandet med tre ord:

Galet, roligt och bara härligt!

Project XY Intervju

Palatset Linköping 

28/1 2017

Hej och välkomna hit !

Tack !

Hur känns det inför ikväll, är Ni taggade ?

Jimmie: Det ska bli riktigt kul faktiskt.

Hur startade bandet?

Jimmie: Jag, Erik och Martin åkte på grabbsemester, vi har spelat i olika band förut, så vi tänkte att vore det inte nice och spela lite metal ihop. Det var så det blev, när vi kom hem från semestern satte vi igång. Det var sommaren 2014.

Ni har nyligen släppt låten Too Late For Sunrise. Vad är historien bakom låten?

Jimmie: Vi blev kontaktade av två killar som jobbar med Studio Haga, Christian Svedin och Robert Kukla. Dom frågade om vi ville komma dit och spela in en singel, men vi hade ju ingen låt då och vi hade precis tappat en medlem med.Så vi höll på och letade efter en ersättare. Sen började Jesper. 

Joachim: Vi var tvungna och skriva en låt helt enkelt och så gjorde vi det. Sen spelade vi in den och släppte den.

Jimmie: Den är ju lite mer melodiös än dom andra är. Tänkte det vore kul och testa något nytt,

Varifrån hämtar Ni inspiration när Ni skriver låtar och hämtar ni mycket från Er själva?

Erik: Inspiration är ifrån band man lyssnar på, att man läger sin egna touch på det. Texterna är det Jimmie som skriver.

Jimmie: Mina egna onda tankar inom mig. Det är väl musiken som sagt, man tar väl från dom band man lyssnar på, textmässigt är det väl mer vad jag känner typ, mycket ångest och lite om religion, egna struggles. 

Lite djupa texter?

Jimmie: Det beror på vem som läser dom, för mig betyder dom mycket. Måna kan säkert relatera till dom.

Ni har varit på turné i bla Berlin. Hur var det och har Ni nån mer turné inplanerad?

Jimmie: Det var ett par gig bara, det var ju kul att komma utomlands, se nåt nytt. Det blev lite som semester.

Joachim: Man vill göra mera sånt.

Martin: Man fick mersmak.

Jimmie: Vi trodde vi hade mer planerat än vad som blev. Några band som drog sig ur en turné som vi hade planerad. Så det blir några gig i februari, sen hoppas vi det blir mer till våren, förhoppningsvis får vi komma ut och spela utomlands igen i vår.

Var det bra publik annars där ni var?

Jimmie: Dom som var där. Dom som hade hand om turnén hade inte promotat så bra, så det var färre än vi hade hoppats på. Men det var kul.

Joachim: Dom som var där gillade det.

Som band, hur är Linköping och spela i?

Martin: Bra hittills i alla fall. Premiärgiget gick ju riktigt bra, då spelade vi på The Crypt och då var det fullsatt.

Jimmie: Folk stod i trappen för det inte fanns några platser kvar.

Martin: Man får ju kämpa mycket då. Bjuda in alla man känner.

Jimmie: jag tror det beror på vilka man spelar med, om vi headlinar kanske det är svårt och dra publik själva. Men nu när vi ska spela för ett etablerat band, då är det skillnad, då är det inte bara vi som måste locka folk, utan dom har ju sina fans, som förhoppningsvis kommer.

Har Ni varit här förut?

Martin: Vi har ju varit här och kollat på andra band, då har det varit bra uppslutning, det är ett bra ställe och spela på. Så det är ju skitkul att få spela här. Det är en bra scen, den bästa att spela på i Linköping. 

Vilken musik gjorde att Ni ville börja spela i band?

Joachim: Metallica.

Martin: Det måste det ha varit. 

Jesper: Green Day, Slipknot och Metallica.

Jimmie: För mig var det In Flames, som gjorde att man ville börja spela i band. 

Ni släppte en Ep 2016, som heter Everything is Fine. Hur lade ni upp arbetet i studion?

Jimmie: Vi hade ingen basist då, så jag fick spela in bas och sjunga. Sen är det ju våran förra gitarrist som spelade in en gitarr och Erik en gitarr också. Som producent hade vi en kompis till dom här grabbarna. Det var så vi lärde känna dom. 

