lördag 18 februari 2017

Grand Theft Culture
Intervju Palatset
4/2 2017


Välkomna hit!

Tackar!

Har Ni spelat i Linköping förut?

Johannes: Ja en gång. det var på ett ställe där man går ner, The Crypt.

Michel: Det var kanon, vi älskar Linköping.

Vad tycker Ni om Palatset än så länge?

Erik: Ryktet gick ju att det var den minsta scenen, men vi får ju plats med två band på scenen, så det är kanon. Vi har spelat på mindre ställen än det här.

Ni har ett speciellt sound, vems idé var det och var det något som var bestämt från början?

Erik: Det var min idé.

Michel: Erik var inte ens med i bandet när vi kom på den idén. Jag hörde en DJ som hette Skrillex så kände jag bara att det här är ju typ rock`n roll vibes över. Så tänkte jag att det vore mycket coolare att göra det här som band, det var så det började. Först var vi en trio, sen plockade vi in Erik, för det vore kul och få ytterligare ett element i det hela. Då började det låta bra. Vi gjorde en spelning för ett år sedan på det här Where´s the Music. Efter spelningen kommer Erik och säger att det var så himla nice för det kittlade i fötterna, för det var så starkt. Det kan ju vara ett bra tecken. Så absolut, det var en plan bakom soundet. Vi kände att det vore kul att få experimentera lite med rockmusik, för det känns som det är så himla heligt allting, det får bara låta på ett visst sätt. Då tänkte vi att det vore kul att testa nya saker.

Då blir Ni ju lite unika?

Michel: Nämen verkligen.

Erik: Det blir det ju,när man blandar in elektroniskt, man blir ju inte så låst vid formen och hur det ska vara. Ibland utgår vi ifrån nåt som heter sampling man hör, ibland är det ett riff eller en refräng. Det är lite friare. 

Michel: Man kan sno ett riff rakt av och sen lägga på det elektroniska, så låter det som nånting helt annat vilket är kanon.

När och hur startades bandet?

Michel: Det var ganska längesen, vi var nån sorts band, sen har det flugit runt i lite olika konstellationer.

Johannes: Vi skrev en skiva, spelade in allt, sen skulle vi ha Erik som mixare, och det var väl där vi kom på att Erik skulle lägga på sitt. 

Erik: Dom här tre hade det som en trio för 6-7 år sedan, sen kom jag med. Sen var det väl när vi släppte Cut Into Pieces som vi hittade formen som vi har nu. För innan dess var det mer flummat typ 8 minuters låtar.

Johannes: Det var lite music from the eldar.

2016 släppte Ni singeln No More. Blev den mottagen som ni hade tänkt?

Michel: Jag tror det är svårt. Vi försöker ju på något sätt vara ett rockband, det lyckades vi med låten Down the Line, första låten som radiostationen Bandit Rock började spela, det hade vi inte räknat med. Det är svårt och vara pionjär, som med spotify, som har rocklistor, poplistor och elektroniska listor. Det är svårt och vara nån sorts crossover mellan dom här. No More var nog lite för mycket storhetsvansinne över den.

Om man inte har sett Er live än, vad kan man förvänta sig och se?

Michel: Det är nog lite hårdare, vi är mer ett rockband live än vad vi framstår på inspelningar. Det är det vi har försökt och göra på skivan, få det att låta mer som ett band, mer live feeling över det.

Erik: Det är ju vissa låtar som vi har, som folk som har hört oss live säger att nu förstår jag den låten. Så vi måste försöka få in det på skivan. För många gillar när vi spelar live, mer än vi gör på skivan för andra är det tvärtom. 

Hur skulle Ni beskriva Er musik och vilka är era influenser?

Michel: Nån form av elektronisk rock n´roll. Våra influenser är väl allt från Jimi Hendrix till Led Zeppelin och Deep Purple till Gun`s and Roses och Rage Against the Machine. Sen modernare, elektroniska som Skrillex och KnifeParty. Det var så roligt när den där dab stack vågen kom, det var som en fräsch bris inom musik med attityd. För annars när man lyssnar på radio så är det så puttinuttigt allting. Då var det skönt att se att det funkar, att det kommer en sån grej och blir väldigt populär. Vi byggde ändå på lite jävlar anamma.

