Intervju med

Black Magic Fools

7 Oktober 2016

Palatset Linköping

Black Magic Fools.

Hej och välkomna hit!

Hej!

Känns det bra inför ikväll?

Pontus: Ja det kommer bli jäkligt kul. Vi har spelat här en gång förut, men det är typ fyra år sedan. På en halloween, då var det inte så mycket folk, så vi hoppas det blir mer folk ikväll.

Björn: Var det Zombiekrig vi spelade med då?

Pontus: Nej, Zombiesuckers.

Mats: Sen har vi kört The Crypt och Lórient, båda gångerna har det varit lyckat. Så hoppas det blir det ikväll med.

Ni blandar metal med medeltidsmusik, varifrån kom den idén?

Pontus: Jag har spelat i lite medeltidsgrupper och sånt innan, sen har jag alltid varit hårdrockare. Sen blev det lite av det bästa från båda världarna på nåt sätt. Mixar man ihop det här, så blev det jävligt bra helt enkelt, tycker vi själva i alla fall. Sen lyssnade jag mycket på Eluveite, nån gång när bandet bildades, 2008 nån gång. Jag tyckte att det där vore kul och göra något liknande med.

Björn: Vi satte vår egen tvist på det.

Pontus: Ja, det gjorde vi verkligen.

Hur började historien med Black Magic Fools?

Björn: Vi tackade ju ja till en spelning trots att vi inte hade något band.

Pontus: Jag var med i ett rockband innan här, så fick vi en spelning på Henriksberg i Göteborg, men det bandet splittrades, och jag oh shit, jag vill ju spela ju. Oj, jag har en säckpipa, sen hade jag en kompis som hette Crille, som spelade gitarr, vi satte ihop nånting konstigt, sen hittade vi Björn på halloween, det var halloweenfest på Trädgårn i Göteborg. Oh spelar du trummor, på den vägen är det liksom.

Ni har spelat på både Metaltown och Söderköpings Gästabud. Vilket ställe är roligast och spela på?

Björn: Två helt olika ställen.

Mats: Gästabudet är lite som medeltidsveckan, alla är klädda i medeltidskläder, och det är fullt med spelningar överallt. Så fick vi köra ett metalset där, så fick vi det bästa från båda världar, samtidigt samma helg, så det var roligt.

Spelningarna skiljer sig lite från varandra kan jag tänka?

Pontus: Ja, vi försöker blanda in mer upphottad medeltidslåtar då, än vad vi gör ikväll. På Metaltown spelade vi mycket eget, lite annan publik med. Det märks ju när vi är iväg och spelar på en ren metalscen, då är det nästan som att vi kommer med något nytt, som ingen annan har hört än. För spelar vi på en medeltidsfestival så har ju alla redan hört säckpipa hur mycket som helst. Där är vi ju inte unika, även om vi har en annan tvist på det där.

Har Ni alltid varit intresserade av medeltid?

Björn: Inte jag, men det var väl du Pontus som skrämde mig in i det?

Pontus: Jag nördade väl in mig, spelade mycket teater i Åtvidaberg, är ju därifrån från början. Så var det Robin Hood och Ronja, utomhusteater, så blev jag intresserad av den här tiden, miljön, musiken, maten och vapnen. Sen har jag lurat in dom här stackarna.

Mats: Som barn var man intresserad, det var häftigt med riddare, man hade böcker och sånt där, sen började man skolan, då började dom rabbla upp massa kungar och vilka år, då tappade man ju allt det där. Sen när man åker runt på dom här tillställningarna då får man en annan bild av det.

Ni sjunger på både svenska och engelska, vilket språk föredrar ni?

Pontus: Det har blivit mer naturligt och skriva mer texter på engelska, eftersom det  var det jag gjorde i mitt förra band, så det har blivit automatiskt. Men det är ju många som efterfrågar att vi ska sjunga mer på svenska. 

Mats: Konstigt nog önskar tyskarna att vi ska sjunga på svenska ibland. Konstigt.

Pontus: Sen har vi våran producent på senaste skivan,han är ju från England, han tyckte väl att vi skulle köra på engelska, för han trodde väl det skulle sprida sig mera då. Jag vet inte, smaken är som baken.

Det finns en låt som heter Pestvisan, har ni skrivit den själva eller är det en låt ni har hittat?

Pontus: Pestvisan är ju en traditionell medeltidslåt från början, från 1500-talet, som handlar om digerdöden. Jag kommer inte ihåg vem som har skrivit den.

Björn: Ja, det var ju ett tag sedan.

Pontus: Första versen är väl en översättning, låten är ju från Florens, Italien. Andra versen har vi skrivit på själva. Lite snodd, och lite egenkomponerad.

Ni har ju släppt albumet Soul Collector i år, berätta lite om det?

Mats: Vi spelade på ett ställe som heter Sockerbruket i Göteborg, Då kom det fram en man från Portugal och började prata med Pontus, om att han producerat åt stora band, det lät som om han drog en rövarhistoria om alla kända band. Han sa att han ville jobba med oss. Han lät som en sol och vårare, men se googlade vi lite och allt stämde. Han höll på att bygga en studio utanför Göteborg, så han har hjälpt till med förproduktionen och själva inspelningen och allt.

Björn: Vi tog god tid på oss, för att få det som vi ville ha det. Det var ingen idé att stressa fram, det var lika bra det fick ta sin tid och försöka tima in den där när studion ska vara färdigbyggd, så vi kan hoppa in där och spela in den som första band. Vi försökte bygga hela skivan med en röd tråd, så vi har en story runt hela. Så hela skivan blir en konceptskiva. 

Så det handlar om en fattig musiker på medeltiden, som tyvärr pga kyrkan får sitt instrument förstört och får hela sitt liv raserat där. Men sen dyker det upp en liten filur, som erbjuder honom att få sitt instrument tillbaka mot att han skriver på ett kontrakt. Självklart går han med på det, skriver på kontraktet och får sitt instrument tillbaka och allting verkar bra, men nästa dag när han vaknar upp visar det sig att hela staden som han spelat för har brunnit ner mer eller mindre. Det visar sig att det är han själv som varit runt och gjort det. Kontraktet han skrev på var en allians med djävulen, så han är ute på nätterna med djävulen och sprider ondska och förstör.