Martin: Så vi satt ganska mycket och roddade med synthar och sånt i studion tidigt. Gjorde en preprod innan och bollade idéer.

Jimmie: Vi hade ju några låtar, vi började väl satsa ordentligt sommaren 2015, Martin hade varit iväg och pluggat, så när han kom tillbaka så hade vi några låtar redan, så¨vi började preproducera dom. sen började vi spela in sista oktober.

Om Ni fick välja och spela på Wacken eller Rock Am Ring, vilket skulle ni välja?

Martin: Rock Am Ring. Jag har ju varit på Wacken.

Jimmie: Jag har inte varit på nån av dom, men Rock Am Ring är så fränt. Vi kom ju med i en Sweden Rock tävling, men det kommer inte och hända. Det är bara kul och vara med.

Hur ser det ut framöver?

Joachim: Vi vill försöka och giga så mycket som möjligt, skriva nya låtar till en fullängdare.

Martin: Vi har ju samarbete med en manager, som heter Robin Lundell och hans flickvän. Vi försöker bestämma vad vi ska satsa på nu, spelningar och hur vi ska fortsätta framöver.

Jimmie: Vi har fått ett erbjudande som vi överväger, det är svårt, för vi har aldrig varit med om det förut, så vi kan ingenting. Så då är det bra att man har dom.

Martin: Så måste man bestämma vad man ska göra också. Vi vill ju giga mycket och samla in material till en fullängdare. 

Jimmie: Skivbolaget vill ju helst att man har en skiva, som man släpper genom dom och sen börjar turnera. Vi vill inte riktigt göra så.

Joachim: Vi vet väl inte vad som är bäst för oss själva.

Beskriv bandet med tre ord:

Hårt, tight, ångest.

Interview with Ronnie Parkes

Bonfire

Quality Hotel Ekoxen Linköping

Welcome to Sweden and Linköping.

Thank you, it´s nice to be here.

Bonfire is on a 30th anniversary tour. Did you thought when you started the band, that you would go on a 30th anniversary tour?

I don´t think that anyone think it will last that long. Cause you never know what´s gonna happen. I think that we are just happy that it lasted this long, and we are still here doing it.

At first the band had a different name, Cacumen. Then at -85 you changed the name to Bonfire. Why?

I wasn´t in the band Cacumen, and I wasn´t in Bonfire when it changed. But I do know the reason why they changed. It was a suggestion from the record label to change the name. So they got signed and the record label thought the name was to difficult to remember, they wanted something catchier so they suggested to change the name and they choosed Bonfire.

On the record Glorius, you have a song by the Beatles, With a Little Help from My Friends. Who´s idea was it and is there a story or a reason that you brought on the record?

Actually that song started as an idea with another band we had, Easy Living. When we did the Glorius record, the line up that we had was pretty much going to be almost as the Easy Living band. We used to play that song, and we said that we are gonna record it.So we started the process of recording it, and it was the same line up for Bonfire for that record, so we started recording it, we wanted to change it, we didn´t wanna do it exactly like The Beatles or like Joe Cocker did it. So we did a little bit different version. That´s how it ended up on the record.

What do the fans say when you play that song live on concerts?

We actually don´t play that song anymore. We would play that song from the record, actually when we finish the set, like after we are done playing. We would play that song on the PA system when we finished. It was a good message, it was a good song, everybody was our friends, we want everones help, we wanna rock together.We thought it was cool you know.

I imagine you have many great memories from the concerts. Can you pick one concert?

We just played a great festival in France, we did an interview with a puppet, so that was kind of memorable. That was pretty reason, just a couple months ago.

That must have been a funny thing?

Yeah, it was fun and a really great show, it was the first time ever this line up played in France. It was a cool experience.

Are there any venue, that you haven´t been at, that you would love to play in?

With this line up we would really love to play at Wacken. Bonfire have played Wacken before. We actually have an album recorded live from Wacken. We would like to do it with this line up we have now. We want to go back there again, it would be really great.

It´s my dreamfestival.

We would like to play at Sweden Rock Festival.That would be great. Put in a ood word for us.

You have played at Skogsröjet. What do you think about your swedish fans?

