Intervju med The Hawkins

Palatset 28/10 2016

Linköping

Hej och välkomna hit. Är Ni taggade för ikväll?

Johannes: Ja, det ska bli riktigt kul.

Albin: Äntligen helg, en spelning, dricka lite öl och rock`n roll.

Johannes: Vi lirade ju på The Crypt, men det är ett tag sedan. Det här är andra gången vi är i Linköping. Det var riktigt bra då.

Albin: Då blev våran gitarrist sjuk, så vi spelade bara som en trio då, så det gick som det gick, men det gick bra.

Johannes: Det känns bra.

7 Juni, spelade Ni på Sweden Rock Festival, hur var det och var det hård konkurrens i tävlingen för att ta er dit?

Albin: För mig var det en dröm sedan långt tillbaka.

Johannes: Vi var ju där hela veckan.

Albin: Jag är ju där varje år, kollar på band, lyssnar på hårdrock. Vi var ju där från tisdagen och vi spelade på lördagen. På tisdagen drack vi öl och hade festival. Men sen när vi var där, vi fick ju gå upp på scenen före alla andra, innan folk blev insläppta. Bara det att gå ut på området som var helt tomt var ganska coolt. Sen gå upp på den där scenen, som man sett från andra sidan ett par gånger, och testa ljud och så, det var riktigt bra. 

Johannes: Bästa scenljud jag haft nånsin tror jag.

Albin: Tror aldrig jag varit så nervös för en spelning. Vi hade ju vårt hotell där, det var ju världens finaste hotellfrukost, men jag fick i mig en kopp kaffe och en halv våffla. Det gick inte mer, jag var så jävla nervös.

Johannes: Jag var mest stressad på morgonen då, Vi spelade ju först på dagen, Kommer vi att missa transporten.

Albin: Hotellet var ju några mil ifrån festivalen, och ofta så snackar och skojar vi mycket, det var 45 minuters bilfärd dit, total tystnad.Vi sa inte ett ord till varandra. 

Johannes: Du nervös snackade lite med taxichauffören.

Albin: Han verkade trevlig, och jag satt ju fram.

Johannes: Sammanfattat så var det grymt. 

Kändes det bra när Ni väl började spela sen, försvann nervositeten då?

Johannes: Ja, det gjorde den.

Albin: Det var bara och köra rakt in i väggen då.

Johannes: När vi körde, var det bara och köra. 

Ni har släppt tre stycken Ep. Part One: The Circus, Part Two: The Puppet Show och Guantanamo Bassline. Finns det någon röd tråd mellan albumen och hur delar ni upp arbetet i studion?

Johannes: Bra fråga, det är en tråd mellan dom två första, eftersom dom heter Part One och Part Two. När vi gjorde Part One, var vi fem stycken i bandet, då var det en annan kille på sång och då hade vi väl nån tanke att bara släppa Part, som vi hade som benämning, och så blev det så att vi började med Part Two då, och sen under det så blev vi bara fyra. Det blev bara vi då, som vi är nu. Vi körde på med det, jag tror mycket berodde på att vi hade den första, den hette The Circus, och sen kom ju öppningslåten, The Puppet Show, att jag skrev den, och då blev det ju som en naturlig grej att man hade The Circus och sen The Puppet Show, som ett tema liksom. Sen till Guatanamo är det ju inte riktigt nåt tema.

Albin: Nej, det var ju bara att vi ville släppa tre låtar vi hade spelat in, som vi tyckte var bra. Vi tyckte inte det passade ihop med Partgrejen, för det var bara en kortare skiva och bara tre låtar. I och med medlemsbyte och allting, ville vi väl göra en liten nystart och gå vidare nånstans kanske. 

Johannes: Mestadels är det jag som har skrivit, men vi har ju skrivit en del ihop, Amnesia har ju du och jag skrivit ihop. Jag har skrivit text och han har skrivit musiken.