Pontus: Samlar själar.

Björn: Så det är det vi har gjort hela skivan kring.

Vad har Ni för musikinfluenser?

Björn: Lite blandat ändå.

Mats: Alla är med och skriver låtar, det är ju sex olika människors musiksmak, som det blir en konstig blandning av.

Pontus: Meshuggah.

Björn: Jaa, Meshuggah, mitt stora favoritband, släppte ny skiva idag, för övrigt. Iron Maiden.

Pontus: Alice Cooper.

Björn: Eluveite hade ju du Pontus.

Pontus: Mycket folkmusik som sagt var. Garmarna och Hedningarna.

Har ni hört Skiltron förut?

Mats: När vi var på väg hem från någonting.

Björn: Tror vi satte igång nån skiva, men inte tidigare. Det var när vi fick höra att vi skulle spela ihop med dom. Så det var första gången, så andra gången blir ikväll då.

Hur fördriver ni tiden när ni är ute på turné och inte spelar?

Mats: Daniel är väldigt bra på att ta bilder på alla och göra en sån där facebookmapp, som man ligger och garvar åt.

Björn: Ska försöka producera ett fotoalbum nån gång och sälja.

Mats: Ibland jammar vi lite, och dricker lite öl ibland med.

Björn: Försöker ladda lite, vet man att det är folk man känner som kommer, så försöker vi umgås med dom litegran. 

Blir det långsamt ibland?

Mats: nej, vi är rätt bra på och underhålla varandra.

Pontus: Kan bli att man slocknar i bussen ibland.

Vad har Ni för planer framöver?

Pontus: Håller på och letar spelningar till nästa år. Vi har två festivaler i Tyskland nu, Hernerfest och Autumn Moon Festival. Så det är lite där neråt vi gärna vill spela väldigt mycket. För genren folkmetal så mycket större därnere än här.

Björn: Är man svensk och spelar den musiken därnere, då blir man lite mer exklusiv. Det har vi märkt när vi har spelat, vi har ju hyllats som bara den, det är där vi har publiken tror jag.

Pontus: Sen har vi pratat om att släppa en akustisk skiva, som vi kan sälja på våra medeltidsgig på somrarna och så. Så det är väl också nånting som ligger på planeringsbordet, så vi får se när det blir av.

Björn: Lite musikvideo så där. Lägger en liten hint där, som vi planerar just nu. Försöka få ut en sån, det är jävligt mycket planering, men det är kul. 

Beskriv bandet med tre ord?

Jävligt udda band.

Interview with Skiltron

7 October 2016

Palatset, Linköping

Martin McManus and Ignacio Lopez.

Skiltron

Hi and welcome to Sweden.

Thank you.

How do you feel for the concert tonight?

Martin: I think it feels really good tonight actually. This is a wonderful place, the soundguy is really good, excellent sound. We looking forward to this one.

Ignacio: We arrived yesterday to Stockholm, we`re having a good time here in Sweden, and our concert is our first here in Sweden.

How did you all meet?

Ignacio: We were together in a band for ten years. I joined the band four years ago. we recorded Into the Battleground together. After that we we begun to do some touring in New York and Europe. We met Martin, he`s so beautiful, we just love him. Then we found Pierre, who is the bagpiper. It´s like three guys from Argentina, two are from Uk and one from France. It works perfect, we´ve been doing this in three years now. We met by facebook and internet.

You have realeased the album Legacy of Blood. What can we expect to hear from it?

Martin: You can expect to hear some power metal with bagpipes. Some very energetic music for you. I think you really should buy the cd.

Ignacio: This year we have been working with some powerwork. Follow the band and you will find some really good music there. It´s a great album.

Your debutalbum, The Clans Have United, was the first folkmetalalbum ever to be realesed in Argentina. What does that mean to you as a band?

Ignacio: Yeah, we weren´t there, but but people told us that it was the first folkmetalalbum in Argentina. It´s really nice that someone told us that we was first in Argentina. Something to be proud of. Every year we work to get bigger, to the highest level.

Martin: Everybody puts in a lot of work, don´t we.

2015, you played at Wacken Open Air. How was it and do want to do that again?

Martin: Of course, it´s Wacken! It´s a pinnacle. With regards of playing there again, absolutely, no problem. Yeah, it was an amazing experience, the crowd was absolutely fantastic. I wish the weather could have been better last year.

Was it raining?

Martin: It was horrendous, the van got stuck in the mud, and all sorts. But yeah, what an fantastic experience that was. 

It was quite a lot of people I imagine?

Martin: Yes, huge, huge. I mean I can´t count that high.

I ,always wanted to go there, but haven´t been there yet.

Martin: You should go.

Ignacio: A really good experience.

Now you are on a world tour, what have been the best so far?

Ignacio: We have really good times and really good nights, but sometimes it´s hard to realize what day in the week it is. So imagine how it´s like. I remember a really good experience in Paris, Spain and Zagreb, Croatia. Germany and Berlin was amazing, so I think thoose two conutries was the highest points of the tour. But every country is good in every way. I remember thoose three shows, Paris, Berlin and Zagreb, really, really good.

You are from different countries, was it hard to find time to be in the studio, when you were working on the album?

Martin: No, cause we arrange properly. We always arrange to meet in the same studio in Hamburg, so it´s easy you know, just jump on a plain, but for these guys it´s obviously a bit longer. For me, being from the Uk, it´s only a few hours. We meet up and reahearse like every other band. Maybe, a week before the shows, there isn´t always a lot of time to rehearse, but we always make it work.

Martin, you are from Scotland if I´m right?

Martin: No, England yeah.

England, sorry.

Martin: That´s ok, very close, up north.

You have bagpipes in the band, what influences made you mix bagpipes with metal?

Martin,: It was a ready made band for me. I´ve been in the band for two and a half, three years. So it was already there. At first the concept was very different, once you start to learn the tracks, and you get used to the tracks, it really, really works. Aspecially being from the north of England, wich is very close to Scotland, we have the same traditions, yeah it really works. Back home I´m well known as the guy that are in a bagpipe band.

This concert tonight, if I´m not mistaken, is the only one you do in Sweden. What made you decide to come here and play?

