Intervju med Viral

Viral.

Jag har träffat ett band som tog mig med storm, och som har en egen plats i mitt hjärta sen dess.

Bandet heter Viral, och kommer ifrån Linköping och består av fem stycken medlemmar.

Albin Forsell - sång

Larri Malinen - gitarr

Markus Petersson - gitarr

Rikard Nilsson - trummor

Johan Rapp - bas

Vi träffades en söndag i deras replokal för en pratstund om hur allt började, tankar om framtiden och allt däremellan. En rolig och mycket intressant stund med Viral.

Hur grundades Viral och hur träffades ni?

Larri: Det var nog lite över tre år sedan, när jag och Albin ville ha igång nånting seriösare projekt, så började vi söka efter en massa folk helt enkelt. Vi hittade till slut en massa trevligt folk, som var väldigt duktiga. 

Albin: Vi sökte mycket på musikforum, vi testade många olika gitarrister, ringde och pratade. Vet inte hur många trummisar vi hörde av oss till. Till slut så kom Markus och Rikard, och sist in var ju Björn, då, som var våran förra basist. Där nånstans började vi spela ihop. Machine var vår första låt, det var då vi kände att det här är Viral. Sen har vi gått vidare och utvecklats, och idag har vi Johan med oss. Nu är det nytt Viral. Förstärkt med Johans pusselbit in också, hans musikaliska erfarenheter och sätt att spela har gjort att vi växer hela tiden. När vi egentligen börjar är ju hela tiden, vi är ett levande band.

Larri: Alla har ju sin del, så det är kul att Johans del har fallit på plats ordentligt. Det känns och man hör en skillnad, man får en personlighet till instrumentet, så det är kul att höra att Viral har en form av utvecklingskurva som är fortgående. 

Albin: Man måste även ge all heder åt Björn också som varit med och skapat början till soundet på Viral också. Fantastiskt duktig.

Markus: Han var ju väldigt duktig.

Albin: Han hade dom där detaljerna som han plockade in, Han är med oss på det sättet.

Markus: Det var riktigt kul när jag letade band och så ringer Albin och bara börjar prata. Jag sa väl inget på flera minuter. Snart, snart ringer min bror dig, så ringer nästa och börjar prata och fråga. 

Albin: Viral skapas i flera nivåer, och nu är det mycket på gång, nu är det ett nytt kapitel i Viral. Det skapades då för tre år sedan, men med Johans pusselbit in har vi en ny bild, och den bilden skapar ett nytt kapitel i Viral.

Vad är det unika med Viral, vad är hemligheten bakom Er?

Larri: Kärlek är ju en del.

Johan: Det är nog en ganska stor del faktiskt.

Albin: Kärlek till musiken, kärlek till varandra och kärlek till det vi gör.

Johan: Det är ju ödmjukhetens band.

Larri: Det är att ha väldigt kul, det ska kännas, det ska märkas att det är kul. Gör det inte det, då är vi inte Viral.

Johan: Vi vill ju gärna förmedla det på scenen, Kärlek på något sätt.

Albin: När vi går upp på scenen, vi är ju inte där, alla är där, alla som kommer och tittar, det här är en spelning vi gör ihop, vi delar ju nånting, vi delar musiken. 

Johan: Det är ju chansen till en stor fet familjefest. 

Albin: Det är ju en frenesi, glädje och kärlek.

E: Det kändes ju på Palatset, när ni spelade, det var ju sjukt.

Albin: Det var då nya kapitlet började på något sätt. 

Larri: Sen vill vi ju att heavy metalen ska hitta tillbaka lite. Den har stagnerat ganska mycket senaste åren, den hade nån liten boom tyckte jag personligen vid 2000-talet, där det kom en del heavy metal. Det var svårare och svårare att hitta bra band. Det finns mycket hårdrock, men just heavy metal genren, vi har en stor del inom den vi också, en sak som blir mer och mer ovanligt nu att man är så inriktad på det. Hoppas väl att kunna fortsätta i den typen av fotsteg. 

Albin: Det som gör oss unika? Vi har jävligt kul, men det är ju det man ska ha drivkraften för många, många band. Vi är ju lika alla som uppskattar riktigt härlig musik. 

Larri: Vi är ju unika precis som alla andra.

