Intervju med Sabaton

Chris Rörland och Tommy Johansson
Himmelstalundshallen
Norrköping

17/3 2017

Välkomna hit!

Tackar, tackar.

Allting började i Falun med Sabaton, men under ett annat namn.

Chris: Precis, Aeon.

Hur kom det sig att det blev just Sabaton ni valde när ni bytte namn?

Chris: Jag kom ju in så pass sent, det var ju 2012, och Tommy har ju precis hoppat in.

Tommy: Det var väl typ -99 dom bytte, det var ju då dom startade.

Chris: Det måste ha varit då dom bytte namn till Sabaton för det fanns redan ett band som hette Aeon, så då fick dom inte heta det. Då satt dom och tänkte på lite allt möjligt, som alla band brukar göra, för att komma på ett coolt namn som är lätt och komma ihåg och som betyder nånting, och det är ju lätt. Men så hittade dom Sabaton, som är klon på riddarfoten, då tänkte dom det blir ju skitcoolt, att den heter Sabaton, för då blir det ju metal up your ass. Sen börjar det ju på S och nästa bokstav är ju A, sen B, så om du går igenom en seriehylla i en butik då är ju det den första du kommer att se, Sabaton. Sen har det ju lite connection med Abba med, Sabaton. Då valde dom det namnet.

Ni har gjort nånting som många band bara drömmer om, ni har headlinat Wacken Open Air.

Chris: Jajamen, en pojkdröm.

Hur kändes det och hur förbereder man sig för en sån konsert?

Chris: Det hände så mycket hela tiden, eftersom vi skulle filma allting, det var så mycket runt omkring så man hann inte tänka så mycket, det var bara och köra. Sen fick man nypa sig i armen fan jag står verkligen på den här scenen och headlinar, och inte nog med det vi spelar in en livedvd. Så det var ju en pojkdröm som blev sann, sen man var pytteliten, fan Wacken va coolt, där ska man headlina nån gång, den scenen där vill jag spela nån gång. Sen får man headlina skiten,så det är helt sjukt.

Tommy: Hur många var det, 60 tusen?

Chris: När jag var där som besökare 2008 då var det 80 tusen besökare, så det är väl mellan 70 - 90 tusen som såg konserten. När alla ställer sig och hoppar på Primo Victoria, ser det ut som ett hav som rör sig, det är mäktigt. 

Ni var ju i Woodstock i Polen, det måste ju ha varit ännu mer folk?

Chris: Ingen visste ju om det, för Pär och Jocke hade inte berättat hur stort det var. Det är en liten festival därute i ingenstans på ett fält, som är en gratisfestival, när man sen kom in i dressingroom där som man såg jävlar vad mycket folk det är, vad är det här, har aldrig hört talas om det. Sen kom man in och läste på skyltarna som står vad som händer på dagarna,  Där står det capacity, hur mycket folk det kommer idag, så står det en miljon. Vaa det kan ju inte stämma, dom måste ha skrivit fel, capacity one million. Så vi frågade vi och dom bara nä det kommer en miljon besökare. Sen är det ju svårt och räkna på en gratisfestival, dom hade beräknat att det var ungefär åtta hundra tusen när vi spelade och spelade in livedvdn.

Tommy: Oh fy fan! Det var väl ungefär när du gått med?

Chris: Vi hade gjort en USA turné och sen kom vi in på festivalsommaren och det var ett av dom första gigen, då var man nervös, så tittar man på dvdn när jag går in på scen, så är jag superfokuserad och fattar ingenting. Jag aldrig varit så nervös i hela mitt liv.

Men det gick bra?

Chris: Det blev en väldigt bra dvd, jag är supernöjd med den, Wacken inte lika mycket, det var så mycket som gick fel. Men det blev en bra dvd det med.

Era låtar handlar om historia, hur mycket tid lägger ni ner på och leta information innan ni gör en ny skiva?

Chris: Pär har ju en hel databas med grejer, för det är fans som skickar in historier vi aldrig hört talas om, jag menar vi vet ju vår egna historia hyfsat bra, men dom som tex bor i Serbien vet inte om svensk historia och vi vet inget om deras historia. Så Pär har ju mappat upp allting från olika länder så det finns ju en hel del nu, så när vi väl ska göra en ny skiva och vet vad den ska handla om då går Pär bara in i databanken och så kollar han om det är nåt som passar. Sen gör vi ju väldigt mycket research innan vi skriver texterna, men vanligtvis är det Pär och Jocke som skriver alla texterna och vi står för musik och sånt, för jag var inte så bra på historia i skolan.

Hur kändes det för dig Tommy, när du hoppade in i Sabaton?