Ignacio: We are on a really big tour, you have to jump to the next city on the map, and that is Sweden. Playing here for the first time. We were in Finland, so close so we just have to come here.We have spoken to the guys, We are looking forward to the show tonight. The venue is good, I thought the city was really small, but it´s nice. Really good people.

How well do you know each other?

Ignacio: Emilio, Matias and me are from Argentina, so we known each other for four years now. Martin and Pierre, have we known in three years, so it´s almost the same. I spend more time with them cause we are from Argentina. But when we are on tour we are like a big family together, We know everything about each other.

Martin: We are looking after each other. We live in the same hotelrooms, basically living in the bus. You got to look after each other, cause if you don´t, you gonna have problems. If someone forgotten something, do you wanna use mine, vice versa. We feed each other, normally bananas and mandarines. So it´s good.

What plans do you have for the future?

Martin: Just crawl up the ladder and be as big and proffessional band as possible. Just keep going and don´t give up. It´s hard work but every year it seems to get better and more organized. Last few years I have been driving in my to the shows, and that was really hard. This year we have a driver, so things are getting better, and the hotelrooms are gettting better every year.

Ignacio: We are looking forward to every year, more people know the band. In three weeks we finish the tour, after Sweden we go to Germany for some shows and then UK and Scotland to do some shows. After that we take like a vacation, and then we will see what will be the next step for the band.

Descive the band in three words.

Martin: Excellent Heavy Metal.

Intervju ToxicRose

Palatset Linköping

30/9 2016

ToxicRose

Hej och välkomna hit!

Tack !

Är Ni laddade för ikväll?

Goran: Sjukt laddade.

Ni har nyligen släppt albumet Total Tranquillity. Hur kändes det?

Goran: Det kändes fantastiskt, riktigt fantastiskt.

När Ni skriver texter, hur mycket av Er själva finns i texterna?

Andy: Det är väl mycket delar som finns i texten, som är självupplevt el vad andra har upplevt. Man har ju en tanke bakom det man skriver, inte bara några ord.

Hur och var skapades bandet?

Goran: I Stockholm i en sketen lokalkrog. Anders och Micke startade det här projektet från början x antal år sedan, och sen var ni på jakt efter en gitarrist o var ute och raggade på krogarna, då hittade ni Tom. Jag och Tom är ju gamla kompisar sen långt tillbaka, innan jag kände dom två. Så jag kom in via Tom när dom sökte basister. 

Ni har en tuff image, varifrån fick ni idén till den och hur mycket betyder imagen för ett band?

Andy: Imagen är ju allt, sen får man ju försöka spela också. 

Goran: Imagen är i alla fall 50%, det visuella.

Andy: Vi hade ju det gemensamt när vi blev tillsammans, det ska ju se snyggt ut också, inte bara stå där med en t-shirt och jeans. Det måste ju vara ögongodis, inte bara örongodis.

Michael: Man lyssnar ju med ögonen, man är ju uppväxt med Kiss.

Det var det jag tänkte på när jag såg Er faktiskt.

Goran: Det man själv vill se, det är det vi försöker visa.

Vad var svårast med att spela in albumet?

Goran: Att få tiden att synka, oss emellan. Fyra individers liv till ett liksom. Det var det svåraste.

Michael: Att bestämma att den tagningen var bra och att inte nöta på det en extra gång. om och om igen tills den blir helt perfekt. Till slut bara, det är bra nu, nu går vi vidare. Det är lätt att man fastnar.

Tom: Det var ju jävligt brett på skivan. Vi la ju ner blod och själ i det, hoppas nån hör det.

Total Tranquillity är ju mixad av Studio Seven i Örebro. Har ni jobbat ihop förut och vad är viktigast när man väljer vem som ska mixa en skiva?

Michael: Nej, vi har inte jobbat ihop tidigare. 

Tom: Det viktigaste är att dom gör ett bra jobb, och det låter bra. Som man vill.

Andy: Att även han gillar det han hör. För gillar han musiken så blir det en bättre mix. Sen har vi lyssnat på vad han har gjort tidigare, och vi gillar det han har mixat tidigare. Så det var därför liksom.

Michael: Sen vill ju inte vi att våran musik ska vara nostalgisk på något sätt. Vi vill ju inte att det ska låta som en platta från -84. Det ska vara modernt.

Andy: Sen handlar det om komu

nikationen mellan oss och han som mixar. Det är ju ett arbete i sig också.

Så han mixar, och sen lyssnar Ni och så mixar han igen?

Goran: Ja vi måste bygga upp nån sorts relation tillsammans, så det blir samförstånd i det vi gör.

Blev Ni nöjda, Kan Ni tänka Er använda Studio Seven igen?

Goran: Ja gud ja. Det var ju en lång period det där med mixningen, men slutresultatet blev kanon. Så det är möjligt att vi kör med honom nästa gång också.

Varifrån kommer namnet ToxicRose?

Michael: Långt innan det här bandet startade, så hade vi ett projekt, jag och Anders, tillsammans med min bror Martin, och en god vän som heter Roger som spelar bas. Planen var att vi bara skulle göra ett sidoprojekt och bara spela in några låtar. Då var leknamnet ToxicToys på den tiden. Det är sjukt längesen. Sen när jag och Anders kände att vi ville starta ett eget band, då gillade vi den här toxicgrejen, men lade dit Rose, för att få det här yin och yang tänket.

Vad var det som fick Er att börja spela i band, hålla på med musik?

Bandet Kiss!

Allihop?

Tom: Man ville ju vara stjärna.

Vad gör just Er unika?

Michael: Det finns inte så många band som går all in.

Goran: Som har image, musiken och attityden. 

Michael: Det ska vara lite skitigt, lite farligt att gå på hårdrock. Men nu för tiden är det väldigt polerat alltihop, allt är så jävla superroddat och låter skitbra liksom. Det ska vara lite farligt. 

Alldeles för polerat alltså?

Michael: Ja precis, det ingen som kör den här imagegrejen. Det är bara dödsmetallarna som gör det. Vi måste ju ta tillbaka det.

Vad händer framöver?

Goran: Jobba på nytt material och turnera.

Beskriv bandet med tre ord?

Kul, farligt och extremt.

Intervju med Grey Bow

Palatset 23/9 2016

Linköping

Grey Bow

Coverbandet Grey Bow, väckte min nyfikenhet. Jag bestämde mig för att få en pratstund med bandet efter deras soundcheck på Palatset.

