Intervju med Gain Eleven

Palatset 28/10 2016

Linköping

Jag får börja den här intervjun med att säga ett väldigt stort grattis till Er! Ni vann Emergenza 2016 och den Nordiska finalen i Stockholm. Hur kändes det?

Vidar: Brutalt!

David: Jättekul känns det, häftigt och vinna hela världsfinalen nere i Tyskland, spela på dom scenerna där nere, så det är en ära. Samtidigt som det är mycket hårt jobb bakom. Jag tror det är den här sommarens bästa helg, som vi hade där nere i Tyskland och vann finalen.

Hur kändes det när Ni visste att Ni hade vunnit och gick ut på scenen där?

Vidar: Svårt och stå, bland annat.

David: Lite darrigt, lite chockade allihop tror jag, att det var vi liksom. Man kände sig tom egentligen, att det bara skedde, jäklar är det vi som har tagit hem det här.

Hannes: Det var ganska svårt och spela med, när vi hade vunnit. För då fick vi spela på den stora scenen där nere, och jag tyckte det var jättejobbigt, för då kände man nästan ännu mera press på sig och visa vad man gick för, eftersom man hade vunnit. Då var man tvungen att visa att man förtjänade det också. Men kul och utmanade.

Det var värt allt jobb alltså?

David: Oh ja, absolut. 

Hur förbereder man sig för en sån här tävling?

Vidar: Jaa, det är andra gången vi är med i tävlingen. Största skillnaden tror jag jämfört med när vi var med första gången var att vi behandlade det som vanliga spelningar den här gången. För två år sedan när vi var med, så lade vi mer eller mindre all energi på tävlingen, och det var typ allt vi brydde oss om, och det tror jag var till våran nackdel. man övertänker saker och blir nervös på det sättet. Jag att vi tjänade på att bara behandla det som vilken spelning som helst och inte se det som en tävling. 

David: Sen diskuterade vi mycket hur vi skulle presentera oss på tjugo minuters speltid. Försökt och lära oss under tiden då, vad som är det bästa konceptet för att presentera oss på kort tid. Det var väl lite så vi försökte förbereda oss i alla fall så gott vi kunde, sen nån gång mitt i det där, så säger man till sig själv att vi kan inte göra mer än det vi gjort, vi kan inte stå och öva fem minuter innan gig, utan vi har övat på det vi har övat på, så är det bara och köra på känsla sen.

Hur grundades bandet?

Martin: Jag, Vidar och Hannes gick i samma klass i gymnasiet, vi gick estet och spelade mycket tillsammans, Vidar och Hannes kände David, och tyckte vi skulle träffas en kväll och spela låtar av ett band som heter Black Stone Cherry. Så gjorde vi det och så hade David ett gäng låtar på lager redan, vi spelade en fem, sex timmar och skrev två, tre låtar på första repet. Sen bara fortsätter vi.

För dom som inte känner till Er, hur skulle Ni beskriva ert sound?

Martin: Ständigt utvecklande. 

Hannes: Energisk rockmusik, fartfyllt.

Vidar: Man blir sugen på att parta, skulle man kunna säga.

David: Charmig, energisk rockmusik.

Hannes: Partyrock.

Ni har släppt ett album som heter All in. Varifrån hämtar Ni inspiration och lämnar Ni nånting av Er själva i texterna?

David: Ja, vi kan börja med det första. Inspirationen överlag kommer ifrån det man lyssnar själv på. Jag tror aldrig man kommer undan med det, att man måste ha lite personliga referenser först, innan man kan få ut något eget. Antingen härmar man eller så försöker man komma i närheten av en känsla som man gillar. Därifrån är väl inspirationen. Det är ju personliga referenser vi har allihopa, som grundar vad vi låter som. Texterna, försöker att vara opartisk, att alla ska kunna relatera till det. Men sen finns det vissa texter som är lite mer utlämnande också. Som är lite mer personliga erfarenheter som man vill få ner på papper och sjunga om. Men just i dagsläget satsar man väl på att hitta vinklar på texter så att folk hajar till när dom hör några ord eller fraser, va, fasen sjunger dom om egentligen. Det är det vi försöker med idag, tidigare har det bara gått av sig självt att skriva en text med en röd tråd, som handlar om nånting. Sen om det är jättedjupt personligen eller om det är jättelätt, det kan vara lite coola fraser i en låt, som man inte känner så starkt band till, som bara finns där, den är som den är. Så det är ganska olika, det är ganska kul och variera tycker jag, vad man kan göra textmässigt.