Tommy: Det känns fantastiskt, jag tänkte faktiskt på en sak i morse att jag är väldigt glad att jag fick den här frågan i och med 2012 när Chris och Thobbe hoppade in så ringde dom mig före Thobbe, men då hade jag ju mycket att göra med mitt andra band och så hade jag flyttat, det var mycket som hände i mitt liv, så jag hade ju inte möjlighet att kunna vara med i Sabaton, så jag tackade nej. Så jag tänkte på det i morse att fan va kul att dom ringde mig när det blev dags igen fyra år senare. Thobbe har hoppat av är du fortfarande intresserad, då var jag ju fortfarande jävligt intresserad, veckan efter skulle jag bli arbetslös, kommunen skulle stänga ner mitt arbete, jag hade fått tillbaka ett enormt driv och ut och spela. Det var fantastiskt, det började ju med att jag hängde med en vecka och stod bakom scen och spelade när dom var på festivaler, stod jag och repade, sen på Rockstad Falun när jag blev presenterad som ny gitarrist, var en fantastisk kväll, det var helt otroligt, sen var det bara några uppvärmningsgig i Polen, sen två månader i nord och Sydamerika. Så det känns jättekul, det här vill jag göra, vara ute och spela.

The Last Stand släpptes ju förra året, skiljer den sig nånting ifrån dom tidigare skivorna och blev den mottagen som ni hade tänkt?

Chris: Jag tror fansen blev lite rädda i början, eftersom vi hade bestämt att nu ska vi chocka folk historien med hela Last Stand är att det handlar om sista stora slagen. Då har vi gått från att vi bara sjunger om första eller andra världskriget som vi gjort tidigare, men nu är det även spartaner, Skottland, så det går ju och göra väldigt mycket, det är ett väldigt stort spektrum, samurajer och allt möjligt. Dom låtarna som sticker ut mest från plattan, det är dom som vi släppte som singlar., som var mest annorlunda, så folk bara va faan händer med Sabaton, säckpipor, vad är det här, låtar som går i dur, vilket vi aldrig haft tidigare. Efter att vi släppt dom två singlarna då annonserade vi hela turnén att den ska heta The Last Tour, varför inte, skivan heter ju The Last Stand. Jag sa det mest som en kul grej till Pär när han började fråga om vad vi skulle döpa turnén till, det kommer ju att skrämma skiten ur folk och det har det gjort, så det vart ju bra. Folk tror ju fortfarande att det är vår sista turné.

Ja, man hajade ju till lite.

Chris: Ja det är ju det mest naturliga, vi skojade och nu kan vi säga eftersom Status Q påbörjade ju sin avslutningsturné 1984 och fortsatt i 30 år, The Farewell tour. Då startar vi nu och kör 30 år till. Den blev jättebra mottagen, så det är ju verkligen kul och se. 

Tommy: Jättehöga betyg i många tidningar och på sociala medier. 

Det är ju roligt.

Chris: Det är ju på gott och ont, folk tycker att vi sålt ut oss, det låter inte likadant som på Primo Victoria. 

Tommy: Det var ju tolv år sedan, mycket händer ju på tolv år.

Ni turnerar ju väldigt mycket, har ni något knep att hålla gnistan uppe show efter show?

Tommy: Alla har ju olika grejer, det är klart som fan det är kul och stå på scen och spela. Ibland har man en dålig dag, då är det svårt och fokusera. Den som står längst bak, dom vet ju inte varför jag har en dålig dag, varför jag inte ser glad ut på scenen. Man får hitta något som gör en glad och motiverad. Det kan vara allt ifrån att fan va kul det är och stå på scen och spela till att vi ska ha skräckfilms maraton ikväll efter giget, såna där saker. Sen så klart, när man får kontakt med publiken, då blir det också som en nytändning.

Chris: Ja verkligen, man känner att man får kontakten med publiken då blir det mycket roligare. Man har gjort många gig där det händer ingenting, man försöker och titta på folk och ta in det, men det händer ingenting. 

Tommy: Eller den typiska som står med armarna i kors.

Chris: Då blir man inte så taggad, men då får man försöka köra runt det och titta på dom opch skratta istället och då tycker dom det är jättejobbigt. 

Ni har placerat er trummis på en stridsvagn, nåt som är det coolaste jag sett. Var och när föddes idén till den och vem har gjort den?

Chris: Han som har gjort den heter Jamie Sims, från England, han är med oss nu och han springer runt i en jättecool hjälm och ser ut som han är stridsklar för att åka rakt ut i krig, han är djävulskt rolig, och det är han som har designat och varit med  och byggt den. Han har även gjort allt vi har på scenen. Den som kom på idén var Pär, det påbörjades, jag hörde små rykten om det, att vi skulle göra något stort när det kom till Heroes plattan. Då började dom diskutera om vi skulle ha en stridsvagn på scenen. Jag började garva, jo tjena hur ska det gå till, sen började dom visa lite ritningar hur dom har tänkt, det här kan ju bli hur coolt som helst. Sen kom den första stridsvagnen, så sa Pär att vi behöver en till så nu har vi två. Vi har faktiskt haft två stridsvagnar på scenen stora monument kommer upp stora örnarna som är från Heroes plattan.