Hej och välkomna hit.

Tack.

Är Ni laddade för ikväll?`

Absolut, 110 %.

Hur och när grundades bandet?

Christian: Grey Bow. Det var en station innan om man säger så då. Kommer inte ihåg namnet, men Tobbe var grundare till det innan. Men Grey Bow har väl funnits i två år ungefär som band. Med den konstellationen som är idag. Möjligtvis två och ett halvt. Tiden går fort.

Ni är ett coverband. Hur väljer ni ut låtar, och har Ni någon favorit?

Andreas: Nightrain säger jag

Christian: Ja, Nightrain med Guns and Roses, den är schysst. Moonshine är ganska härlig med.

Hur vi väljer låtar? Vi väljer låtar som är lite annorlunda än andra coverbands låtar.

Tobbe: Det ska inte vara den där after ski coverlåten, den väljer vi gärna bort. Hittills har det varit lite skitigare, inte så finstämd rock`n roll. Lite smutsigare och lite mer tyngd, måste jag nog säga.

Ni lånade ut en replokal till Viral. Är det viktigt och hålla ihop som en familj inom musiken?

Tobbe: Ja det är jätteviktigt liksom. Vi träffar ju ofta folk som vi gillar och hänga med och som också lirar. Man har ju samma intressen. Det var ju en självklarhet att låta Viral låna replokalen. Kanonband redan när vi lärde känna dom., så det är klart som f-n att dom får låna replokalen när dom hade problem.

Om Ni fick välja plats att spela på, vilken skulle det bli då?

Andreas: Ullevi !

Tobbe: Sweden Rock Festival

Christian: Rock Am Ring

Hur förbereder Ni er innan ni går på scenen? Är det något speciellt ni måste göra?

Tobbe: Nu är detta första giget med Andreas. Men det är nästan att vi försöker lugna ner oss istället för att peppa upp oss, för att man blir så uppeppad ändå när man går upp på scenen. Så man försöker hålla sig lite lugn.

Vad gav Er inspiration till att spela i ett band?

Tobbe: En pojkdröm liksom,i mitt fall började jag lyssna på Kiss när jag var sex år. Jag ville bli rockstjärna. Sen låg ju det nere ett par år. Sen när vi blev lite äldre, så insåg vi att vi kan ju vara det på låtsas, ibland i alla fall.

Christian: Hobbynivå i alla fall.

Tobbe: Precis !

Hur är sammanhållningen i bandet?

Tobbe: Den är mycket bra, det är en förutsättning för att det ska funka liksom.

Andreas: Samma livsöden, alla har barn.

Christian: Alla fattar om nån inte kan.

Det är ju A och O nästan.

Sen bor vi på samma plats, det är Erik och Andreas som bor lite längre bort. Så det kan ju komma nåt emellan.

Ert namn, var kommer det ifrån?

Vi satt och spånade en kväll i replokalen, då kom jag på att vi kommer ju från Grebo. 

Tobbe: Det var ju lite så att vi inte tyckte det var det bästa namnet från början, det  var ju mest en kul grej, lite roligt.

Erik: Men det är många som inte förstår det, utan efter ett halvår bara, nu förstår jag. 

Det kan ju vara så folk kommer ihåg er.

Vad ska Ni göra framöver?

Andreas: Vi har ju en inplanerad spelning. 

Tobbe: Ja vi ska åka till Varberg och spela 5 November, på Backstage som det heter.

Vad roligt.

Tobbe: Förhoppningsvis blir det skitkul. Har bara hört bra om det stället. Vi funderar väl på att skapa nåt eget. 

Är det första gången Ni spelar på Palatset?

Christian: Nej, vi har spelat här tre, fyra gånger. 

Vad tycker Ni om att Palatset har förbättrat och fixat?

Tobbe: Fantastiskt! Palatset är för både lokala band och andra band som kommer utifrån. Så är det ett fantastiskt ställe. All cred till dom. I stort sett alltid svinbra ljud. och en svinbra scen, och bra folk.

Beskriv bandet med tre ord.

Andreas: Energi, glädje och sammanhållning.

Intervju med 

Chris Adams Sörbye

Smash Into Pieces

Palatset 22 April 2016

Smash Into Pieces på Palatset.

Jag bestämde träff med Chris Adams, sångare i Smash Into Pieces, innan deras gig på Palatset i Linköping. Vi pratade om hur allt började, drömmar med mera.

Hur känns det för ikväll?

Jo men det känns bra tycker jag. Vi var här förra gången, det är nog ganska exakt ett år sedan. Då var det ett jävla drag alltså, det var nog andra gången i Linköping sen vi startade 2008. Vi gjorde nån spelning här i Linköping med Dead By April, vid 2009. Sen tog det ju ända till förra året att komma hit igen, det känns bra. Förra gången hade vi så skön konkurrens, det var melodifestival final med Måns och allt det där samma kväll, men det var bra med folk här. Vi får se hur det blir ikväll. Jag har saknat Linköping, gillar det här stället, folket som driver det här, Hell Yeah Rock Club.

Dom är bäst.

Det är riktiga jävla eldsjälar, jag gillar sånt där folk som ska envisas med att göra saker för folk.

Ni har ju släppt lös Smash Into Pieces 2,0. Vad kan vi vänta oss av det?

Jag brukar köra den där jämförelsen, det är som att lämna in bilen för trimning. För det första har vi en helt ny scenshow, där det har pungats in mycket riksdaler för att få det att funka och bli maximalt, ett maximalt liveframträdande. Sen är det ju ett ganska nytt sound, vi har väl svängt väldigt så där. Vilket vi tycker är ganska skönt, för då kan man växa väldigt bra som band, och man står inte och trampar på samma ställe tre skivor i rad, utan man anpassar sig lite till dagens klimat, hela vår energi överhuvudtaget, vi vill ju det här mer än någonsin. Det här året är det storsatsning, och det som är roligt i hela grejen är att vårat skivbolag Gain Sony Sverige, storsatsar på oss nu, för dom finansierar det här bandet väldigt hårt, så det är jättekul att få känna att man blir satsad på så där. Det är väl det som är hela grejen med 2,0. att vi har trimmat hela bandet, både scenshowen och soundet, allting. Allt vi gör, steppat upp ett trappsteg eller två på nåt sätt. 

