Intervju med Shadowquest

Palatset 26 Mars

Intervju med Ronny Milianowicz, trummis i Shadowquest, och ägare till Studio Seven i Örebro.

Shadowquest

Vem var det som skapade Shadowquest?

Det är väl jag får jag väl lov att säga. Det började med att jag skulle göra en skiva med Saint Deamon med Ragnar. Han spelade ju i Saint Deamon redan på den tiden. Men han var aldrig med officiellt live, han var med och skrev musiken. Vi sa att vi måste göra en platta ihop, det var liksom inte planerat, men så fick vi tag på bra folk, och så blev det ett band. Det var inte planerat från början. Det handlade bara om att jag ville göra en platta.

Ni är alla från olika band, och har olika musikinfluenser. Hur mycket av det finns i Shadowquests sound?

Jag tror att vi kan höra det mesta, vi är inte olikt, Peter och jag spelade i samma band en gång i tiden, i Sinergy, det är ju ändå på nåt vis melodisk metal vi håller på med. Även om det är lite olika. Kaspar och jag spelade i Dionysus, Ragnar och jag i Saint Deamon, så den röda tråden är väl att dom flesta har spelat med mig nån gång i olika band. Jari har jag inte spelat med tidigare, men å andra sidan har jag lyssnat jättemycket på det han har gjort, Stratovarius bla. Det har ändå varit snarlikt.

När jag har lyssnat tycker jag att det finns lite Stratovarius här och var.

Ja, absolut så kan det nog vara.

Var och när träffades Ni?

Vi började med plattan först egentligen. Sen så lade Ragnar gitarrer och Peter solo och Jari basen. Första gången vi träffades allihop var när vi spelade in videon till All One, när vi var på samma ställe allihop. Sen har vi träffats jättemånga gånger sen dess. När vi höll på med en ny skiva, det var väl då vi blev ett band.

Vad är det unika med Shadowquest?

Personligen då, jag tycker att det unika med Shadowquest, jag vill ju att det ska låta som det jag själv tyckte om 80 - 90 talet, med Helloween och Gamma Ray. Man måste tro på det man gör, och jag tycker Shadowquest har det, det finns väldigt få med den magin och verkligen gör den musiken på det sättet. Hur vi gör det, hur tight det är, hur musikaliskt det är, där sticker vi nog ut från dom flesta band, att det är väldigt, väldigt bra musikaliskt, Det låter väldigt proffsigt, där tycker jag vi sticker ut mest. 

Hur var det när Ni spelade ihop första gången?

Det var nervöst, jag var sjuk. Det var ihop med Battle Beast i Stockholm, det var på Mosebacke där, på turnén. Första giget då var jag otroligt nervös, vi var sjuka allihopa, men det funkade. Då var jag otroligt nervös.

Ronny, du har ju Studio Seven, och hjälper många band. Var det annorlunda att spela in en skiva med ett band du själv spelade i eller var det samma sak?

Det är mycket svårare och spela in sig själv, man är inte lika objektiv. Det är svårt att sätta sig själv som tredje person och kolla på det utifrån. På det sättet är det mycket svårare att göra sin egen musik tycker jag. Det är svårt att vara självkritisk på samma sätt som man kan vara kritisk när någon annan gör nånting. Så det är lätt att bli hemmablind.

Jag har läst att Shadowquest ska ta tillbaka metal till folket. Tycker Ni att Ni har lyckats med det?

Vi är på god väg, det tar ju lite längre tid eftersom vi inte har något skivbolag, att jobba upp ett namn. Men dom som har hört oss har ju fastnat för oss. Det handlar ju mer om att få ut produkten, jag tror på produkten i sig. Det handlar om hur vi ska nå ut . Jag tror att vi har en jättebra produkt som verkligen jättemånga skulle digga om dom fick höra oss. 

Vad är tanken bakom Er skiva Armoured IV Pain?

Armoured IV Pain står för att man ska rustad för smärta. Jag gick igenom en rätt tuff period i mitt liv, för mig handlar det om att plattan ska vara en slags inspiration, eller vara nånting man kan lyssna på i tuffa stunder. Det ska ge positiv energi, så har musik alltid varit för mig och då vill jag gärna förmedla det till andra också.

Jari Kainulainen

När det kommer till att planera tid att träffas, vem är det som planerar det?