Albin: Förhoppningsvis så ser alla som håller på med musik, att vi älskar det.

Johan: Det handlar ju lite om, vi försöker ju få den där kärnan i vad livemusik betyder förut, att inte ha det här som är i modern tid, att allt är producerat och färdigt innan du går på scen. Vi vill skapa som det var förr, att det låter likadant på på platta som det låter live, det är ingen skillnad, det du får på platta det ska du få live, fast tio gånger bättre, för då får du det hela den här visuella upplevelsen också. Samtidigt vill vi ju förmedla den här gamla känslan av NWOBHM, fast med lite nya inslag.

Larri: Precis, influenser ifrån många stilar, Markus har ju en ganska annorlunda smak, och du och Johan med.

Albin: Tillsammans blir det bra!

Ni har en stor skara trogna fans, som gjorde det coolaste jag sett, med tatueringen. Vad betyder deras stöd för er?

Albin: Vi delar ju musiken, det är ju många av våra vänner och fans på jobbet, dom kommer ju varje dag och springer runt och sjunger våra låtar i korridorerna. Varje fredag sätter dom igång Devil's Clockwork, den känslan att hela tiden få det stödet, den värmen gör ju att man själv, man är ju i det. Dom känner sig delaktiga i det, vi vill ha t-shirts, men hinner inte fixa det, nämen det fixar vi, nån mer som vill ha. Musiken är ju det vi brinner för, och att vi delar det med fansen och vänner, det är då det blir magi. 

Larri: Sen är det ju också så himla fin effekt när man får stöd från flera människor. Det fungerar ju såklart så att den skaran som är där och hjälper till och supportar och man märker deras engagemang finns där det ger ju en glädje till andra att komma med. Så att det blir en skara. Så utan att dom skulle heja på oss skulle det inte bli någonting av det. Vi är ju väldigt beroende av dom, det finns få ord att beskriva hur mycket vi uppskattar det.

Albin: Det är kärlek!

Johan: Det är ju verkligen det där när man kommer ut och ställer sig på scenen, och man får det tillbaka, det är ju därför man inte står i en replokal hela tiden och håller sig hemlig. Man får komma ut och lattja med familjen. 

Albin: Det är det som är så fint, Rikard som tatuerade sig, säger att han har vigt hela sitt ben till Viral. Ju mer vi kommer med, rocklåtar så kommer han ge avtryck där på benet, som en stam på ett träd liksom, årsringar för Viral. 

Johan: Det är så sjukt att man sin autograf på nåns ben.

Larri: Det som gör det mer spännande är att jag har ingen autograf, min autograf är ett streck. Det står något på nåns ben.

Du är ny i bandet Johan. Hur träffades Ni och hur var första spelningen med bandet?

Johan Rapp.

Johan: Det var ju Albin och jag som träffades via Joyvoice, en stor kör. Albin var nog den första jag drogs till, det var ju den enda hårdrockaren på stället. Så vi började snacka lite, så insåg vi att båda hade gjort samma musikal, fast två olika omgångar och spelade två olika roller. Men det var ändå något som kopplades tillsammans ganska snabbt. Albin berättade att han lirade i ett band, och jag med lirar i ett band. Sen så frågade väl jag vid nåt tillfälle.

Albin: Johan, vi kände ju att vi klickade väldigt snabbt ju, vi hade skitkul, dels så har vi ju samma musikaliska bakgrund, vi snackade om band, musik vi lagt ut, tätare och tätare. sen tänkte vi så här när vi letade ny basist, jag ska fråga Johan, för jag visste att Johan hade så mycket grejer att göra, om han kände någon basist, och Johan bara ja jag.

Johan: Ja det blev ju så, Jag ska väl tillägga att första gången sa jag inte ja. Då sa jag nej, då jag hade så mycket att göra, inte för jag har mindre nu. Men efter att jag sa nej första gången, så satt jag och funderade på hur det hade varit om jag sagt ja, för det hade nog varit väldigt kul, Sen så gick det väl ett halvår eller nåt, det plöjde på, vi träffades ju varje vecka så där, så pratade vi om det där med basist igen, och då kom det där på tal igen, men jag f-n jag testar, ja vi kör dom här gigen, så fick jag komma med och träffa grabbarna och så där. dom tyckte jag var ok.

E: Du fick godkänt?