Spännande !

Ja det kommer att bli grymt, vi har en ny trummis också, det får man inte glömma. 

Ni hade en realesefest på Ritz, i Örebro förra helgen. Hur kändes det att presentera det nya och hur känns det att mötas av hemmapublik när ni kommer ut på scenen?

Det är ju alltid lite extra love on stage på hemmaplan såklart. Det är ju så när man säljer slut en tusenkapacitets venue, det var en riktigt sjukt cool upplevelse, att så många människor ville glo på oss och supporta oss. Örebro är väldigt speciellt för oss, just för vi är därifrån, och för att vi haft sånt jäkla support därifrån, ända sen vi startade. folk har verkligen trott på oss sen dag ett, det kändes jävligt bra, mycket kärlek i luften och folk hade längtat efter att få se oss, och det är ganska coolt, det är kul och se vad responsen har blivit på dom här två singlarna vi släppt i vår och vinter. Man märker verkligen hur folk man aldrig trodde förr skulle ta åt sig det, och vissa av dom såg man i publiken, verkligen den där sista personen du trodde skulle gilla det, och kommer på konserten, dom var där. 

Då har Ni ju lyckats ju ?

Ja det kändes så jävla coolt faktiskt. Det känns som att Smash är ett framåtband verkligen, och sen kommer det bara att sprängas i storlek snart, så det känns bra.

Hur började Smash Into Pieces?

Det började med Benjamin och en gitarr i en gammal källare i Odensbacken  utanför Örebro. Sen har han ju valt bandmedlemmar med försiktighet och har sett en talang. Han har varit lite som en Bert Carlsson, han har varit väldigt hård på vad han vill ha för folk i ett band och deras musikalitet och allting. Det började med han i alla fall, sen hoppade jag med i det här projektet 2008, på ett riktigt jävla bananskal, det måste man ju säga. Det var väl ungefär där nånstans 2008 som bandet startade på riktigt, när jag kom in i bilden, det kändes som att då var det klart, och sen den dagen så har vi bara begärt att få komma uppåt, oavsett vad det krävs, så har vi liksom gjort det, vi har tagit oss igenom varje hinder. Som vi brukar säga, slå det i bitar.

Därav namnet kanske?

Det har blivit lite av en metafor, för hela det här bandet, projektet och allting. Vi slår oss igenom allt som finns i våran väg, oavsett vad det är. Vi har ju gått igenom väldigt mycket som band redan ihop, bara på åtta år. Det här bandet startade lite som andra band startar, det är alltid någon som drar igång projektet, och sen hittar man medlemmar along the way. 

Chris Adams Sörbye

När Ni ska skriva nytt material, varifrån får ni inspiration och hur lägger ni grunden till ett album?

Det är Per och Benjamin som skriver musiken, det här är första skivan som jag känner att jag inte har en jävla aning vad det är för låtar på skivan. Jag ska lägga sång nu första maj, på resterande av låtarna. Jag vet knappt vad det är för låtar på skivan. Men det är väl livet i övrigt som ger inspiration till allt.

Det blir spännande då den första maj?

Skulle jag skriva musik i det här bandet, skulle jag förmodligen skriva sån musik som Per och Benjamin skriver. Jag har ett stort förtroende för dom som låtskrivare. Hela den här grejen med Smash musik är ju nånstans på sätt och vis, min röst, att jag gör min sista grej på det som presenteras, gör något av det här, så gör jag det bara, sätter min prägel på det. Jag levererar alltid nån form av känsla på varje låt  som behövs i slutändan. Jag skrev musiken förr, back in the days. Jag har lämnat det till Per och Benjamin, för jag har så stort förtroende för dom. 

Hur var Ert första gig?

Det var inte katastrof, det var det verkligen inte, däremot kommer jag ihåg att jag skrivit massa texter och skit på händerna. Det var i en liten källarlokal i Örebro, där vi är ifrån, och det var 2008. Mamma, pappa, familjen, bästa kompisarna. Det kanske var femtio personer i lokalen. Så stod man där och skulle försöka framföra fyra låtar. Jag var så nervös att jag bara skakade, hade så stora pupiller. Men det gick bra, gick faktiskt riktigt bra, men som sagt jag var ju skitnervös såklart. Det som gjorde mig extra nervös då var att jag skulle bräcka den där väggen mellan att jag var en bad boy back in the days, till att jag kan sjunga och vara mig själv, det var så skevt för mig på det sättet, det var därför jag blev ännu mer nervös för att folk skulle se mig som mindre svag eller svagare som människa. Det var där nånstans jag hittade vem jag faktiskt är. Det var ett väldigt bra gig på många sätt.

Ett viktigt gig?

Jätteviktigt, för hela min identitet överhuvudtaget. Jag är född att göra det här, Det märkte jag redan då, den dagen. Efter den dagen som sagt jag var ju så nervös, men efter den dagen så har vi ju gjort det här hur mycket som helst. Finns inga tvivel på nånting. Det var ett viktigt gig som du sa. Jätteviktigt. 

Ni har ju gjort en unplugged version av Merry Go Round. Har Ni planer på att göra en hel konsert så?

Vi har ju haft en del planer på det, speciellt med nya trummisen. Det är lite i den hypen med management och grejer som tycker att vi ska göra det. Jag vet inte varför vi inte gjort det, vi gjorde nån video för längesen, men det var ju på demostadiet. Men som sagt det är ju jättekonstigt att vi inte gjort det. Vi är ju kända för att vara ett bra och ösigt liveband, tycker det är konstigt att vi inte tagit det steget än. Det är många aspekter som gör att vi inte har gjort det. Vi har varit så upptagna att turnera, koncentrera oss på att bli bättre på musiken och liveframträdanden och bli snygga på bilder istället för att göra liveinspelning. Men det är på g, tror jag sagt det i två års tid,men nu är det verkligen på g att vi ska göra en livegrej.

Om Ni fritt fick välja plats att spela på, vilken skulle det bli och varför?

Det får bli typ House Of Blues i Las Vegas. Det skulle vara coolt faktiskt. Jag har varit där och käkat med min familj, för många, många år sedan, innan jag höll på med musik. Jag var där och såg alla skivor som satt där. House Of Blues i Las Vegas skulle va så jävligt fett alltså. Bara för grejens skull, ett sånt anrikt ställe. 