Skrillex hyllade Er för covern på hans låt Cinema. Hur kändes det och gav det mersmak att göra nånting mer med honom?

Michel: Det var så vi började, när vi gjorde den låten så var det den enda vi hade. När vi gjorde den covern blev det som en bekräftelse, nämen vi är inte hel fel ute, det går och göra den här grejen. Det tyckte jag var nice. Det skulle ju vara grymt att få jobba med honom igen, men det är inte helt lätt han är ju störst i världen och vi är förband till Backyard Babies, vilket är kanon. 

Ni gjorde en videoinspelning på Hollywood Boulevard. Berätta om den och vems idé var det?

Erik: Det var skitkul.

Michel: Vi har en kompis som också var där och spelade in en musikvideo till en annan artist. Det är han som har gjort alla våra musikvideor. Då sa han, vi gör det här lite snabbt bara, en tagning, ni går längs Hollywood Boulevard så ser vi vad som händer, så gjorde vi det. en tagning bara, så gick vi rakt ner. Två tagningar gjorde vi, men det blev den första ändå.

Johannes: Ja det var ju olagligt, man får inte filma där utan tillstånd.

Michel: Så vi var tvungna och passa, nu gör vi det här. Jag tycker det blev en bra video.

Det var Down the Line ?

Michel: Ja vår hitlåt.

Ni har lite olika bakgrund. Tar Ni med er era erfarenheter till bandet och när ni skriver låtar?

Markus: Vi har väl ganska lika ändå du och jag Michel. Vi har ju lyssnat på väldigt mycket 80-tals hårdrock, ACDC, 70-tal, 80-tal. Led Zeppelin, alla har ju det. 

Erik: Jag är en sån tekniknörd, det jag känner att jag kan bidra med, det är ju lite olika teknik som No More, det är ju klassisk hiphop sätt och sampla det på. Det är ju en hiphop teknik. Sen kommer hela elektroniska, det hantverket och tekniken att göra det på. Jag är ju en dålig musiker egentligen. Jag kan inte spela piano eller gitarr, men jag kan programmera musik, det är ju det jag är bra på. När dom andra jammar i replokalen är jag helt körd. 

Markus: För annars har vi ganska lika influenser tror jag.

Vad gör Ni när ni inte spelar med bandet?

Markus: Då jobbar vi, tjänar in brödfödan, betalar hyran.

Michel: Ska man vara ett rockband idag, då får man räkna med att det tar ett tag innan det kan börja ta snurr på det. Då måste man ut och harva och vi har inte gjort det tillräckligt mycket än, ändå har vi gjort det. Man är alltid en låt bort hela tiden. En hit sen behöver du inte jobba nåt mer.

Markus: Det är väl det vi hoppas på.

Vad är det sista ni tänker på innan Ni går på scenen?

Markus: Jag är lite stressad över alla prylar, datorer. Vi har ju mycket teknik med oss, alla lampor, Erik har ju mycket teknik och elektronik och vi har datorer.

Erik: Jag försöker värma upp min nacke, jag får så ont om jag inte värmer upp.

Johannes: Värma upp överhuvudtaget så man kommer igång och får lite puls i kroppen. Så man kan orka med lite mer. 

Hur ser det ut framöver?

Michel: Vi släpper platta nu, som vi har siktet på, som vi har jobbat med nästan hela förra året. Produktion, skriva den, spela in och mixa. Så det är ju det som tagit fokus länge.

Johannes: Vi släpper plattan preliminärt i maj.

Erik: Vi släpper en singel 17/2. 

Markus: Första singeln från skivan. Lite ösigare singel.

Erik: Sen ska vi spela lite med Backyard Babies i Sverige innan dom drar till Tyskland. Så det är väl det som är närmast i framtiden. 

Johannes: Vi kommer att släppa några singlar innan skivan kommer.