Johan: Precis, av legenden. Vi beslutade att vi skulle köra dom här två gigen, som vi hade 2015. I November, 21 och 27 tror jag. Efter det var det ju lite så här, vad händer nu, får jag vara kvar? Jag var tvungen att fråga, jag fick vara kvar. Det är en sak att repa med grabbarna och en sak att giga med grabbarna. Det var helt sjukt på kul vi hade det första giget. Jag har ingen aning hur jag spelade där, hälften rätt eller jag bara spelade liksom. Det var grymt häftigt och framför allt att få träffa Viralfamiljen, för dom hade man ju inte träffat innan. Man har ju bara förstått att folk brukar ryckas med, men att det var en sån stor klunga då, det var ju jävligt trevligt alltså, och efter första giget får man sätta sin autograf på nåns ben, det var en så märklig känsla. Men det är väl bara pang på rödbetan och köra.

E: Förevigad.

Johan: Precis:

Markus: Körde inte du ljud åt oss nån gång?

Johan: Jo jag har ju spakat ljudet år Viral flera gånger, kan jag ha gjort. Så jag har ju hört dom och vet vad dom går för och framför allt visste jag vad Björn gick för. otroligt duktig basist. Så fylla hans skor kändes ju aldrig som nånting lätt och jag beslutade mig för att skita i det och bara försöka göra min grej och hoppas att när ridån kommer upp att folk accepterar den nya basisten oavsett.

Vilka är era musikaliska förebilder?

Albin: Sångmässigt är det ju Robert Halford och Bruce Dickinsson. Deras rösttyper är sån bredd och sån tyngd i det, och det är sån klang genom alla toner, genom alla range, och i falsetterna, det ska vara rock, men ändå rent och en blandning där, är för mig, jag har ju både lite power metal och folkmetal till NWOBHM och känner att om man blandar det, det ska vara rock, den ska vara melodisk, det ska vara skön musik. Bandmässigt är det New Wave rakt av. Det ska vara en modern ton i det, det är så härligt med många nya band som är igång, Steelwing, Enforcer, dom har samma driv och samma new wave metal i sig

Larri: Jag får säga nåt mer konkret, jag tycker personligen och som jag lyssnat mycket på och som är helt fantastiskt är första och andra plattan med Iron Maiden, framför allt tycker jag det är helt fantastiskt bra. Sen är det som du säger, jag tycker om Enforcer, jag tycker om Steelwings första och andra platta är skitbra. Ambusch är ett nytt band, som håller till i Sverige, som också är så där små. Skulle vara jättekul att spela med några som dom också, som har samma typ av heavy metal driv, det finns mycket, man kan inte summera allt. Det finns alldeles för många, man får små inslag från många håll och så gör man sitt egna pussel, men det är ju den stilen som jag är extremt insnöad på personligen. 

Albin: Det är det jag tycker är fantastiskt, att vi alla här delar samma zon, fast vi har alla olika musikstilar runtomkring, som Slashorienterad och Megadeathinspirerad.

Markus: Larri har ju fått mig att älska New wave, det var inget jag lyssnade på innan direkt, som jag gör nu, när jag kom in i Viral. Jag kommer från thrashmetal, och lite tyngre. Sen älskar jag Killswitch Engage och Trivium, lite modernare metal. Många olika coremetal. Jag är väldigt bred i min metal. 

Larri: Så jag tror det korta svaret på ett väldigt långt svar är att vi nog inte tar influenser från från enskilda personer och enskilda saker. För alla har ju sitt guldkorn att dela så man vill ju inte ta efter ett helt koncept. Man vill ju ha det som som är fint i olika typer av musik, man vill på nåt sätt göra sin egna helhet av det, sålunda vill jag inte peka i nån riktning, utan jag vill ge cred till många som gör det i första början, Man får acceptera att det är så, mycket inom genren och runt genren som ger en starka influenser, som man också vill ta efter. Det är så många idoler nu att ingen blir nån idol på nåt vis.