So far it have been really great, everybody have been really nice. People really enjoying the music. Tonight actually it should be a pretty good turnout, from what we have been told. So we kind of looking forward to it. For me personally, it was my first time in Sweden, and I really like it, I like it a lot, it´s very nice. I thought it would be more snow, but there wasn´t much snow.

It will come, we have snow from December to March. 

It was kind of cool also to see the sun this morning. The sun came up and by the time we got here, the sun was set already. I´m not used to that, I live in the New York City area.

Oh yes, that´s right, you are from America.

I´m the one american member, so I don´t see that. So for me it was kind of cool.

What do you think of Palatset and the crew there?

It´s a really great venue, everything was really smooth. We got there, everybody helped out, evrybody was really nice. the soundguy was really good.They gave us a nice meal, and we are on a nice hotel. It´s great, a really nice stage. 

From where do you get inspiration when you write music and lyrics?

Actually, the inspiration comes from normal life, things that happen or sometimes you just get an idea. You got some inspiration, maybe you see a movie or you hear something, someone says something, two words might just click, wow, that would make a great song, something you don´t hear every day. That usually starts the inspiration, and then you just build on it.

What venues do you prefer to play at, smaller like the one tonight, or bigger like Wacken?

Of course, the more people the bettter. To play small venues are actually a cool thing. It does give you a very intimate personal relationship with the fans. People are really up front in a small place.Actually sometimes the sound is really great, and of course we have this gigantic backdrop for festivals. I don´t even know how big it is. It´s bigger then a lot of the clubs, sometimes we can´t even use it, beacause it´s so big. We have it up tonight, it takes up the whole. It´s not spread out. It´s working great. 

The rest of the band is from Ingolstadt, in Germany if I´m correct?

Originally yeah, I actually have a visa for Germany, and I also stay in Ingolstadt. Hans the originally member he is also from Ingolstadt.

I just wondering how the metalscene is in Ingolstadt?

Now or then?

Now.

There isn´t a huge metalscene there, but there is a metalscene and it´s alive. It´s a really good area, it got a lot of history, it´s pretyy awesome. So go and visit Ingolstadt, go visit.

I use to pass it, on my way to Italy every year, on autobahn.

It´s between Munich and Nurnberg. It´s a cool location. 

Someday I might visit Inolstadt.

The city itself, the citys center¨´s is very old, it´s from 1600. So there are some really cool stuff there.

What will happen after the tour is done?

Right now we are recording a new album called Bite the Bullet. It´s also gonna be on UDR Records. It´s scheduled for March 24th, 2017. That will be the realesedate. It´s almost fully recorded, it´s almost totally finished. We are looking forward to it. It will be a great album.

I´m looking forward to it too.

Actually it will be heavier then the other stuff. We still maintain the Bonfire sound and everything, we give it a bit heavier edge. 

Sounds exiting. How many hours do you have when you work in the studio?

It goes pretty fast, studios are expensive, so you realy have to plan it out. Thanfully technique has advanced a lot, we can do basic stuff in our own studio and then go to a bigger place, find two things, rerecord some stuff like that. 

Descrive the band, using only three words?

Pure Rockin´ Roll.

Intervju med The Unguided

Richard Sjunnesson

Palatset 12/11 2016 Linköping

Välkommen hit!

Tack.

Har Ni spelat i Linköping förut?

Det har vi faktiskt, 2014 när vi släppte den skivan du har på t-shirten, Fragile Immortality. Vi spelade på Lórient här i Linköping, i april. Det var grymt, så det var jävligt kul. 

I November 2010, så började bandet att formas, och ni avslöjade samarbetet med Roland i en video. Vems idé var det och vad tyckte fansen om det?

Jag och brorsan skulle starta ett band efter att jag hoppade av Sonic Syndicate. Det hade vi väl tänkt göra ganska länge egentligen. Då ringde jag Roland, för vi skulle reda ut lite gamla kontraktsprylar, för han hade gått igenom samma sak. Då skämtade vi lite, att skulle inte vi starta ett band, vi har nånting på banan här. Så vill du vara med på det. och det ville han. Så tänkte vi lite hur ska vi annonsera det här, och då tänkte vi att vi lägger ihop ett litet sånt, vi annonserar lite pö om pö. men att det kommer att vara en person ni känner till. Sen gjorde vi den här videon, som ett lite skojfriskt projekt. Där var vi förankrade i nostalgi, som vi hade gjort i videos med Sonic kan man säga. Jag vet inte direkt vems idé det var nog bådas ihopkok det där. Fansen tog det ju extremt positivt. För dom var väl inte supernöjda med vad Sonic hade presterat dom senaste åren efter att Roland hoppat av, även jag själv hade ett visst missnöje. Så det funkade ganska bra, vi var nog i synk där.

