Intervju med 

Chris Adams Sörbye

Smash Into Pieces

Palatset 22 April 2016

Smash Into Pieces på Palatset.

Jag bestämde träff med Chris Adams, sångare i Smash Into Pieces, innan deras gig på Palatset i Linköping. Vi pratade om hur allt började, drömmar med mera.

Hur känns det för ikväll?

Jo men det känns bra tycker jag. Vi var här förra gången, det är nog ganska exakt ett år sedan. Då var det ett jävla drag alltså, det var nog andra gången i Linköping sen vi startade 2008. Vi gjorde nån spelning här i Linköping med Dead By April, vid 2009. Sen tog det ju ända till förra året att komma hit igen, det känns bra. Förra gången hade vi så skön konkurrens, det var melodifestival final med Måns och allt det där samma kväll, men det var bra med folk här. Vi får se hur det blir ikväll. Jag har saknat Linköping, gillar det här stället, folket som driver det här, Hell Yeah Rock Club.

Dom är bäst.

Det är riktiga jävla eldsjälar, jag gillar sånt där folk som ska envisas med att göra saker för folk.

Ni har ju släppt lös Smash Into Pieces 2,0. Vad kan vi vänta oss av det?

Jag brukar köra den där jämförelsen, det är som att lämna in bilen för trimning. För det första har vi en helt ny scenshow, där det har pungats in mycket riksdaler för att få det att funka och bli maximalt, ett maximalt liveframträdande. Sen är det ju ett ganska nytt sound, vi har väl svängt väldigt så där. Vilket vi tycker är ganska skönt, för då kan man växa väldigt bra som band, och man står inte och trampar på samma ställe tre skivor i rad, utan man anpassar sig lite till dagens klimat, hela vår energi överhuvudtaget, vi vill ju det här mer än någonsin. Det här året är det storsatsning, och det som är roligt i hela grejen är att vårat skivbolag Gain Sony Sverige, storsatsar på oss nu, för dom finansierar det här bandet väldigt hårt, så det är jättekul att få känna att man blir satsad på så där. Det är väl det som är hela grejen med 2,0. att vi har trimmat hela bandet, både scenshowen och soundet, allting. Allt vi gör, steppat upp ett trappsteg eller två på nåt sätt. 

Spännande !

Ja det kommer att bli grymt, vi har en ny trummis också, det får man inte glömma. 

Ni hade en realesefest på Ritz, i Örebro förra helgen. Hur kändes det att presentera det nya och hur känns det att mötas av hemmapublik när ni kommer ut på scenen?

Det är ju alltid lite extra love on stage på hemmaplan såklart. Det är ju så när man säljer slut en tusenkapacitets venue, det var en riktigt sjukt cool upplevelse, att så många människor ville glo på oss och supporta oss. Örebro är väldigt speciellt för oss, just för vi är därifrån, och för att vi haft sånt jäkla support därifrån, ända sen vi startade. folk har verkligen trott på oss sen dag ett, det kändes jävligt bra, mycket kärlek i luften och folk hade längtat efter att få se oss, och det är ganska coolt, det är kul och se vad responsen har blivit på dom här två singlarna vi släppt i vår och vinter. Man märker verkligen hur folk man aldrig trodde förr skulle ta åt sig det, och vissa av dom såg man i publiken, verkligen den där sista personen du trodde skulle gilla det, och kommer på konserten, dom var där. 

Då har Ni ju lyckats ju ?

Ja det kändes så jävla coolt faktiskt. Det känns som att Smash är ett framåtband verkligen, och sen kommer det bara att sprängas i storlek snart, så det känns bra.

Hur började Smash Into Pieces?

Det började med Benjamin och en gitarr i en gammal källare i Odensbacken  utanför Örebro. Sen har han ju valt bandmedlemmar med försiktighet och har sett en talang. Han har varit lite som en Bert Carlsson, han har varit väldigt hård på vad han vill ha för folk i ett band och deras musikalitet och allting. Det började med han i alla fall, sen hoppade jag med i det här projektet 2008, på ett riktigt jävla bananskal, det måste man ju säga. Det var väl ungefär där nånstans 2008 som bandet startade på riktigt, när jag kom in i bilden, det kändes som att då var det klart, och sen den dagen så har vi bara begärt att få komma uppåt, oavsett vad det krävs, så har vi liksom gjort det, vi har tagit oss igenom varje hinder. Som vi brukar säga, slå det i bitar.

Därav namnet kanske?

Det har blivit lite av en metafor, för hela det här bandet, projektet och allting. Vi slår oss igenom allt som finns i våran väg, oavsett vad det är. Vi har ju gått igenom väldigt mycket som band redan ihop, bara på åtta år. Det här bandet startade lite som andra band startar, det är alltid någon som drar igång projektet, och sen hittar man medlemmar along the way. 