Johan: Nu har man ju hållit på så länge själv, så nu har du ju skaffat dig ett eget sätt att spela på. Det är ju nån sån här vetenskaplig rapport nånstans som säger, ska du vara expert på eller proffs på det du gör, ska du ha gjort det minst tiotusen timmar. Det har ju alla vi gjort nånstans liksom. Jag började hela min musikkarriär med bas och spela i band, maiden var ju största idolerna, sen kan jag ju varit ifrån hela den brittish metalgrejen rätt många år säkert, tio år tror jag, och varit mer insnöad på vanlig hårdrock som Slash, Guns n Roses och hela den biten och kört gitarr i säkert 7 -8 år. Man formar ett sätt att spela musik, alltifrån hur du lyssnar på musik, vad du anser relevant nånstans, vilket gör att det skapar din egna känslan i när du levererar någonting, du tänker aldrig nu ska jag leverera det här som den här skulle ha gjort, det blir så viktigt efter ett tag, när du håller på att spela att kunna få rum att uttrycka sig själv i den musiken du spelar. Så där nånstans är det vi gör här i Viral. Alla lämnas plats att åt sin artistiska egenskapande process i allting. Låter otroligt jävla flummigt, men det är så.

Varifrån får Ni inspiration när Ni skriver och vad kommer först, text eller musik?

Larri: Jag brukar tycka om att lägga en grund först, till låtar och det är ju inte, absolut inte att jag slänger upp hela låten, och så är den klar. Utan den växer ju alltid därifrån. Men oftast börjar det med att jag lägger musiken som grund och inte texten, och sen sjunger Albin typ, inga ord alls.

Albin: Hittar ett känslotryck i låten.

Larri: Sen spelar vi in och lyssnar lite. Börjar vi slänga in stavelser på det och så börjar vi arbeta med melodislingor och så börjar jag tänka text. Viral är inte världens piggaste textskrivare kan vi säga, men ska bli. Men samtidigt alla tycker texten är viktig, men den är också himla svår, och det är ett stort ansvar. 

Albin: Man vill ju förmedla något med den, inte bara ha en text som fyller ut. Utan det ska vara en text som betyder nånting, det ska inte bara vara living on the edge. 

Larri: Samtidigt är det många inom heavy metal som är studs and steel, fire and flames, orges and dragons and horses.. Vad vi försöker göra när vi skriver text är att ge den någon form av vi vill ha slagorden därifrån, så att folk kan sjunga med, slagorden ska kännas metal, sen vill vi ändå ha något djup bakom texten ifall man ger det lite tid, som Machine som handlar om Norsix, erfarenhetsmaskin eller vad den kallas då. ett filosofiskt koncept som ifrågasätter verkligheten för vad den är, ifrågasätter våra sinnen, huruvida den återspeglar den verklighet eller om den bara har evolverats fram för att dom gör det och inte anknyter till någonting. Så vi försöker samtidigt som vi gör en text som ska ryckas med i väsentliga delar, så skriver vi nog en text för att få ett budskap till och det kommer oftast i efterhand, sen försöker vi arbeta med det där budskapet och känslan och allt runt omkring det.

Albin: Jag vill bara tillägga att nu är det en ny fas, och det är mycket mer låtar som vi håller på och jobbar med, som vi verkligen vill dela med familjen sen. Men det kommer oftast en del ifrån Larri och sen visar han upp det, och sen börjar Markus och Larri leka med dom här riffen, dom har sina olika gitarrstilar, plockar med det där, och till slut så hittar dom den här vägen börjar vi gå, och så kommer Johan och Rikard och lägger på det här, men hur ska vi lyfta det här, Johan som han sa förut börjar ta sin plats, här kan jag lägga en. Han har en fördel, med att ha gitarristen bakom sig, så han hör och förstår känslan i det, från gitarrerna  och hur han ska förstärka det med sin bas. Sen lägger jag och hittar känslan och låter låten få ett uttryck, så kommer vi till en känsla och då börjar vi också diskutera vad det handlar om eller vilken sorts känsla vi vill ha i sången, vilken känsla vi vill ha i texten och därifrån börjar vi jobba som Larri sa, vi hittar stavelser, vad vi vill förmedla med det här och vad förmedlar låten redan innan och känna efter. Så skulle jag se det generellt sett, men vissa låtar är ju  först kommer Larri, sen kommer Markus in och sen Johan, den här basgången tycker jag, har vi nånting som passar, det här har jag hört, kan vi inte få något som det. Generellt sett är det så kan vi säga. 

Johan: Det börjar med riff, sen byggs det på, sen kommer sång, sen är det färdigt.