Hannes: Det är också intressant tycker jag, du som skriver texter och jag relaterar till mig själv som person, om man skulle skriva en väldigt djup och personlig text, kan jag ofta känna att det är svårt att göra den till oss alla fyra, som en grupp, eftersom vi är fyra personer, även om det är du som är frontman och ledare, så är det ändå fyra människors prägel. Då kan det vara svårt tänkte jag att skriva nånting som verkligen är utlämnande kanske, i ditt fall.

David: Det är kanske lättare och hitta på nånting som ni hajar till på för att det är kul, så är det lättare att skriva än att skriva om sig själv, och egentligen vill man dra för gardinen och sjunga den för sig själv eller om sig själv, vad det nu kan vara. 

Ikväll delar Ni scen med The Hawkins, har Ni lirat ihop förut?

David: Ja, det har vi gjort. Ganska många gånger nu, sex, sju gånger .

Hannes: Strax över fem.

David: Dom är ju väldigt likasinnade, passionerade och fruktansvärt bra musiker, låtskrivare och allt vad det innebär. Goda vänner, så att det är som att ha ett extra band och spela med. 

Extra kompisar?

David: Ja, när man känner sig lite ensam så går man till dom.

Ni ska till Tyskland och spela, hur har Ni laddat för det?

David: Vi har haft ledigt, vi har skrivit mycket, en del i alla fall. Känt på nytt material, så vi får nåt hum om hur framtiden ligger till hos oss. Så vi har väl funderat mycket istället för att spela tycker jag. Försöka bena ut vad vi verkligen är bra på och vad vi kan förmedla, sen om jag har något svar på det än det är en annan sak. Vi har tänkt lite kring dom banorna. Tyskland, det är inte så mycket man förbereder sig, man bara åker och har jäkligt kul därnere. Så vi ser fram det som tusan och att träffa både gamla och nya vänner där. 

Är det i närheten där Ni var och spelade?

David: Ja, det är i Berlin och Hamburg, som är ny stad för oss nu. 

Hannes: Det är mycket samma folk som vi har träffat innan därnere, så det är ofta samma arrangörer och tekniker. Fast nu kanske det inte är samma tekniker, för det är ett nytt ställe. Dom som håller i evenemangen brukar vara dom samma. 

David: Dom är bra, Det brukar gå ganska smärtfritt när vi är där, ofta bra personal att jobba med, och har man det, finns det ingen ursäkt att göra ett dåligt jobb själv, utan det är bara och köra på. Så egentligen, se till och ha passet i ordning och sen bara köra. 

Vart kommer namnet Gain Eleven ifrån?

David: Vi hade ett annat namn, dom första tre månaderna som vi spelade. Vi fick höra att det var ett ganska dåligt namn, så vi satt och funderade ganska länge på vad vi skulle byta till. Då när vi var i startgroparna, hade vi möjlighet till att byta namn. Referensen är väl ifrån dokumentärfilmen Spinal Tap. Men det var ingen av oss som hade sett filmen, så det kommer troligtvis därifrån. Det har och göra med att gain på förstärkaren bara går till tio, förutom för oss, där den går till elva. 

Hur känns det och stå på scenen och se ut över publiken?

Vidar: Ja, jag personligen brukar inte titta så mycket på publiken, jag tittar snarare över deras huvud. För jag vill inte se deras reaktioner eller så. Det är väl så på varenda spelning hittills, har varit så för mig oavsett om det är tio personer eller om det är flera tusen, så förtjänar dom en lika bra show, som vi vanligtvis levererar. 