Tommy: Hade ni det på Wacken?

Chris: Ja det hade vi.

Ni har satt Falun på kartan i och med er festival Sabaton Open Air. Hur känns det att flera tusen metalfans vet var Falun ligger?

Chris: Det är rätt coolt, det är häftigt och se. Jag är ju inte från Falun , jag kommer ifrån långt upp i norr, det är ju samma med dig Tommy. Det är häftigt och se, sen Pär var en liten femtonåring och sprang runt till att ha byggt upp det här, han och Joakim från ingenting och har blivit ett av Sveriges största band. Det är jävligt häftigt att få vara med i den här svängen, allting går spikrakt uppåt, och det är häftigt och se att dom verkligen har lyckats. Vill man så kan man. 

Har ni tänkt och vidareutveckla Sabaton Open Air?

Chris: Svårt och säga i dagens läge. Vi vill ju att det ska bli större, men det är mycket med olika lagar och sånt, man får inte spela efter en viss tid, vi hyr ju där på skidstadion och man får inte sälja alkohol efter en viss tid. Det är mycket som slår emot en, men det har börjat släppa nu och vi har fått mer och mer frihet och göra saker och vi hoppas att den expanderar. Vi döpte ju om den till noch ein bier i Tyskland och gjorde en noch ein bier festival. Så det börjar bli mer och mer och förhoppningvis kan vi öppna fler festivaler. 

Vad är det som har gjort er så framgångsrika?

Tommy: Jag tror att när Sabaton kom 2005 så kom dom med nånting helt nytt, musiken var väl kanske inte jätteny, i och med det sätt Jocke sjunger på och vad han sjunger om, melodierna är ju jättenkla, till och med min farsa som inte alls är hårdrockare tycker ju The Last Stand är jättebra och den bästa låten. Melodier man kan nynna med i och texterna, det handlar om saker som hänt, historiska moment som alla kan känna igen sig i. Primo Victoria handlar ju om landstigningen i Normadie, det vet ju dom flesta vad det är. Det är ju inte så många band som sjunger om militärhistoria.

Chris: Det är ju på både gott och ont, folk kallar ju oss nazister och allt möjligt för att vi sjunger om militärhistoria, men läs texterna så får ni se, det handlar bara om vanlig historia, och Pär och Jocke är väldigt intresserade av historia.

Vad ska ni göra härnäst?

Chris: Turnera, turnera och turnera.

Tommy: Det blir fullt ös hela året.

Chris: Det blir det nästa år med.

Tommy: Det som ligger på agendan är att vi ska göra färdigt den här turnéen, vi har två veckor kvar och vi avslutar i Luleå, våra hemtrakter, sen ledigt i två veckor och sen är det fem veckor i USA. Sen börjar festivalsommaren. 

Chris: Sen vet i tusan vad vi ska göra.

Vila?

Chris: Nej inte alls, det existerar inte, det ordet vet vi inte vad det är för nåt.

Tommy: Vi fick ju lite julledigt, julafton fick vi ju vara hemma. Lite ledigt får man ju för att ta igen sig. 

Chris: Det är ju behövligt, när man ligger ute sju veckor på en turné och kommer hem, så måste man vara ledig och ladda batterierna. För det är väldigt krävande. 

Tommy: Extremfall var väl när vi kom hem från USA, fick lite semester och när vi fortsatte så var man ännu inte tillbaka från jetlagen. Men det är lugnt, det är ju roligt man gör så det är ju inte liksom att åhh måste jag fortsätta igen, utan det är ju yes, imorgon åker vi igen, va roligt.

Beskriv bandet med tre ord.

Chris: Bra liveband, jag tycker det känns så, alla ser så glada ut efter ett gig. Alla ger ju 200 procent varje kväll, man är ju helt förstörd efter ett gig. Man springer runt och hoppar, försöker nå ut till publiken, man ger ju allt. Sen efter ett gig då bara sitter man där, hur ska jag orka med imorgon, mina ben orkar ju inte ens bära upp mig. Det tror jag reflekteras tillbaka till publiken, att dom har jävligt kul, vi skojar och har kul på scenen, skämtar med varandra, sparkar varandra i röven, nyper varandra i bröstvårtan, som Jocke brukar göra på oss.

Tommy: Fast nu ger vi igen på honom. 

Chris: Så nu får vi se vad vi ,ska hitta på ikväll och göra. Du snodde ju hans mickstativ häromdagen fan vad jag skrattade. Han sprang iväg och så kom han tillbaka, var är mickstativet? sen pekade han på mig, din jävel, jag har inte gjort något. Det är såna smågrejer liksom. 

Tommy: Det är viktigt och att publiken får se en show, som dom har betalat pengar för att få se. Ska visa dom att vi tycker om att göra det här. Hade jag betalat pengar för att se ett band som bara står stilla, det är inte så himla kul.