Markus: Inspirationen då. Larri har sjukt mycket idéer i sitt huvud, det är sällan nånting är framtvingat, allt är ju saker som matats in i ditt huvud, som tv-spel, tex retro tv-spel, tv-spels musik och new wave. Det är mycket som bara kommer ut, det är så det ska vara.

Larri: Jag är ute och går eller nåt, så där har vi ett riff.

Markus: Det är ju sällan att nu ska vi skriva en låt, utan nu låter vi det här komma ut.

Ni är ett tight gäng, är det viktigt att vara det i ett band?

Albin: Det hörs väl på musiken.

Johan: Ja det tycker jag, ska du vara bekväm i att kunna ta din plats i ett band, grupp eller på jobbet. Det är viktigt att känna sina kollegor. Det här är ju världens bästa jobb att få spela i ett band, men fortfarande så handlar det här om total ärlighet och alla drainar sig själva inifrån när , när man tex skriver en låt, när Larri, visar ett riff, han har så är det ju faktiskt nånting som han har skapat av en känsla, som han känner, Den respekten som alla visar när man ska lägga ner tid och skapa den här låten tillsammans då, är ju nånstans hela grunden  för att ha den respekten för varandra, kärleken till varandra, så det är viktigt att vara nära. 

Larri: Sen är det ju självklart att när man ska förmedla någonting som jag tycker är väldigt viktigt, det ska finnas en kärlek, glädje och gemenskap, då måste den börja från bandet och då måste man ha en tighthet, man måste ha en familjär känsla, det måste kännas som ett starkt vi. För då förmedlar du ett starkt vi, och det känns och det märks, och det är väldigt viktigt i alla fall för oss. som faktiskt är ute efter att det ska syns att vi har riktigt kul. Det skulle inte kunna vara så om vi inte var så goda vänner från början.

Albin: För då kan vi också verkligen jobba och slita ihop, och ha roligt ihop. Jobba när man har en sån ärlighet och står varandra så nära, våra familjer är även andras familjer. Vi har vänskapen, kärleken och förståelsen, sen har vi bandet, vi är så beroende av varandra och skapa något ihop och när alla drar åt samma håll och allting är med, det är kärlek, det är livet.

Johan: Det är en stor skuta att dra.

Larri: Sen vill vi ju verkligen hålla ihop i många år med och då är det viktigt återigen när vi har den här gemenskapen, om det är nånting man tänker på eller behöver förändra, eller om man har något man behöver lyfta fram, nåt som är ett problem eller något man störs sig på el vad som helst, att man inte börjar bli blyg eller så, utan man kan presentera sina åsikter för att man är så goda vänner med varandra, att man kan vara ärlig och rak och säga att så här tycker jag. Då kan man möta varandra i vardagen, i repan, livet eller på scen.

Markus: Det är aldrig problemfritt, vi har gått igenom rätt mycket, eftersom dels fick ju Björn barn, sen fick Rikard barn och sen jag. Det är tufft att driva på ett band, det har inte varit lätt.

Larri: Livet med familj är oförutsägbart, så man måste vara väl kommunikativ med varandra. Johan har så många bollar i luften.

Johan: Allt handlar om planering och ärlighet. Har man fuckat upp, var snabb att erkänna det.

Albin: Då hjälps man åt att lösa det, och tar det här datumet istället och kör då istället. 

Larri: Då kan man göra det bästa av alla situationer om man är kommunikativ. 

Albin: Alltså Viralfamiljen och fansen, framför allt familjen i bandet. Tror det hörs när vi spelar, när man är så nära varandra. Varje ton vi tar ihop.

E: Det märks när Ni står på scen, när Ni är igång, det är ju tight.

Linköping har ju blivit en bra stad, tycker jag, när det gäller band, också storleken på banden som kommer. Hur har ni det med att få gig?

Albin: Vi har en jättefin kommunikation med alla.

Johan: Att få gig här i stan är inga problem, det är snarare att välja vilket. Du kan ju åka ut och spela låtar närsomhelst, vi har väldigt fina kontakter och jag som jobbar som bokare känner ju väldigt många också. Men det handlar ju om att välja rätt tillfälle, Du får ju inte spela för mycket på hemmaplan, folk blir ju trötta på det man gör. så är det. Man ska ju ha ett frekvent besök i sin hemstad, så enkelt är det. Det som är så skönt nu är att nu kan vi ta såna gig som gör oss rättvisa, som gör att det vi vill leverera ut, kan vi leverera ut. för vi tycker är värda den outputten. Bla på Palatset så görs vi väldigt rättvist för våra fans. 