Ni vann Bandit Rock Awards som årets genombrott 2012.

Var det 2012? Just det, så här var det, vi vann Bandit Rock Awards 2012, men galan var 2013.

Hur mycket har det betytt för Er att vinna det?

Det var ganska jävla viktigt, på många sätt. Både för att få det erkännandet, få den här känslan av att ni duger jävligt bra, har ni kommit så här långt att ni står på galan och tar emot det här priset från Sveriges största rockkanal, så har Ni gjort nånting bra. Så det var ju såklart en penisförlängare. Det var viktigt, viktigt var det, man övertygade ju också andra människor som kan få oss att komma ännu längre, att folk blir som åh shit, dom tog den där, f-n vad grymt, kanske skulle vara ett band för oss, från många håll. Det bästa med det där var ju att man fick ganska mycket självförtroende av det. Att man känner att man duger, att man gjort nåt rätt. Jätteviktigt. 

Ni var iväg på en Europaturné, er första turné. Hur var det?

På vår första egna? Det är ju alltid spännande. Vi gjorde ungefär såna här ställen på våran Europaturné. Året innan så hade vi gjort en Europaturné med Amaranthe, vilket vi märkte att många fans gillade Smash som f-n, lite för mycket. När man åkte ut där så såg man många familiar faces, man såg mycket folk som shit, dom var ju på Amaranthe. Det var väldigt coolt när vi var i Nottingham, då hade Amaranthe och Smash ett gig i samma stad. Det var så absurt, dom spelade på en ganska stor venue, Vi spelade på typ ett sånt här ställe som Palatset. Vi spelade senare än dom gjorde. Det var helt dött, och vi bara vad f-n är det som händer, en timme kvar till gig. Sen fick jag höra att timmen då Amaranthe gått av scenen, så alla som hade varit på Amaranthe, kom över till oss, vi låg ungefär en kvart bort med taxi för folk, folk bara sprang till vårt gig. Så var ju Elize med och gjorde My Cocaine där i Nottingham, så det var en jävligt absurd kväll. 

Vad häftigt! Då fick du ju lite hjälp där.

Ja, men det var mycket så där som jag sa, mycket Amaranthe fans som kom och såg oss, men nu har vi ju såklart hittat fler än Amaranthe fans med. Skulle vi göra vår Europaturné idag, så skulle det vara rätt bra med folk, så det är ju skitkul att folk utomlands, speciellt nu när jag gjort den här turnéen med Amaranthe, istället för Jocke, när jag gick in och tog över micken där, så har ju folk overseas förstått att Smash är ett namn dom vill ha dit. Vi får se, det är lite på gång med att åka till USA, till Kanada i alla fall. 

Vad kul !!

Det rullar på som satan, så det är kul.

Om Ni ser tillbaka på karriären, vad har varit bäst hittills?

Jag brukar komma på direkt vad som varit bäst, och det är nog när vi fick supporta Alter Bridge i Stockholm. Myles Kennedy i Alter Bridge,fick mig att att ens tycka om min egna röst i början. Jag är ju ganska hög på sången, och jag har alltid haft svårt med folk som sjunger högt, som jag och Myles Kennedy. Men sen tyckte jag att om han kan göra det och bli så här stor med det, då kan jag f-n göra det här, så det var väldigt stort för mig att träffa Myles Kennedy. Det var så jävla absurt också, då var ju Halestorm med också, för vi gav dom ju Smash Into Pieces hoodies, tischor, skivor och skit. Så skrev Brian Marshall, basisten i Alter Bridge, han skrev till mig ett par månader senare bara, Nice cd man, you should support us later on. Coolt liksom. Sen såg jag att Myles Kennedy hade Smash hoodien på sig, med Slash när han satt och spelade nån Guns N´Roses låt i nån radio, det var så absurt och se, det var coolt. Vi får väl se, vi har dealat med management i Alter Bridge, dom är lite sugna på att ha oss i Europa. Så vi får se, det skulle vara coolt.

Vad är planerna för framtiden?

Jag brukar bara komma på world domination, det finns inget annat, vi ska f-n ta det här och med den här nya plattan som känns så äckligt  jävla asbra, känner jag att det kan bli exakt hur stort som helst nu. Den responsen vi fått på dom här två singlarna, har ju varit äcklig i jämförelse. Jag har riktigt bra feeling för det här, riktigt bra självförtroende för det här. jag kan ju känna det att Smash har fäått sig ett ganska bra namn nu i rockgenren och i rockvärlden. Nu handlar det bara om att få the song, få nån spinn på nån stor radio. Alla band har ju den där skivan som gjort att dom tog sig dit dom är. T.ex Alter Bridge med Blackbird, eller Pour Some Sugar On Me, med Def Leppard, Metallica, Black Album. Det finns alltid en skiva som per band som gör att dom är där dom är idag. Jag tror att den här skivan på riktigt är en skiva som kommer ta Smash väldigt, väldigt långt. Jag ser ingen direkt lucka i det schemat, jag kommer att stå i en studio hela sommaren med en mick. Så jag vet i alla fall hur min sommar ser ut. Det kommer förmodligen en tredje singel från den här skivan, vi får se, det kan till och med bli så jäkla bra att det blir till sommaren. 

Beskriv bandet med tre ord.

Jag gillar det här bandet så jävla mycket, och alla som är med i projektet, vårat Crew. Vi har precis fått dit en ny kille, som heter Patrick Westin, och en till kille som heter Mikael Klingwall, som är med oss, som åker med bandet hela tiden. Det känns så jäkla bra att ha med dom här, det här folket som är eldsjälar, och som verkligen tar sig an bandet och bara vill oss väl, känner mig bara så himla trygg med det här folket som är omkring mig, och det är ju hela grejen när man åker runt, att man trivs med varandra. So fucking awesome är det här bandet bara. på alla sätt. Vi jobbar jäkligt hårt, vi är väldigt målmedvetna. Vi tänker inte ge upp, Det är därför vi är so fucking awesome bara.

Intervju med Shadowquest

Palatset 26 Mars

Intervju med Ronny Milianowicz, trummis i Shadowquest, och ägare till Studio Seven i Örebro.

Shadowquest

Vem var det som skapade Shadowquest?