Det är egentligen inte vi, utan det är spelningarna, som nu tex, vi har spelat in bas på nya plattan, började i onsdags, sen gjorde vi en spelning, så det är ju spelningen i sig som planerar det. Det är rent praktiskt och få ihop, nu hade vi en spelning här, då lade vi basen samtidigt, och försöka minska resekostnaderna. Gör vi en spelning så försöker vi alltid göra nånting ihop med den, vad som helst. spela in bas, en fotoshoot.

Vad kommer att hända i framtiden för Shadowquest?

Om allt går som det är tänkt, så ska vi släppa plattan nån gång i höst. Åka på förbandsturné, med något större band, det är inte klart än, men det är seriösa planer på det i alla fall. Sen ska jag sätta lite festivaler till nästa år. Det är väl nånstans under det kommande året, en förbandsturné, Europa, c:a 10 till 15 spelningar, klubbspelningar. Så det är väl där nånstans. 

Beskriv Shadowquest med tre ord.

Glädje, proffsinalism och inspiration!

Intervju med The Embodied

Palatset 26 Mars

The Embodied

Hej och välkomna hit! Är Ni taggade för kvällen?

Ja, absolut! 

Ni har varit ett band sen 2006. Trodde Ni från första början att Ni skulle som första utländska band få spela på Zorall Sörolimpia i Ungern? 

Agust: Nej, det trodde vi inte att vi skulle få göra. Men det var ju fantastiskt kul att man fick det. som första utländska band. Jag visste inte ens det. Men det var bra. 

Jonathan: Vi åkte tåg som gick i 15 kilometer/h genom halva Ungern.

Agust: Det var 12 mil dit, så det tog 6 timmar att ta sig dit med tåg. Det var roligt som fasen.

Vill Ni återvända dit?

Agust: Oh ja. Vi har bra publik i Ungern, dom är lite svältfödda på metal och hårdrock där nere.

Jonathan: Bra metal och hårdrock. Det är ju lite som i Sverige, så är det ju nästan samma typ av metal här i Sverige, men jättemycket hårdrock. Mer populär kultur.

Marcus: Sen verkar ju nordisk metal överlag gå hem bra därnere.

Ert sound ska dra till sig publik från olika genrer, är det nånting Ni har märkt av när Ni spelar?

Chris: Vi hoppas på det, vi har ju olika musikstil som vi gillar i bandet, som vi tar med i låtarna. Det kan locka en bred publik.

Agust: Det märker man ju, det kan ju stå en sleezerockare och vid sidan av honom står en dödsmetalare. Slipsnissar har vi ju sett en och annan. Men det finns ju mycket folk som kommer på gigen, det är jätteroligt.

Er första Ep, Relativity Fade, hur blev den mottagen när den släpptes?

Agust: Dom som fick den tog emot den i alla fall, det var väl bra.

Marcus: Den var en dörröppnare för många, en låt som var med på den Epn är ju faktiskt med på kommande album. Så låtmässigt var vi redan där, med en dörröppnare för många lyssnare. Den var en viktigt platta, efter det bytte vi trummis.

Jonathan: Sen är det ju lite ja och nej att säga att vi började 2006. Vi har ju spelat jättelänge ihop, det är ju som ett gäng. Det var ju 2008 - 2009 när Axel kom med i bandet, det var då vi verkligen blev The Embodied, och fick det sound vi har idag. Innan dess var det lite mer

Agust: Spretigt, inte dit vi ville. 

Jonathan: Det var inte så heavy metal som vi ville ha det, men nu är det heavy metal.

När träffades Ni och var föddes idén till The Embodied?

Agust: Vi träffades i skolan, i högstadiet, vi tre strängbändare. 

Chris: Jag och Jonathan träffades långt innan, vi har ju spelat gitarr tillsammans sen vi var 9 - 10 år. Sen träffade vi Agust på högstadiet.

Agust: Vi hamnade i samma klass. Av någon anledning så behövde vi någon som spelade bas.

Chris: Då fick Agust börja spela bas.

Agust: Sen raggade vi upp honom på ett gig i Jönköping, 2002 el 2003. Vi behövde en ny trummis, så hittade vi en annons på internet, trummis söker band, och då hittade vi honom. 