David: Kan ju vara väldigt olika det där, beroende på vad man får för respons. Men ofta när man har en publik framför sig, så taggar man till och det är en skön känsla, sen ligger det nånstans, i mig i alla fall, att man entertainar tills man får en reaktion. Ok, jag fick ingen reaktion där, då kör vi det här och går ännu hårdare, tills man ser ganska dum ut kanske, tills man får en reaktion, ett leende eller att folk står och diggar och tycker det är bra. rock n roll. Då känner jag att jag gjort ett bra jobb, det är nästan roligare om man har lite kräsen publik, där man får jobba lite för det. Om man nu har dom där extra tio, tjugo procenten och ge, så är det jäkligt kul när man får göra det. 

Hannes: Ja, den känslan som uppstår tycker jag är den som gör att man verkligen vill göra det här. Det är en enorm skillnad att spela live, framför människor än att lira i replokalen, två helt olika saker. Fantastiskt kul, jag brukar till skillnad från Vidar, försöka hitta människor och söka upp lite så för att interagera med publiken, jag tycker det är fantastiskt roligt. Bara byta en blick eller en grimas det är glädje. 

Martin: Jag tror dom sagt allt redan, när man får folk framför sig, så blir det logiskt att vi har suttit i bil fyra timmar idag, och ska sitta fyra timmar imorgon igen. Man sover lite och går runt och är trött. Får man träffa våra kompisar i The Hawkins o kolla på sin spelning, då blir det plötsligt så att just det, det var därför vi höll på med det här.

Om Ni fick välja plats att spela på, vart skulle det bli och varför?

David: Mitt drömgig är nog faktiskt en källarlokal med jättebra ljud, nästan som studioskitigt ljud, så man hör precis allt, och man kommer jättenära en galen publik. Jag har ingen sån här stor arena blick jag har svårt för det, även om jag vill stå på en stor arena. Jag skulle vilja att det gick och få till svinbra ljud i en jätteliten svettig lokal, så man känner riktigt att man myser, med ren och skär rock n roll känsla. 

Vidar: Sälja ut Wembley två dagar i rad, men det är ett tag kvar tills det kan hända. Det är väl typ det jag har och säga.

Ni får ha det som mål.

Vidar: Ja, man får ta små steg i taget. 

Hannes: Jag är nog lite inne på ditt. Det finns en klubb i Oslo, som heter John D, som jag var på konsert med ett band som heter Awolnation, för tre år sedan. som var helt makalöst bra verkligen. En riktig käftsmäll, för det var så sjukt bra. En liten intim klubb, inte så jättemycket större än den vi sitter i nu. Med en fantastisk publik, men just för att det var så litet och intimt, med ett så stort band framför en så blir det en helt fantastisk upplevelse. Så John D.

Martin: Jag har alltid förundrats över stora festivalscener. 

David: En stor festivalscen, med mycket folk. 

Martin: Väldigt mycket folk.

Wacken Open Air?

Martin; Typ så, en stor festivalscen är häftigt. 

Vad händer framöver? 

David: Fortsätta och jobba på Gain Eleven överlag. Fixa till, snygga till, får se vart vi hamnar musikmässigt, än så länge. Ett skivbolag är väl på gång, vi ser väl fram emot lite fler kontakter och släppa ny musik förhoppningsvis ganska snart. Börja känna på vad som funkar för oss på riktigt. 

Hannes: Sen har vi en turné också i början av sommaren, eftersom vi vann Emergenza festivalen, så fick vi en turné.

Åh vad kul!

David: Så den går av stapeln maj/juni nästa år nånting nere i Tyskland, det ser vi fram emot. Sen är det säkert fler klubbgig i Sverige, kanske försöka blicka neråt Tyskland och dom angränsande länder och försöka slå sig in på den marknaden.

 Beskriv bandet med tre ord:

Energi, glädje och Rock n roll.