Intervju med The Unguided

Richard Sjunnesson

Palatset 12/11 2016 Linköping

Välkommen hit!

Tack.

Har Ni spelat i Linköping förut?

Det har vi faktiskt, 2014 när vi släppte den skivan du har på t-shirten, Fragile Immortality. Vi spelade på Lórient här i Linköping, i april. Det var grymt, så det var jävligt kul. 

I November 2010, så började bandet att formas, och ni avslöjade samarbetet med Roland i en video. Vems idé var det och vad tyckte fansen om det?

Jag och brorsan skulle starta ett band efter att jag hoppade av Sonic Syndicate. Det hade vi väl tänkt göra ganska länge egentligen. Då ringde jag Roland, för vi skulle reda ut lite gamla kontraktsprylar, för han hade gått igenom samma sak. Då skämtade vi lite, att skulle inte vi starta ett band, vi har nånting på banan här. Så vill du vara med på det. och det ville han. Så tänkte vi lite hur ska vi annonsera det här, och då tänkte vi att vi lägger ihop ett litet sånt, vi annonserar lite pö om pö. men att det kommer att vara en person ni känner till. Sen gjorde vi den här videon, som ett lite skojfriskt projekt. Där var vi förankrade i nostalgi, som vi hade gjort i videos med Sonic kan man säga. Jag vet inte direkt vems idé det var nog bådas ihopkok det där. Fansen tog det ju extremt positivt. För dom var väl inte supernöjda med vad Sonic hade presterat dom senaste åren efter att Roland hoppat av, även jag själv hade ett visst missnöje. Så det funkade ganska bra, vi var nog i synk där.

Ni var värdar för en tatueringstävling för fansen, berätta om det och är det fortfarande populärt att tatuera in ert emblem?

Ja, det stämmer, innan vi ens hade släppt några nya låtar, så hade ju folk tatuerat in vårt märke, det var ju lite våghalsigt av dom får man väl säga. Dom visste ju inte vilken musik vi skulle spela, dom trodde väl att det skulle bli nån form av hårdrock, men inte vad det var exakt. Vi kunde ju ha kunnat komma ut som nåt jävla jazzband, och då står dom där med sina symboler, men så blev det ju faktiskt inte. Det var ju en stor eloge att se det här, att fansen stöttade projektet hela tiden från början, att det var ett sånt engagemang från fansens sida i det här. Jag tror det var jag, Roland och Roger som personligt marknadsvärde på något sätt, att dom kände sig trygga med att det nog kommer bli nån form av kvalitet. Det var jäkligt kul, det var tre stycken som var först ut, och dom fick ju lite priser och så där. Det var häftigt. 

Det är ju för evigt ju, jättefränt.

Ja, det kostar ju mycket med laser, och sånt, och det blir ju det ett tag annars. så det är ett stort beslut. Jag har inga tatueringar, jag hade nog inte ångrat mig, men jag hade nog tröttnat på det efter ett tag. 

Albumet Lust and Loathing släpptes tidigare i år. Finns det en historia bakom och hur delar ni upp arbetet när ni skriver?

Det finns en historia som går igenom alla dom här tre skivorna vi har släppt faktiskt. Det är en ganska nördig metaforisk historia, vad som hände med Sonic kan man säga, och från perspektivet av mitt eget liv, eftersom det är jag som skriver texterna. Jag tror det började med att jag var tvungen och ventilera, den här Sonic prylen gick fort och det blev ganska stort, det var jäkligt mycket känslor jag inte hann med och reagera på, kan man säga. Den här storyn täcker kanske tio år, från det vi började som demoband till det att det faktiskt begav sig med Sonic och från mitt avhopps perspektiv. Det är min historia på hela det här, med väldigt metaforisk och nördig tappning. På den nya skivan, som är ett semi koncept album, finns dels den här storyn och mer relevanta och nya grejer som har pågått i mitt egna liv och lite globala funderingar så där. Så det är en härlig blandning där, man kan säga att är hälften hälften. En del som har lite mer realistiska texter och en del som har med den här storyn att göra.

Du och din bror Roger är ju med i samma band, hur går det att jobba ihop och håller Ni sams?

Jag tror jag och min bror bråkade av oss när vi var små. Jag tror det har och göra med att det har gått väldigt bra för våra band. Det är så jävla högt i tak, om vi tycker att det här funkar inte, då säger vi det rakt ut. Det finns inget som är hymlande med vår kommunikation. När vi var små kom vi inte överens om nånting. Vi är jävligt olika för att vara bröder, men jag tror vi båda känner att vi är konstant, vi är jävligt starka tillsammans, han är en naturlig del i allt jag gör nästan. När vi gick gymnasiet, vi gick samma linje, vi konfirmerade oss tillsammans, hängde på samma fester, sen startade vi bandet och jobbade på samma skift ett tag. Så vi har väl fått lära oss att acceptera varandras olikheter och använda det till nån styrka. Jag är jävligt trygg med brorsan vid min sida där mina brister är, där har han sina styrkor och tvärtom tror jag. Så vi kompletterar varandra bra. 