Chris Adams Sörbye

När Ni ska skriva nytt material, varifrån får ni inspiration och hur lägger ni grunden till ett album?

Det är Per och Benjamin som skriver musiken, det här är första skivan som jag känner att jag inte har en jävla aning vad det är för låtar på skivan. Jag ska lägga sång nu första maj, på resterande av låtarna. Jag vet knappt vad det är för låtar på skivan. Men det är väl livet i övrigt som ger inspiration till allt.

Det blir spännande då den första maj?

Skulle jag skriva musik i det här bandet, skulle jag förmodligen skriva sån musik som Per och Benjamin skriver. Jag har ett stort förtroende för dom som låtskrivare. Hela den här grejen med Smash musik är ju nånstans på sätt och vis, min röst, att jag gör min sista grej på det som presenteras, gör något av det här, så gör jag det bara, sätter min prägel på det. Jag levererar alltid nån form av känsla på varje låt  som behövs i slutändan. Jag skrev musiken förr, back in the days. Jag har lämnat det till Per och Benjamin, för jag har så stort förtroende för dom. 

Hur var Ert första gig?

Det var inte katastrof, det var det verkligen inte, däremot kommer jag ihåg att jag skrivit massa texter och skit på händerna. Det var i en liten källarlokal i Örebro, där vi är ifrån, och det var 2008. Mamma, pappa, familjen, bästa kompisarna. Det kanske var femtio personer i lokalen. Så stod man där och skulle försöka framföra fyra låtar. Jag var så nervös att jag bara skakade, hade så stora pupiller. Men det gick bra, gick faktiskt riktigt bra, men som sagt jag var ju skitnervös såklart. Det som gjorde mig extra nervös då var att jag skulle bräcka den där väggen mellan att jag var en bad boy back in the days, till att jag kan sjunga och vara mig själv, det var så skevt för mig på det sättet, det var därför jag blev ännu mer nervös för att folk skulle se mig som mindre svag eller svagare som människa. Det var där nånstans jag hittade vem jag faktiskt är. Det var ett väldigt bra gig på många sätt.

Ett viktigt gig?

Jätteviktigt, för hela min identitet överhuvudtaget. Jag är född att göra det här, Det märkte jag redan då, den dagen. Efter den dagen som sagt jag var ju så nervös, men efter den dagen så har vi ju gjort det här hur mycket som helst. Finns inga tvivel på nånting. Det var ett viktigt gig som du sa. Jätteviktigt. 

Ni har ju gjort en unplugged version av Merry Go Round. Har Ni planer på att göra en hel konsert så?

Vi har ju haft en del planer på det, speciellt med nya trummisen. Det är lite i den hypen med management och grejer som tycker att vi ska göra det. Jag vet inte varför vi inte gjort det, vi gjorde nån video för längesen, men det var ju på demostadiet. Men som sagt det är ju jättekonstigt att vi inte gjort det. Vi är ju kända för att vara ett bra och ösigt liveband, tycker det är konstigt att vi inte tagit det steget än. Det är många aspekter som gör att vi inte har gjort det. Vi har varit så upptagna att turnera, koncentrera oss på att bli bättre på musiken och liveframträdanden och bli snygga på bilder istället för att göra liveinspelning. Men det är på g, tror jag sagt det i två års tid,men nu är det verkligen på g att vi ska göra en livegrej.

Om Ni fritt fick välja plats att spela på, vilken skulle det bli och varför?

Det får bli typ House Of Blues i Las Vegas. Det skulle vara coolt faktiskt. Jag har varit där och käkat med min familj, för många, många år sedan, innan jag höll på med musik. Jag var där och såg alla skivor som satt där. House Of Blues i Las Vegas skulle va så jävligt fett alltså. Bara för grejens skull, ett sånt anrikt ställe. 

Ni vann Bandit Rock Awards som årets genombrott 2012.

Var det 2012? Just det, så här var det, vi vann Bandit Rock Awards 2012, men galan var 2013.

Hur mycket har det betytt för Er att vinna det?

Det var ganska jävla viktigt, på många sätt. Både för att få det erkännandet, få den här känslan av att ni duger jävligt bra, har ni kommit så här långt att ni står på galan och tar emot det här priset från Sveriges största rockkanal, så har Ni gjort nånting bra. Så det var ju såklart en penisförlängare. Det var viktigt, viktigt var det, man övertygade ju också andra människor som kan få oss att komma ännu längre, att folk blir som åh shit, dom tog den där, f-n vad grymt, kanske skulle vara ett band för oss, från många håll. Det bästa med det där var ju att man fick ganska mycket självförtroende av det. Att man känner att man duger, att man gjort nåt rätt. Jätteviktigt. 

Ni var iväg på en Europaturné, er första turné. Hur var det?