Beskriv bandet med tre ord:

Vi är riktiga rebeller!






söndag 12 februari 2017

Corroded Intervju
Palatset Linköping 
28/1 2017


Hej och välkomna hit!

Per: Tackar, tackar.

Hur känns det inför ikväll?

Per: vi har haft ett litet juluppehåll här, där vi gjorde första giget på en månad igår. Så det är skönt att vara igång igen, bitarna är på plats och armar och ben fungerar.

Hur startades bandet?

Jens: Jo, det var jag och vår gitarrist Peter, som slutade här för två år sedan, startade med ett litet projekt hemma i Ånge. Vi tyckte det var riktigt risigt, dåligt och fruktansvärt, så vi var på väg och lägga ner det. Men sen kom det en låt som gjorde att vi kände att det här blev ju fantastiskt och på den vägen är det, sen hoppade dom här in 2008, Det var väl då vi började rulla på riktigt.

Per: 2004 var uppvärmningen, sen startade bandet på riktigt 2008.

EA Games har använt låten Age of Rage till att marknadsföra spelet Battlefield PlayForFree. Hur kändes det?

Jens: Jo det var nämligen så att dom inte tog en befintlig låt, utan vi fick i uppdrag av EA Games att skriva en låt, så dom tog kontakt med oss och sen frågade dom om vi var intresserade och skriva en låt det här Battlefield PlayForFree. Vi tyckte det var en asrolig idé och skrev säkert hundra låtar, jag vet inte hur länge vi satt i studion och trixade och skickade iväg idéer och dom sa att det där är inte vad vi vill ha. Sen lyckades vi få till den här Age of Rage, då gjorde vi helt enkelt så att vi hade försökt sitta och skriva sånt som vi trodde dom ville ha, då skippade vi helt enkelt det och gjorde en Corroded låt och det visade sig att det var precis det dom var ute efter. Hade vi gjort så från början då hade det varit enkelt, men det ska inte vara enkelt jämt. Men det var fantastiskt, jätteroligt.

Ni vann pris som årets genombrott på Bandit Rock Awards 2010. Vad har det betytt för bandet?

Per: Massor! Vi hade en sån jäkla tur, så vi hade tre låtar ett tag som låg på Bandit Rocks a-lista, och i samband med det expanderade Bandit över hela landet. Vi hördes helt plötsligt från Helsingborg upp till Luleå. Det märktes väldig skillnad när vi kom till mindre städer, vi frågade har ni Bandit,och dom sa ja, bra då kommer det folk ikväll. Det gjorde mycket. Man ska inte underskatta radions kraft.

Jens: Det gav ett enormt genomslag.

Per: Vi har mycket att tacka för det.

Vilken konsert som ni spelat har betytt mest för er?

Per: Alla!

Bjarne: Metaltown, det var det största vi gjorde, första stora grejen.

Jens: För mig var det Olympia i Paris. Det var för mig en av dom häftigaste.

Bjarne: Jag tänkte mer genomslagsmässigt för bandet.

Per: Sweden Rock Festival 2013 var stor också, och Skogsröjet.

Bjarne: Alla småklubbar man har spelat på, Det är nog där man binder upp mest folk.

Per: Skapar kontakter.

Jens: Thomas, vilken tycker du var häftigast för din del?

Thomas: Sweden Rock Festival.

Ni har en egen Fanclub också, vad betyder deras stöd för Er?

Per: Jättemycket.

Jens: Det är helt otroligt.

Per: Dom betyder jättemycket, ett enormt trevligt initiativ.

Vad är det som gör Corroded till ett så framgångsrikt band?

Jens: Jag tror det är så enkelt att vi är dom vi är, vi försöker aldrig vara något annat än dom vi är. Vi är ett gäng grabbar som gillar att göra det vi gör. Jag tror det är så enkelt.

Var spelade Ni ihop första gången?

Per: O`Learys i Östersund.

Bjarne: Den här sättningen som vi har här idag, så var det nog Örnsköldsvik.