Ni var värdar för en tatueringstävling för fansen, berätta om det och är det fortfarande populärt att tatuera in ert emblem?

Ja, det stämmer, innan vi ens hade släppt några nya låtar, så hade ju folk tatuerat in vårt märke, det var ju lite våghalsigt av dom får man väl säga. Dom visste ju inte vilken musik vi skulle spela, dom trodde väl att det skulle bli nån form av hårdrock, men inte vad det var exakt. Vi kunde ju ha kunnat komma ut som nåt jävla jazzband, och då står dom där med sina symboler, men så blev det ju faktiskt inte. Det var ju en stor eloge att se det här, att fansen stöttade projektet hela tiden från början, att det var ett sånt engagemang från fansens sida i det här. Jag tror det var jag, Roland och Roger som personligt marknadsvärde på något sätt, att dom kände sig trygga med att det nog kommer bli nån form av kvalitet. Det var jäkligt kul, det var tre stycken som var först ut, och dom fick ju lite priser och så där. Det var häftigt. 

Det är ju för evigt ju, jättefränt.

Ja, det kostar ju mycket med laser, och sånt, och det blir ju det ett tag annars. så det är ett stort beslut. Jag har inga tatueringar, jag hade nog inte ångrat mig, men jag hade nog tröttnat på det efter ett tag. 

Albumet Lust and Loathing släpptes tidigare i år. Finns det en historia bakom och hur delar ni upp arbetet när ni skriver?

Det finns en historia som går igenom alla dom här tre skivorna vi har släppt faktiskt. Det är en ganska nördig metaforisk historia, vad som hände med Sonic kan man säga, och från perspektivet av mitt eget liv, eftersom det är jag som skriver texterna. Jag tror det började med att jag var tvungen och ventilera, den här Sonic prylen gick fort och det blev ganska stort, det var jäkligt mycket känslor jag inte hann med och reagera på, kan man säga. Den här storyn täcker kanske tio år, från det vi började som demoband till det att det faktiskt begav sig med Sonic och från mitt avhopps perspektiv. Det är min historia på hela det här, med väldigt metaforisk och nördig tappning. På den nya skivan, som är ett semi koncept album, finns dels den här storyn och mer relevanta och nya grejer som har pågått i mitt egna liv och lite globala funderingar så där. Så det är en härlig blandning där, man kan säga att är hälften hälften. En del som har lite mer realistiska texter och en del som har med den här storyn att göra.

Du och din bror Roger är ju med i samma band, hur går det att jobba ihop och håller Ni sams?

Jag tror jag och min bror bråkade av oss när vi var små. Jag tror det har och göra med att det har gått väldigt bra för våra band. Det är så jävla högt i tak, om vi tycker att det här funkar inte, då säger vi det rakt ut. Det finns inget som är hymlande med vår kommunikation. När vi var små kom vi inte överens om nånting. Vi är jävligt olika för att vara bröder, men jag tror vi båda känner att vi är konstant, vi är jävligt starka tillsammans, han är en naturlig del i allt jag gör nästan. När vi gick gymnasiet, vi gick samma linje, vi konfirmerade oss tillsammans, hängde på samma fester, sen startade vi bandet och jobbade på samma skift ett tag. Så vi har väl fått lära oss att acceptera varandras olikheter och använda det till nån styrka. Jag är jävligt trygg med brorsan vid min sida där mina brister är, där har han sina styrkor och tvärtom tror jag. Så vi kompletterar varandra bra. 

Vilka musikinfluenser har ni i bandet?