Markus: Vi vill leverera nåt fräscht med.

Larri: Man kan inte spela samma show om och om igen. Varje gång måste det komma lite nytt. Man måste komma på fler saker som tilltalar. Samma show kan vara bra en eller två gånger, men man måste erbjuda nya saker. Varje gig man tar måste komma med nån sorts värdering också. Även fast vi har våra kontakter, måste man se vad man har att vinna, vad ens inställning ska vara, hur man ska ta det, hur man ska leverera. Det måste finnas nån sorts avvägning i vad vardera gigs betydelse och syfte, det är väl det som är viktigt, nu också. Att vi är på rätt ställe vid rätt tidpunkt och att vi vet varför vi är där. 

Johan: Precis, minst lika viktigt som själva sammanhållningen i bandet. Att hitta ett ställe man trivs på. Man trivs med bokningen, man trivs med hur allting har gått till, för då kommer du att göra ett bra gig. För det känns bra. Tyvärr är det ju sällan man hittar en sån spelning. Det är en väldigt tuff bransch när man ger sig ut och spelar, men Linköping har under dom här 3-4 åren växt till en fantastisk hemstad, vilket är ju jättetrevligt. 

Larri: Möjligheterna till att spela, med replokalen och så. Jag har ju bott i Stockholm och det är ju som natt och dag. Det finns ju för mycket replokaler här, vi behöver fylla upp dom, det finns för mycket möjligheter, det finns jättebra scener som konkurrerar med varandra, som alla vill att man ska spela på. det finns alltid rum, till skillnad från en storstad, där det finns många som vill spela på en väldigt liten yta. Torsdagar vid den här tiden då spelar du här och så kostar det multum. Här kostar det inte mycket, du får repa när du vill och det är lättare och få gig för konkurrensen är mindre på området. Det som är svårt är att få tillräckligt många att komma så även blir lönt för dom som faktiskt tar in oss. Man ska försöka göra det så att båda vinner på det, och det kan vara det svåra delen i Linköping, även om det finns väldigt många engagerade eldsjälar, så är det ibland svårt att få mycket folk att komma och lyssna på banden som faktiskt har kämpat och burit sina saker, tryckt dom i snöstorm i år bara för att komma till gig efter gig så har dom tio tusentals kronor i utrustning som dom trycker in i en bil för tre tusen spänn, sen kör dom genom halva Sverige och så får dom femhundra spänn, det är engagemang. Då är det viktigt att kunna dra lite folk så alla kan vinna på det. Det är nog den största utmaningen i Linköping, Det finns många duktiga arrangörer, det gäller bra att få dit folket, det är alltid en kamp och det får man engagera sig i. 

Johan: Som band får du aldrig ligga på latsidan, det är jag stolt över hos oss, det gör vi aldrig. Vi vill och hoppas att det syns att vi värnar om våra fans.

Albin: Vi supportar ju så många band vi kan, när vi inte står på scenen, så är vi där och hjälper dom. Dela och skapa utrymme för dom också att stå där och ge dom kraft, såsom vi önskar folk ger oss kraft. Det är gemenskapen.

Larri: För det är så stor skillnad när man tittar på ett bra band i Linköping, som kommer ifrån en annan stad, som är i samma position som som oss. Dom har det säkert jättebra på hemmaplan, men så kommer dom till en ny krog ingen känner till dom, och det är lite blygt framför scenen, då räcker det med att jag och Albin går fram och bara röjer och ger kärlek åt dom för dom ger faktiskt kärlek till oss, folk glömmer det ibland. Då vågar folk komma fram och man hjälper varann, man stöttar varann. Det är viktigt tror jag. Folk måste våga gå fram och ösa med alla band, så alla får sin del i rampljuset. 

Vilket ställe tycker Ni bäst om att spela på?