Albin: Jag skriver gärna ihop med dig, men du kommer med en klar idé, då är det ju klart så att säga. Då kan jag inte säga så mycket. 

Johannes: Men det är oftast bra när man bollar, man har ju antingen nån form av refräng eller jag gillar och komma med en hel låt, eller fragment av den, sen spelar vi ihop och så kommer vi fram till nåt.

Hur och var grundades bandet?

Johannes: I en skolkorridor i Arboga.

Albin: Jag hade ett annat band, som aldrig fick något namn riktigt.

Johannes: Jag hade ett annat band med. 

Albin: Vi hade replokalerna bredvid varandra, vi var ju kompisar. Han spelade lite mer amerikansk skatepunk, och jag älskar Iron Maiden och ville spela det, men sen ville vi spela ihop.

Johannes: Vi blev ju bästa kompisar.

Albin: Det blev ju naturligt att gå från skatepunken och gå ifrån heavy metal och bara spela rock´n roll, nåt slags möte däremellan, jag vet inte, bara ösa.

Johannes: Det är lite roligt, jag spelade ihop med Martin, som spelar bas, så vi hade det där skatepunk bandet, så vi kommer ifrån punkbakgrund, du och Micke var ju med i ditt band, så det blev som en blandning av dom två.

Albin: Man kan väl säga att ni jobbade med några stycken, och vi jobbade med några stycken. Det svåraste med band är ju att hitta folk som är drivna nog och som vill, och folk som kan offra saker, säga nej till det här och det här, kanske bara för att repa, dom människorna som vi spelade ihop med på var sin sida då, så var det väl vi fyra som var mest drivna. Det kan ju ha varit en sån mix med.

Johannes: Driftighet, man ska passa ihop, funka bra.

Albin: Personkemi. 

Johannes: Personkemi, för annars är det inget kul överhuvudtaget. Sen ska man vara duktig, alltså på sitt instrument, vilja göra samma sak också. Det är en sak om man har driftighet, men om det spretar då kan det ju bli konflikt och ingen vill ändå. Det var ju snarare så att vi växte upp tillsammans på det sättet, att vi lyckades hitta det i en så liten stad, det ska man vara ganska glad över.

Albin: det föll sig naturligt på nåt sätt, att vi blev polare till slut.

Ni delar scen med Gain Eleven ikväll. Har Ni spelat ihop förut?

Albin: Ja, det har vi gjort.

Johannes: Världens bästa band, dom är så jävla grymma. Vi spelar ju i Karlstad imorgon, då spelar dom efter oss, som känns skönt, för det är så jobbigt ikväll, för vi spelar efter dom, för dom är så himla bra. Man har sån himla press på sig. Men dom är asgrymma.

Albin: Jag tror i alla fall att det är ömsesidigt att vi sätter press på varandra.

Johannes: Det är bra.

Albin:Vi spelar ihop med dom så ofta vi bara kan. På samma sätt som vi har hittat rätt personer till bandet, vi har hittat ett band som är bra personer så med. Det är ganska sällsynt och hitta fyra snubbar till som är schyssta och hänga med, som fattar och har bra åsikter med.

Det kan ju vara roligt och göra en längre turné ihop med, när Ni funkar så bra ihop?

Johannes: Absolut!

Albin: Det är väl målet nånstans att göra det.

Johannes: Det var väl förra året vi lirade ihop första gången ihop. Jag tyckte det klickade direkt, jag blev ju bra kompis med dom, vi har umgåtts utanför och spelat också, så det är skönt.

Albin: Jag hörs ju med David och Vidar varje dag, vi ringer till varandra. 

Johannes: Jag har tagit över Hannes, och David har med varit över också. vi trivs jättebra och dom är ju som sagt grymma.

När Ni ska iväg på turné, hur planerar ni turnén, är det mycket logistik?

Johannes: Ja, det är väl det som är tråkigt. Grejen är att vi inte har varit på nån större turné, vi ska ju till Ryssland och spela nästa vecka, så då åker vi iväg. Tio spelningar och det är ju ganska uppstyrt liksom där.