Vilka musikinfluenser har ni i bandet?

Vi är extremt jävla spretiga när det kommer till det. Vi lyssnar alla på olika sorters musik, jag tror att jag och brorsan är dom som har mest lik musiksmak, sen tror jag Rill och Henry har ganska lik musiksmak. Roland har lite progressiv gitarrpryl. Gemensamt är att alla är ganska öppensinnade, lyssnar på det mesta, så länge det är kvalitet, inte så vi binder oss vid en viss genre, så länge det är bra låtar. Tror alla gillar melodi, det ska vara hookigt liksom. Det kan det ju vara både på ett dödsmetal sätt och ett poppigt sätt. Men hookigt och melodiskt är nog gemensamt. Jag lyssnar ju nästan bara på power metal, tysk power metal det är det jag lyssnar på om jag får välja. Jag lyssnar på extremt mycket på ny musik, allt som släpps, för att hålla koll på branschen, så jag konsumerar väldigt mycket musik. 

Det finns väldigt mycket musik.

Jag har ett koncept att varje dag lyssnar jag på en ny skiva som kommit ut. Det kan ju vara allt från black metal till den gällaste power metalen. Så det är väldigt dynamiskt det där. Jag accepterar, jag tycker allt är bra på ett eller annat sätt. Jag lyssnar nog på väldigt konstig musik, det är en ganska spretig musiksmak, vilket jag tror är en fördel för oss som band, att ta russinen ur kakan från allas perspektiv. 

Ni vet aldrig vad Ni kan hitta.

Men det blir lite svårare live, när vi ska välja vilka låtar vi ska spela. Den här låten är jävligt power metal, men den här är ganska poppig, du vet det är spretigt.

Från det ni började och fram till nu, blev det som ni hade tänkt er, och vad har varit bäst?

Ursprungsplanen att släppa tre skivor har vi ju åstadkommit i alla fall, trots att det har varit kämpigt eftersom vi bedriver det här som en hobby. Vi har ju våra jobb, privatliv, familj och såna saker. Så det är svårare att få ihop det här än när vi jobbade med det på heltid med Sonic. När vi var ute och turnerade sju månader om året. Man kväver inte det som är kul, man ser inte jobbet som ett yrke, man ser det som en hobby, med brinnande kreativitet, det är jävligt positivt.

Ni tröttnar aldrig?

Men det ska bli kul att kolla framåt och se, vi är inte helt på det klara med vad vi ska göra här näst. Det är fortfarande inte huggit i sten, jag tror vi spekulerar i att vi ska göra en ny trilogi, som den vi har, så det blir som ett avslutat kapitel, så fortsätter man därefter. Det ska bli spännande, för dom här tre skivorna har varit så huggna i sten, nu kanske det blir mer öppet framöver, vad som ska hända.

När ni har varit ute på turné och har kommit hem, hur lång tid tar det tills ni längtar ut igen?

Jag är väldigt hemmakär måste jag säga. Jag tycker det är skitkul och vara ute på turné, vi har ju inte kört här fyra till sex veckors svängarna, vi har varit ute två och en halv vecka i april, när vi headlinade för Lust and Loathing, då hinner man inte bli den där, man kollar på turnékortet och va satan, det är sju veckor kvar och vi har inte ens kommit till hälften. Då känner man att det fortfarande är nytt och kul varje dag. Det känns kul att kunna förena båda grejerna. Jag trivs på mitt jobb och jag trivs när vi är ute och spelar, Jag trivs på turné, det finns ingenting som är direkt dåligt, allting väger upp varandra, det är lite balans i livet. 

Vad händer framöver?

Vi vet inte riktigt, vi får se. Vi vet rent krasst att vi släppt två skivor med Napalm Records, nästa skiva då går vi in på nåt som heter nåt så tråkigt som Optioner i kontraktsvärlden. Bolaget väljer om dom vill göra nästa skiva eller huruvida dom inte vill göra den. Nu har vi fått ett anbud på optionen så rimligtvis blir vi kvar på Napalm Records för den här tredje skivan med dom då. Dom har ju lite muskler så det är kul, vi känner oss väldigt hemma där, så det blir bra. Mer än sådär vet vi inte, vi har börjat jobba med en manager, som vi inte heller haft på dom tre första skivorna, så det är också lite nytt. Vi har försökt ha så lite folk som möjligt, så vi får se vad han kan åstadkomma. Det är spännande även om det är lite ovisst.

Det kan ju vara roligt med.

Ja, definitivt.

Beskriv bandet med tre ord.

Schalger döds metal.