Johan: Bästa stället för en upplevelse för både band och livemusik är Palatset. Dom har ett tänk som krögare inte har, som handlar om att folk ska få en bra upplevelse, och dom tar hand om banden, oavsett om dom är lokala eller om det är Quireboys från England som kommer, så får dom samma treatment. Det är en trevlig lokal, både att ratta ljud i och att spela i. En bra scen, som dom har lagt ner mycket möda på, vilket gör att det blir bra.

Albin: Så vill jag tillägga med att dom andra scenerna, alla har sin karisma, sin stil. Palatset har en stil som verkligen passar Viral.

Larri: Jag tror ju att i om med att välja en lokal, så vill man ju inte ta ifrån alla eldsjälar det dom faktiskt gör för musiken, att alla som försöker starta och lira, jag vill ju vara med och hjälpa dom och det vill ju alla.

Johan: Det jag beundrar med alla arrangörer i Linköping är att dom försöker göra det bästa med dom ställena dom har. Vissa ställen är ju absolut inte lätta att köra live på. Ta Crypt tex, det är en jättesvår lokal att få till ett bra ljud på, det är så litet och komprimerat, men ändå väljer dom att köra och satsa varje helg, det är grymt. Alla som har Gaphals som arrangör förtjänar ett grymt stort heja, och Hell Yeah Rock Club, alla på LiveKlubben förtjänar det. Alla är verkligen duktiga bokare i Linköping, vilket är jätteroligt. Sen jobbar alla ur olika förutsättningar.

Albin: Man vill ju på ett sätt svara alla men som jag känner det, som vi hade som senaste spelningen där magin skapats, på Palatset, förutsättningarna var ju optimala där den spelningen, det är ju det som gör att det blir bra, där känner man sig hemma.

Hur var det att spela med Bloodbound, och vilket band skulle ni vilja vara förband åt?

Albin: Jag kan svara hur det var och spela med dom, riktigt roligt! Både Kardinal Sin och Bloodboundfolket är ju riktigt roliga. Vart man än träffar folk inom metal så är det härligt gäng, det är fest, man dricker pilsner, man mår bra, man snackar skit, man supportar och stöttar varandra. Det handlar inte bara om Kardinal Sin och Bloodbound, utan det handlar om det vi gör tillsammans, det blir alltid bra, det blir alltid härligt.

Larri: Sen när man kommer ut i logen när man spelat, och är dygnsvettig, så får man en kram o fan vad bra ni spelar.

Albin: Band att spela med, Ambush som du säger.

Larri: Skulle vara jättekul.

Albin: Wolf.

Johan: Det här låter nog lite klyschigt, men egentligen spelar det ingen roll vilka du skulle förbanda åt eller headlina åt, i slutändan handlar det om den kvällen, stunden du är där. Du är aldrig större än det giget du gjorde innan, det är ingen som bryr sig om det du gjorde igår, det relevanta är ju det som kommer hända imorgon.

Albin: Det viktiga är ju att dela musiken

Johan: Dela musiken, dela glädjen och kärleken. Det viktigaste, och det tror jag för alla oss här, rätta mig om jag har fel, det är att få spela. För vem eller åt vilka det spelar inte så mycket roll.

Larri: Det enda som man kan tänka på om man försöker vara lite konstruktiv, det att man vill självklart spela med alla, men det bästa är nog om man kan spela med dom som har lite liknande publik i alla fall, så man kan dela publiken lite. Spelar vi efter ett helt annorlunda band, då skulle man inte ha samma fans, och man får kanske inte samma svar, så det viktiga är nog att hålla ihop inom den grupp individer som gillar den scenen, som man passar med, sen vad det är som du sa, är oviktigt.

Johan: I slutändan är alla människor, alla har samma behov av kärlek, gemenskap och riktigt bra fet jävla hårdrock.

Du har ju en grym röst, Albin, så är det ju bara.

Albin: Åh tackar!!!!!!

Har du något knep att ta han dom den?

Albin: Jag har sjungit aktivt i sju år, och det var hård träning. När jag började sjunga kunde jag inte sjunga. Hård engagemang, hård vilja och sen inse det att rösten och kroppen är mitt instrument, så det är numer, förut var det massa, massa vilja, men förstår det nu att med den rösten jag har tränat fram och dels fått resurserna ifrån, har jag nu insett att använda den dynamiskt. Så det är att träna, träna hela tiden, och bli bättre, och hur kan jag ta den tonen med samma tryck, samma känsla, men lite lösare, för jag vill kunna sjunga hela livet. Tipset är träna hårt och ha jävligt kul, och så länge det känns bra, gör det.