Vi är extremt jävla spretiga när det kommer till det. Vi lyssnar alla på olika sorters musik, jag tror att jag och brorsan är dom som har mest lik musiksmak, sen tror jag Rill och Henry har ganska lik musiksmak. Roland har lite progressiv gitarrpryl. Gemensamt är att alla är ganska öppensinnade, lyssnar på det mesta, så länge det är kvalitet, inte så vi binder oss vid en viss genre, så länge det är bra låtar. Tror alla gillar melodi, det ska vara hookigt liksom. Det kan det ju vara både på ett dödsmetal sätt och ett poppigt sätt. Men hookigt och melodiskt är nog gemensamt. Jag lyssnar ju nästan bara på power metal, tysk power metal det är det jag lyssnar på om jag får välja. Jag lyssnar på extremt mycket på ny musik, allt som släpps, för att hålla koll på branschen, så jag konsumerar väldigt mycket musik. 

Det finns väldigt mycket musik.

Jag har ett koncept att varje dag lyssnar jag på en ny skiva som kommit ut. Det kan ju vara allt från black metal till den gällaste power metalen. Så det är väldigt dynamiskt det där. Jag accepterar, jag tycker allt är bra på ett eller annat sätt. Jag lyssnar nog på väldigt konstig musik, det är en ganska spretig musiksmak, vilket jag tror är en fördel för oss som band, att ta russinen ur kakan från allas perspektiv. 

Ni vet aldrig vad Ni kan hitta.

Men det blir lite svårare live, när vi ska välja vilka låtar vi ska spela. Den här låten är jävligt power metal, men den här är ganska poppig, du vet det är spretigt.

Från det ni började och fram till nu, blev det som ni hade tänkt er, och vad har varit bäst?

Ursprungsplanen att släppa tre skivor har vi ju åstadkommit i alla fall, trots att det har varit kämpigt eftersom vi bedriver det här som en hobby. Vi har ju våra jobb, privatliv, familj och såna saker. Så det är svårare att få ihop det här än när vi jobbade med det på heltid med Sonic. När vi var ute och turnerade sju månader om året. Man kväver inte det som är kul, man ser inte jobbet som ett yrke, man ser det som en hobby, med brinnande kreativitet, det är jävligt positivt.

Ni tröttnar aldrig?

Men det ska bli kul att kolla framåt och se, vi är inte helt på det klara med vad vi ska göra här näst. Det är fortfarande inte huggit i sten, jag tror vi spekulerar i att vi ska göra en ny trilogi, som den vi har, så det blir som ett avslutat kapitel, så fortsätter man därefter. Det ska bli spännande, för dom här tre skivorna har varit så huggna i sten, nu kanske det blir mer öppet framöver, vad som ska hända.

När ni har varit ute på turné och har kommit hem, hur lång tid tar det tills ni längtar ut igen?

Jag är väldigt hemmakär måste jag säga. Jag tycker det är skitkul och vara ute på turné, vi har ju inte kört här fyra till sex veckors svängarna, vi har varit ute två och en halv vecka i april, när vi headlinade för Lust and Loathing, då hinner man inte bli den där, man kollar på turnékortet och va satan, det är sju veckor kvar och vi har inte ens kommit till hälften. Då känner man att det fortfarande är nytt och kul varje dag. Det känns kul att kunna förena båda grejerna. Jag trivs på mitt jobb och jag trivs när vi är ute och spelar, Jag trivs på turné, det finns ingenting som är direkt dåligt, allting väger upp varandra, det är lite balans i livet. 

Vad händer framöver?

Vi vet inte riktigt, vi får se. Vi vet rent krasst att vi släppt två skivor med Napalm Records, nästa skiva då går vi in på nåt som heter nåt så tråkigt som Optioner i kontraktsvärlden. Bolaget väljer om dom vill göra nästa skiva eller huruvida dom inte vill göra den. Nu har vi fått ett anbud på optionen så rimligtvis blir vi kvar på Napalm Records för den här tredje skivan med dom då. Dom har ju lite muskler så det är kul, vi känner oss väldigt hemma där, så det blir bra. Mer än sådär vet vi inte, vi har börjat jobba med en manager, som vi inte heller haft på dom tre första skivorna, så det är också lite nytt. Vi har försökt ha så lite folk som möjligt, så vi får se vad han kan åstadkomma. Det är spännande även om det är lite ovisst.

Det kan ju vara roligt med.

Ja, definitivt.

Beskriv bandet med tre ord.

Schalger döds metal.