Det är väl jag får jag väl lov att säga. Det började med att jag skulle göra en skiva med Saint Deamon med Ragnar. Han spelade ju i Saint Deamon redan på den tiden. Men han var aldrig med officiellt live, han var med och skrev musiken. Vi sa att vi måste göra en platta ihop, det var liksom inte planerat, men så fick vi tag på bra folk, och så blev det ett band. Det var inte planerat från början. Det handlade bara om att jag ville göra en platta.

Ni är alla från olika band, och har olika musikinfluenser. Hur mycket av det finns i Shadowquests sound?

Jag tror att vi kan höra det mesta, vi är inte olikt, Peter och jag spelade i samma band en gång i tiden, i Sinergy, det är ju ändå på nåt vis melodisk metal vi håller på med. Även om det är lite olika. Kaspar och jag spelade i Dionysus, Ragnar och jag i Saint Deamon, så den röda tråden är väl att dom flesta har spelat med mig nån gång i olika band. Jari har jag inte spelat med tidigare, men å andra sidan har jag lyssnat jättemycket på det han har gjort, Stratovarius bla. Det har ändå varit snarlikt.

När jag har lyssnat tycker jag att det finns lite Stratovarius här och var.

Ja, absolut så kan det nog vara.

Var och när träffades Ni?

Vi började med plattan först egentligen. Sen så lade Ragnar gitarrer och Peter solo och Jari basen. Första gången vi träffades allihop var när vi spelade in videon till All One, när vi var på samma ställe allihop. Sen har vi träffats jättemånga gånger sen dess. När vi höll på med en ny skiva, det var väl då vi blev ett band.

Vad är det unika med Shadowquest?

Personligen då, jag tycker att det unika med Shadowquest, jag vill ju att det ska låta som det jag själv tyckte om 80 - 90 talet, med Helloween och Gamma Ray. Man måste tro på det man gör, och jag tycker Shadowquest har det, det finns väldigt få med den magin och verkligen gör den musiken på det sättet. Hur vi gör det, hur tight det är, hur musikaliskt det är, där sticker vi nog ut från dom flesta band, att det är väldigt, väldigt bra musikaliskt, Det låter väldigt proffsigt, där tycker jag vi sticker ut mest. 

Hur var det när Ni spelade ihop första gången?

Det var nervöst, jag var sjuk. Det var ihop med Battle Beast i Stockholm, det var på Mosebacke där, på turnén. Första giget då var jag otroligt nervös, vi var sjuka allihopa, men det funkade. Då var jag otroligt nervös.

Ronny, du har ju Studio Seven, och hjälper många band. Var det annorlunda att spela in en skiva med ett band du själv spelade i eller var det samma sak?

Det är mycket svårare och spela in sig själv, man är inte lika objektiv. Det är svårt att sätta sig själv som tredje person och kolla på det utifrån. På det sättet är det mycket svårare att göra sin egen musik tycker jag. Det är svårt att vara självkritisk på samma sätt som man kan vara kritisk när någon annan gör nånting. Så det är lätt att bli hemmablind.

Jag har läst att Shadowquest ska ta tillbaka metal till folket. Tycker Ni att Ni har lyckats med det?

Vi är på god väg, det tar ju lite längre tid eftersom vi inte har något skivbolag, att jobba upp ett namn. Men dom som har hört oss har ju fastnat för oss. Det handlar ju mer om att få ut produkten, jag tror på produkten i sig. Det handlar om hur vi ska nå ut . Jag tror att vi har en jättebra produkt som verkligen jättemånga skulle digga om dom fick höra oss. 

Vad är tanken bakom Er skiva Armoured IV Pain?

Armoured IV Pain står för att man ska rustad för smärta. Jag gick igenom en rätt tuff period i mitt liv, för mig handlar det om att plattan ska vara en slags inspiration, eller vara nånting man kan lyssna på i tuffa stunder. Det ska ge positiv energi, så har musik alltid varit för mig och då vill jag gärna förmedla det till andra också.

Jari Kainulainen

När det kommer till att planera tid att träffas, vem är det som planerar det?

Det är egentligen inte vi, utan det är spelningarna, som nu tex, vi har spelat in bas på nya plattan, började i onsdags, sen gjorde vi en spelning, så det är ju spelningen i sig som planerar det. Det är rent praktiskt och få ihop, nu hade vi en spelning här, då lade vi basen samtidigt, och försöka minska resekostnaderna. Gör vi en spelning så försöker vi alltid göra nånting ihop med den, vad som helst. spela in bas, en fotoshoot.

Vad kommer att hända i framtiden för Shadowquest?

Om allt går som det är tänkt, så ska vi släppa plattan nån gång i höst. Åka på förbandsturné, med något större band, det är inte klart än, men det är seriösa planer på det i alla fall. Sen ska jag sätta lite festivaler till nästa år. Det är väl nånstans under det kommande året, en förbandsturné, Europa, c:a 10 till 15 spelningar, klubbspelningar. Så det är väl där nånstans. 

Beskriv Shadowquest med tre ord.

Glädje, proffsinalism och inspiration!

Intervju med The Embodied

Palatset 26 Mars

The Embodied

Hej och välkomna hit! Är Ni taggade för kvällen?

Ja, absolut! 

Ni har varit ett band sen 2006. Trodde Ni från första början att Ni skulle som första utländska band få spela på Zorall Sörolimpia i Ungern? 

Agust: Nej, det trodde vi inte att vi skulle få göra. Men det var ju fantastiskt kul att man fick det. som första utländska band. Jag visste inte ens det. Men det var bra. 

Jonathan: Vi åkte tåg som gick i 15 kilometer/h genom halva Ungern.

Agust: Det var 12 mil dit, så det tog 6 timmar att ta sig dit med tåg. Det var roligt som fasen.

Vill Ni återvända dit?

Agust: Oh ja. Vi har bra publik i Ungern, dom är lite svältfödda på metal och hårdrock där nere.

Jonathan: Bra metal och hårdrock. Det är ju lite som i Sverige, så är det ju nästan samma typ av metal här i Sverige, men jättemycket hårdrock. Mer populär kultur.

Marcus: Sen verkar ju nordisk metal överlag gå hem bra därnere.

Ert sound ska dra till sig publik från olika genrer, är det nånting Ni har märkt av när Ni spelar?