Thomas: Örnsköldsvik var det, jag var med då.

Bjarne: Det började första gången du hoppade in där.

Thomas: 2011.

Per: 9 Oktober 2008, första giget på O´Learys i Östersund.

Bjarne: Sen for vi till Manchester.

Per: Vi körde Ånge innan, sen ledig en helg och sen drog vi till Manchester. Två gig ihop och sen gjorde vi en liten turné.

Jens: Sen skrev vi på skivkontraktet.

Ni har vanliga jobb utanför bandet. Hur går det och synka ihop det?

Jens: Vissa dagar klär man sig ut sig till en vanlig människa och går helt obemärkt på stan. Det går bra, det är ju alltid svårt.

Per: Det gäller att ha förstående chefer.

Bjarne: Jävligt bra arbetsgivare.

Jens: Jag är musiklärare.

Per: Jag är fritidsassistent.

Thomas: Jag jobbar som fritidsledare.

Bjarne: Jag är säljare på ett litet teknikföretag.

Vilket av era album tycker ni är mest populärt?

Thomas: Vilket som är mest populärt enligt oss.

Jens: Men faktamässigt om man tittar på Spotify, då är det ju första.

Thomas: Det är ju första skivan som är mest populär.

Jens: När vi spelar märker vi ingen skillnad, det är ju inte så att man buar, dom kan ju alla grejer.

Thomas: Ska man kolla till helheten, vilken som har flest så är det första skivan.

Jens: Den har ju legat ute längst också.

Thomas: Det är otroligt starka låtar på alla skivor. Det blir bra live.

Jens: nya skivan kommer att bli fantastisk. När folk hör den kommer dom att skita knäck i spiral.

Bjarne: Det kommer att bli hur tufft som helst.

Hur ser planeringen ut framöver, blir det några festivaler?

Per: Dom börjar trilla in nu, vi är konfirmerade till Sabaton Open Air, Eksjö stadsfest och Kristianstad Rockfest. Sen är det lite grejer som ligger på bordet fortfarande, det ska bara signeras i princip. Så vi kommer att dyka upp lite överallt i Sverige.

Beskriv bandet med tre ord:

Galet, roligt och bara härligt!




Project XY Intervju
Palatset Linköping 
28/1 2017

Hej och välkomna hit !

Tack !

Hur känns det inför ikväll, är Ni taggade ?

Jimmie: Det ska bli riktigt kul faktiskt.

Hur startade bandet?

Jimmie: Jag, Erik och Martin åkte på grabbsemester, vi har spelat i olika band förut, så vi tänkte att vore det inte nice och spela lite metal ihop. Det var så det blev, när vi kom hem från semestern satte vi igång. Det var sommaren 2014.

Ni har nyligen släppt låten Too Late For Sunrise. Vad är historien bakom låten?

Jimmie: Vi blev kontaktade av två killar som jobbar med Studio Haga, Christian Svedin och Robert Kukla. Dom frågade om vi ville komma dit och spela in en singel, men vi hade ju ingen låt då och vi hade precis tappat en medlem med.Så vi höll på och letade efter en ersättare. Sen började Jesper. 

Joachim: Vi var tvungna och skriva en låt helt enkelt och så gjorde vi det. Sen spelade vi in den och släppte den.

Jimmie: Den är ju lite mer melodiös än dom andra är. Tänkte det vore kul och testa något nytt,

Varifrån hämtar Ni inspiration när Ni skriver låtar och hämtar ni mycket från Er själva?

Erik: Inspiration är ifrån band man lyssnar på, att man läger sin egna touch på det. Texterna är det Jimmie som skriver.

Jimmie: Mina egna onda tankar inom mig. Det är väl musiken som sagt, man tar väl från dom band man lyssnar på, textmässigt är det väl mer vad jag känner typ, mycket ångest och lite om religion, egna struggles. 

Lite djupa texter?

Jimmie: Det beror på vem som läser dom, för mig betyder dom mycket. Måna kan säkert relatera till dom.

Ni har varit på turné i bla Berlin. Hur var det och har Ni nån mer turné inplanerad?