Ni har spelat med stora band som Amon Amarth och Arch Enemy. Hur var det och vad har det betytt för Er som band karriärmässigt?

Agust: Det har betytt mycket. Bara att få träffa Johan Hegg är rätt fränt. Han är stor och ser jävligt elak ut. Det var häftigt. 

Jonathan: Ju mer man kan nästla sig in i den familj som är Sveriges hårdrock, desto bättre. för det är ju allt det är, bröder och systrar, vi spelar metal ihop. 

För mycket är även kontakter kan jag tänka mig?

Jonathan: Kontakter och bra människor med. Ingen kommer nånstans genom att vara en skithög. Sen måste det vara bra samtidigt. 

Vem kom på namnet The Embodied?

Marcus: Det var nog jag. Det stod mellan Mirith of Madness och Faith of Trydant. Jag tror det kom lite från In Flames Embody the Invisible.

Agust: Så egentligen var det In Flames. 

Marcus: Ja, exakt. Tror det kom därifrån, The Embodied, kändes schysst.

Agust: Sen satte i dit ett The framför, och det blev ett jäkla liv. 

Jonathan: Det var ett australiensiskt band som lagt av nu.

Agust: Det fanns ju redan ett band som hette Embodied.

2008 kom Axel in i bandet som ny trummis, hur stor skillnad blev det på soundet då? 

Agust: När han kom med? Det blev mer metal.

Chris: Det var som vi sa innan, det var dit vi ville.

Marcus: Det blev lite mer tyngd, lite mer driv i spelet. Det var inte finliret liksom som var innan.

Axel: Inget finlir överhuvudtaget.

Marcus: Sen har ju du utvecklats extremt mycket sen du kom med, men det var ju i den riktningen vi ville gå. Vi kände väl innan att det blev lite väl tekniskt. lite för mycket finlir liksom, och tror det influerade dom andra med att nu börjar vi spreta åt olika håll och det var nog bra. 

Ni kommer ifrån Jönköping, hur ser möjligheterna till replokaler ut där?

Agust: vi har haft tur och alltid haft en. Inte alltid, men vi var i Jonathans källare o repade. Vi drack öl och repade i hans källare. Det var väl i 3 - 4 år.

Chris: Det räcker nog inte. 

Agust: Sen hittade vi en förening som hade replokaler i Jönköping då. Sen övertog Studiefrämjandet den föreningen. Sen blev vi kvar där. 

Jonathan: Band som Hellfueled och många fler band från Jönköping som lyckats bra också. Man suger åt sig lite av den atmosfären som finns där.

Alex: Det var ju lite av en hemlig förening, många visste ju inte var dom här banden spelade, och vi spelade ju alla på samma ställe i princip. Alla i Jönköping som var lite mer etablerade och så. Sen när studiefrämjandet tog över blev det mindre så. 

Hur var Er allra första spelning?

Jonathan: Första spelningen med Axel då. Det var på det där lilla stället på Kulturhuset. Vi körde bara ett gig.

Alex: Det första var ju på Saragon. 

Jonathan: Jättemycket folk, Det var underbart första giget. Det satt som en smäck, som en frispark i kulorna. 

Ert debutalbum, The Embodied, blev av rescensenterna utsett det bästa albumet 2011. Hur känns det? 

Agust: En chock var det ju att vi kunde göra något som var bäst det året. 

Jonathan: Det var ju samma sak, topp 25, helt random bästa bandet.

Agust: Ja det var nån amerikansk sajt som röstade fram dom 25 bästa indie metalbanden i världen, då hamnade vi där, bland dom 25 bästa banden. Hur han fick reda på det är otroligt, men det fick han. Det var roligt.

Jonathan: Vi gillar det, därför gör vi det, och det är kul att andra gillar det med. 

Hur ser framtiden ut för Er?

Jonathan: Vi släpper ny skiva i sommar.

Agust: Sen tänkte vi att vi kanske drar till Ungern på en liten turné i sommar. Om vi får ihop det med bokarn då. Sen vet jag inte riktigt.

Chris: Hoppas på någon liten Europaturné.

Axel: Det tog ganska lång tid den här gången. Vi hade ju låtarna färdiga ganska tidigt, men det tog väldigt lång tid. Jag spelade in trummorna för ungefär två år sedan till skivan. Det var innan jag gifte mig, och nu har jag barn.