På vår första egna? Det är ju alltid spännande. Vi gjorde ungefär såna här ställen på våran Europaturné. Året innan så hade vi gjort en Europaturné med Amaranthe, vilket vi märkte att många fans gillade Smash som f-n, lite för mycket. När man åkte ut där så såg man många familiar faces, man såg mycket folk som shit, dom var ju på Amaranthe. Det var väldigt coolt när vi var i Nottingham, då hade Amaranthe och Smash ett gig i samma stad. Det var så absurt, dom spelade på en ganska stor venue, Vi spelade på typ ett sånt här ställe som Palatset. Vi spelade senare än dom gjorde. Det var helt dött, och vi bara vad f-n är det som händer, en timme kvar till gig. Sen fick jag höra att timmen då Amaranthe gått av scenen, så alla som hade varit på Amaranthe, kom över till oss, vi låg ungefär en kvart bort med taxi för folk, folk bara sprang till vårt gig. Så var ju Elize med och gjorde My Cocaine där i Nottingham, så det var en jävligt absurd kväll. 

Vad häftigt! Då fick du ju lite hjälp där.

Ja, men det var mycket så där som jag sa, mycket Amaranthe fans som kom och såg oss, men nu har vi ju såklart hittat fler än Amaranthe fans med. Skulle vi göra vår Europaturné idag, så skulle det vara rätt bra med folk, så det är ju skitkul att folk utomlands, speciellt nu när jag gjort den här turnéen med Amaranthe, istället för Jocke, när jag gick in och tog över micken där, så har ju folk overseas förstått att Smash är ett namn dom vill ha dit. Vi får se, det är lite på gång med att åka till USA, till Kanada i alla fall. 

Vad kul !!

Det rullar på som satan, så det är kul.

Om Ni ser tillbaka på karriären, vad har varit bäst hittills?

Jag brukar komma på direkt vad som varit bäst, och det är nog när vi fick supporta Alter Bridge i Stockholm. Myles Kennedy i Alter Bridge,fick mig att att ens tycka om min egna röst i början. Jag är ju ganska hög på sången, och jag har alltid haft svårt med folk som sjunger högt, som jag och Myles Kennedy. Men sen tyckte jag att om han kan göra det och bli så här stor med det, då kan jag f-n göra det här, så det var väldigt stort för mig att träffa Myles Kennedy. Det var så jävla absurt också, då var ju Halestorm med också, för vi gav dom ju Smash Into Pieces hoodies, tischor, skivor och skit. Så skrev Brian Marshall, basisten i Alter Bridge, han skrev till mig ett par månader senare bara, Nice cd man, you should support us later on. Coolt liksom. Sen såg jag att Myles Kennedy hade Smash hoodien på sig, med Slash när han satt och spelade nån Guns N´Roses låt i nån radio, det var så absurt och se, det var coolt. Vi får väl se, vi har dealat med management i Alter Bridge, dom är lite sugna på att ha oss i Europa. Så vi får se, det skulle vara coolt.

Vad är planerna för framtiden?

Jag brukar bara komma på world domination, det finns inget annat, vi ska f-n ta det här och med den här nya plattan som känns så äckligt  jävla asbra, känner jag att det kan bli exakt hur stort som helst nu. Den responsen vi fått på dom här två singlarna, har ju varit äcklig i jämförelse. Jag har riktigt bra feeling för det här, riktigt bra självförtroende för det här. jag kan ju känna det att Smash har fäått sig ett ganska bra namn nu i rockgenren och i rockvärlden. Nu handlar det bara om att få the song, få nån spinn på nån stor radio. Alla band har ju den där skivan som gjort att dom tog sig dit dom är. T.ex Alter Bridge med Blackbird, eller Pour Some Sugar On Me, med Def Leppard, Metallica, Black Album. Det finns alltid en skiva som per band som gör att dom är där dom är idag. Jag tror att den här skivan på riktigt är en skiva som kommer ta Smash väldigt, väldigt långt. Jag ser ingen direkt lucka i det schemat, jag kommer att stå i en studio hela sommaren med en mick. Så jag vet i alla fall hur min sommar ser ut. Det kommer förmodligen en tredje singel från den här skivan, vi får se, det kan till och med bli så jäkla bra att det blir till sommaren. 

Beskriv bandet med tre ord.

Jag gillar det här bandet så jävla mycket, och alla som är med i projektet, vårat Crew. Vi har precis fått dit en ny kille, som heter Patrick Westin, och en till kille som heter Mikael Klingwall, som är med oss, som åker med bandet hela tiden. Det känns så jäkla bra att ha med dom här, det här folket som är eldsjälar, och som verkligen tar sig an bandet och bara vill oss väl, känner mig bara så himla trygg med det här folket som är omkring mig, och det är ju hela grejen när man åker runt, att man trivs med varandra. So fucking awesome är det här bandet bara. på alla sätt. Vi jobbar jäkligt hårt, vi är väldigt målmedvetna. Vi tänker inte ge upp, Det är därför vi är so fucking awesome bara.