Jimmie: Det var ett par gig bara, det var ju kul att komma utomlands, se nåt nytt. Det blev lite som semester.

Joachim: Man vill göra mera sånt.

Martin: Man fick mersmak.

Jimmie: Vi trodde vi hade mer planerat än vad som blev. Några band som drog sig ur en turné som vi hade planerad. Så det blir några gig i februari, sen hoppas vi det blir mer till våren, förhoppningsvis får vi komma ut och spela utomlands igen i vår.

Var det bra publik annars där ni var?

Jimmie: Dom som var där. Dom som hade hand om turnén hade inte promotat så bra, så det var färre än vi hade hoppats på. Men det var kul.

Joachim: Dom som var där gillade det.

Som band, hur är Linköping och spela i?

Martin: Bra hittills i alla fall. Premiärgiget gick ju riktigt bra, då spelade vi på The Crypt och då var det fullsatt.

Jimmie: Folk stod i trappen för det inte fanns några platser kvar.

Martin: Man får ju kämpa mycket då. Bjuda in alla man känner.

Jimmie: jag tror det beror på vilka man spelar med, om vi headlinar kanske det är svårt och dra publik själva. Men nu när vi ska spela för ett etablerat band, då är det skillnad, då är det inte bara vi som måste locka folk, utan dom har ju sina fans, som förhoppningsvis kommer.

Har Ni varit här förut?

Martin: Vi har ju varit här och kollat på andra band, då har det varit bra uppslutning, det är ett bra ställe och spela på. Så det är ju skitkul att få spela här. Det är en bra scen, den bästa att spela på i Linköping. 

Vilken musik gjorde att Ni ville börja spela i band?

Joachim: Metallica.

Martin: Det måste det ha varit. 

Jesper: Green Day, Slipknot och Metallica.

Jimmie: För mig var det In Flames, som gjorde att man ville börja spela i band. 

Ni släppte en Ep 2016, som heter Everything is Fine. Hur lade ni upp arbetet i studion?

Jimmie: Vi hade ingen basist då, så jag fick spela in bas och sjunga. Sen är det ju våran förra gitarrist som spelade in en gitarr och Erik en gitarr också. Som producent hade vi en kompis till dom här grabbarna. Det var så vi lärde känna dom. 

Martin: Så vi satt ganska mycket och roddade med synthar och sånt i studion tidigt. Gjorde en preprod innan och bollade idéer.

Jimmie: Vi hade ju några låtar, vi började väl satsa ordentligt sommaren 2015, Martin hade varit iväg och pluggat, så när han kom tillbaka så hade vi några låtar redan, så¨vi började preproducera dom. sen började vi spela in sista oktober.

Om Ni fick välja och spela på Wacken eller Rock Am Ring, vilket skulle ni välja?

Martin: Rock Am Ring. Jag har ju varit på Wacken.

Jimmie: Jag har inte varit på nån av dom, men Rock Am Ring är så fränt. Vi kom ju med i en Sweden Rock tävling, men det kommer inte och hända. Det är bara kul och vara med.

Hur ser det ut framöver?

Joachim: Vi vill försöka och giga så mycket som möjligt, skriva nya låtar till en fullängdare.

Martin: Vi har ju samarbete med en manager, som heter Robin Lundell och hans flickvän. Vi försöker bestämma vad vi ska satsa på nu, spelningar och hur vi ska fortsätta framöver.

Jimmie: Vi har fått ett erbjudande som vi överväger, det är svårt, för vi har aldrig varit med om det förut, så vi kan ingenting. Så då är det bra att man har dom.

Martin: Så måste man bestämma vad man ska göra också. Vi vill ju giga mycket och samla in material till en fullängdare. 

Jimmie: Skivbolaget vill ju helst att man har en skiva, som man släpper genom dom och sen börjar turnera. Vi vill inte riktigt göra så.

Joachim: Vi vet väl inte vad som är bäst för oss själva.

Beskriv bandet med tre ord:

Hårt, tight, ångest.