Chris: Vi hoppas på det, vi har ju olika musikstil som vi gillar i bandet, som vi tar med i låtarna. Det kan locka en bred publik.

Agust: Det märker man ju, det kan ju stå en sleezerockare och vid sidan av honom står en dödsmetalare. Slipsnissar har vi ju sett en och annan. Men det finns ju mycket folk som kommer på gigen, det är jätteroligt.

Er första Ep, Relativity Fade, hur blev den mottagen när den släpptes?

Agust: Dom som fick den tog emot den i alla fall, det var väl bra.

Marcus: Den var en dörröppnare för många, en låt som var med på den Epn är ju faktiskt med på kommande album. Så låtmässigt var vi redan där, med en dörröppnare för många lyssnare. Den var en viktigt platta, efter det bytte vi trummis.

Jonathan: Sen är det ju lite ja och nej att säga att vi började 2006. Vi har ju spelat jättelänge ihop, det är ju som ett gäng. Det var ju 2008 - 2009 när Axel kom med i bandet, det var då vi verkligen blev The Embodied, och fick det sound vi har idag. Innan dess var det lite mer

Agust: Spretigt, inte dit vi ville. 

Jonathan: Det var inte så heavy metal som vi ville ha det, men nu är det heavy metal.

När träffades Ni och var föddes idén till The Embodied?

Agust: Vi träffades i skolan, i högstadiet, vi tre strängbändare. 

Chris: Jag och Jonathan träffades långt innan, vi har ju spelat gitarr tillsammans sen vi var 9 - 10 år. Sen träffade vi Agust på högstadiet.

Agust: Vi hamnade i samma klass. Av någon anledning så behövde vi någon som spelade bas.

Chris: Då fick Agust börja spela bas.

Agust: Sen raggade vi upp honom på ett gig i Jönköping, 2002 el 2003. Vi behövde en ny trummis, så hittade vi en annons på internet, trummis söker band, och då hittade vi honom. 

Ni har spelat med stora band som Amon Amarth och Arch Enemy. Hur var det och vad har det betytt för Er som band karriärmässigt?

Agust: Det har betytt mycket. Bara att få träffa Johan Hegg är rätt fränt. Han är stor och ser jävligt elak ut. Det var häftigt. 

Jonathan: Ju mer man kan nästla sig in i den familj som är Sveriges hårdrock, desto bättre. för det är ju allt det är, bröder och systrar, vi spelar metal ihop. 

För mycket är även kontakter kan jag tänka mig?

Jonathan: Kontakter och bra människor med. Ingen kommer nånstans genom att vara en skithög. Sen måste det vara bra samtidigt. 

Vem kom på namnet The Embodied?

Marcus: Det var nog jag. Det stod mellan Mirith of Madness och Faith of Trydant. Jag tror det kom lite från In Flames Embody the Invisible.

Agust: Så egentligen var det In Flames. 

Marcus: Ja, exakt. Tror det kom därifrån, The Embodied, kändes schysst.

Agust: Sen satte i dit ett The framför, och det blev ett jäkla liv. 

Jonathan: Det var ett australiensiskt band som lagt av nu.

Agust: Det fanns ju redan ett band som hette Embodied.

2008 kom Axel in i bandet som ny trummis, hur stor skillnad blev det på soundet då? 

Agust: När han kom med? Det blev mer metal.

Chris: Det var som vi sa innan, det var dit vi ville.

Marcus: Det blev lite mer tyngd, lite mer driv i spelet. Det var inte finliret liksom som var innan.

Axel: Inget finlir överhuvudtaget.

Marcus: Sen har ju du utvecklats extremt mycket sen du kom med, men det var ju i den riktningen vi ville gå. Vi kände väl innan att det blev lite väl tekniskt. lite för mycket finlir liksom, och tror det influerade dom andra med att nu börjar vi spreta åt olika håll och det var nog bra. 

Ni kommer ifrån Jönköping, hur ser möjligheterna till replokaler ut där?

Agust: vi har haft tur och alltid haft en. Inte alltid, men vi var i Jonathans källare o repade. Vi drack öl och repade i hans källare. Det var väl i 3 - 4 år.

Chris: Det räcker nog inte. 

Agust: Sen hittade vi en förening som hade replokaler i Jönköping då. Sen övertog Studiefrämjandet den föreningen. Sen blev vi kvar där. 

Jonathan: Band som Hellfueled och många fler band från Jönköping som lyckats bra också. Man suger åt sig lite av den atmosfären som finns där.

Alex: Det var ju lite av en hemlig förening, många visste ju inte var dom här banden spelade, och vi spelade ju alla på samma ställe i princip. Alla i Jönköping som var lite mer etablerade och så. Sen när studiefrämjandet tog över blev det mindre så. 

Hur var Er allra första spelning?

Jonathan: Första spelningen med Axel då. Det var på det där lilla stället på Kulturhuset. Vi körde bara ett gig.

Alex: Det första var ju på Saragon. 

Jonathan: Jättemycket folk, Det var underbart första giget. Det satt som en smäck, som en frispark i kulorna. 

Ert debutalbum, The Embodied, blev av rescensenterna utsett det bästa albumet 2011. Hur känns det? 

Agust: En chock var det ju att vi kunde göra något som var bäst det året. 

Jonathan: Det var ju samma sak, topp 25, helt random bästa bandet.

Agust: Ja det var nån amerikansk sajt som röstade fram dom 25 bästa indie metalbanden i världen, då hamnade vi där, bland dom 25 bästa banden. Hur han fick reda på det är otroligt, men det fick han. Det var roligt.

Jonathan: Vi gillar det, därför gör vi det, och det är kul att andra gillar det med. 

Hur ser framtiden ut för Er?

Jonathan: Vi släpper ny skiva i sommar.

Agust: Sen tänkte vi att vi kanske drar till Ungern på en liten turné i sommar. Om vi får ihop det med bokarn då. Sen vet jag inte riktigt.

Chris: Hoppas på någon liten Europaturné.

Axel: Det tog ganska lång tid den här gången. Vi hade ju låtarna färdiga ganska tidigt, men det tog väldigt lång tid. Jag spelade in trummorna för ungefär två år sedan till skivan. Det var innan jag gifte mig, och nu har jag barn.