Larri: Jag tycker Albin är ett jättebra exempel på att bara man kämpar, för jag fick såna slag på fingrarna på hur fel jag hade när Albin började sjunga, jag var me vid dom första tiderna och det lät inte fantastiskt. Jag var lite hmm ok, men det är hård träning, hård träning och sen blir det bara bättre och bättre. Aldrig låta kurvan stagnera för mycket, bara köra rakt upp.

Johan: Vissa har en längre startsträcka än andra. Vissa kanske aldrig har sjungit i hela sitt liv och öppnar sin mun och bara efter ett par dagar låter det platta om dom, så är det ju. Man ska aldrig ge upp, för tror man på nånting ska man följa det. Det är det som är det farliga med att ha en plan B. Har du en plan b, då faller du lätt tillbaka på den, för att du har den, den finns redan så du behöver inte när det är tungt att fortsätta vidare på plan a. Du kan falla tillbaka på att bara jobba tex.

Albin: Jag har bestämt mig, jag har ju bara sjungit i sju år, så jag har ju inte sjungit länge alls.

Larri: Du började vid 23, det var sent, det gick fort.

Albin: Det var tre, fyra timmars hård träning varje dag som jag körde. Nu sjunger jag ju både i kör och i Viral, så nu måste jag välja insats, hur jag ska sjunga och hur mycket jag ska sjunga.

Larri: Det är ju slitage också.

Albin: Jag älskar att sjunga, så då gör jag det, jämt. Vi sjunger på jobbet ihop. Träna hårt och ha kul.

Hur ser framtiden ut för Viral?

Albin: Ha jäkligt kul!

Markus: Allt vi har gjort hittills och mer.

Albin: Bara ta steg för steg, och ha jävligt kul.

Johan: Vi har stora planer, som vi håller på att jobba med. Vi är otroligt målmedvetna om vart vi vill, men det är långt kvar,men vi har börjat. Härnäst så är det väl gig som gäller i maj.

Larri: Gärna runt om, spridas lite i Sverige, syns på lite fler scener. Dela musiken med större delar av Sverige. Vi har hållt oss inom ett för litet område just nu och vi vill att det ska breddas.

Albin: Du kan skriva, bjud in oss och vi kommer.

Larri: Man har ju alltid drömmar och så har man mål. Så man måste hitta var den ena börjar och slutar. Man får ha den här stora bilden, och sen delar man upp det i sina små delsteg. och så tar man sina små steg, ett åt gången och sen ser man hur länge varje delsteg tar och hoppas att det går så friktionsfritt som möjligt och kanske kommer man närmare den där stora drömmen . Så länge man har kul är det inte viktigt att det måste världens största gig eller världens bästa ställe. Ha alltid kul.

Albin: Vi ser vad vi vill, ser var vi är, och vi ser vilka steg vi ska ta, och vi ser till att på varje steg ska vi ha jävligt kul. Sen får ju det bestämma vad som händer runt omkring oss, vi är ett levande band. Vi tar möjligheterna vi får och förvaltar dom.

Johan: Vi kommer att göra ett gig på Palatset i maj, med Grey Bow, och det kommer att bli något alldeles extra.

Albin: Nytt material kanske.

Johan: Gillar man oss och gillar man Grey Bow vill man inte missa det. Det kommer att bli magiskt.

Albin: Det är hjältar härifrån, i närheten. Att göra saker ihop och ha kul ihop.

Johan: Dom är otroligt schyssta mot oss och vi diggar dom som f-n.

Albin: Vi fick vara i deras replokal en stund, när vi blev av med våran, så vi var ute i Grebo, i deras klubbstuga och repade ett tag.

Johan: Kärlek till dom.

Albin: Ja kärlek.

Johan: Ska bli jättekul att få göra det här tillsammans med dom. En lokal bandkväll, kommer att bli fantastiskt.

Larri: Det blir aldrig dåligt när man är med andra eldsjälar.

Johan: Sen har vi andra trådar med, men dom håller vi hemligt.

Beskriv Viral med tre ord:

Albin: Kärlek, engagemang och kreativitet!