Albin: Men det är väl visionen med att vi kommer att jobba med människor om gör allt det där åt oss, alltså vi vill att det ska vara så. Men just den här gången är det väldigt uppstyrt, på annat håll. Vi måste tänka lite grann absolut, men det som är skönt när vi spelar i Sverige, som idag spelar vi två dagar på en helg, fredag och lördag, då har vi vår egen bandbuss, som vi köpt för egna pengar och den som är fräschast från dagen innan får köra. Inrikes är det ju vi som kör, med vår egen buss och så. Det ska bli jävligt coolt och åka till Ryssland. Vi har en egen chaufför, vi kör ingenting.

Albin: Åka från stad till stad och spela vartenda dag i tio dagar, det har vi inte gjort förut, det är ju en del av drömmen, även om detta är på en lägre nivå.så är det en del av drömmen. sitta i en trång bil, känna varandras svett, det hör till. Skulle man vara ett sånt band som går från start, via kontakter får förbandsgig för Maiden, man går från noll till hundra, man går från studion till en turnébuss. Den vägen skulle inte jag vilja ta, jag vill ha hela kakan.

Johannes: jag tror inte det är ett sånt kul sätt och ta sig upp heller. Dels för att det blir riskabelt om luftslottet pajar. Om man tar idol tex, du kommer direkt in i en industri, dels blir man ju bara en produkt, man släpper en skiva som du inte har skrivit nånting på. Det är det vi vill göra, det viktigaste är att vara kreativ, det är det jag värdesätter mest i livet. om man tummar på det eller om vi skulle signa ett kontrakt där vi säljer oss helt, då skulle jag skita i det. Jag tror dels att man blir inte så jäkla nöjd, för man märker att du inte är dig själv till slut, om man skulle komma in i en sån process. Sen tror jag det är en mer svag form, att man inte får bygga upp sitt eget namn helt. Om man bygger upp ett helt namn, då har du folk som tycker du är bra på riktigt och det är ju det vi hoppas att folk gör. 

Albin: du jobbar upp en fanbase, du jobbar upp människorna omkring dig.

Johannes. Jag menar, det här är ju kul, det här är ju grymt det vi har här, Man har ju dom här drömmarna om stora spelningar. 

Albin: Resan är målet.

Johannes: Det är fan så.

Vilken av Era låtar tycker Ni har blivit mest populär?

Johannes: Give it Up, den har vi ju en video på också, Bless Me Father också kanske.

Albin: Ja, Bless Me, ligger högst på spotify.

Johannes: Jag vet att när vi lirar så brukar en låt som heter Profit In Disquise, bli populär, jag tror att det är för vi bygger upp så mycket mot slutet, jag inbillar mig i alla fall att det är en ganska stor publikreaktion.

Albin: Den är tuff.

Johannes: Ja den är bra.

Albin: Den är hårdrock.

Känner Ni varandra väl, är ni som en familj?

Albin: Ja, gud ja.

Johannes: Det är ju som jag sa, jag kan säga vad jag vill till dig, och det är ju skönt att ha såna människor. Det är ju jobbigt i jobbsituationer eller vad som helst, om man känner att man måste hålla sig tillbaks, sin egen personlighet. Jag skulle kunna be dig dra åt helvete.

Albin: Då säger jag, ok han är på dåligt humör, jag går och gör nånting annat, jag vet att det går över sen. Det finns ingen bättre terapi än sitta i våran lilla turnébuss, som nätt och jämt täcker oss medlemmar och våran utrustning. att sitta så där  och köra till Östersund i åtta timmar, den terapin slår allting, det är bara och öppna upp sig och snacka.

Johannes: Det var sjukt, senast vi åkte till Östersund för att lira, som du säger, det var åtta och en halv timme, och jag mådde fan bra när vi klev av bussen, vi hade kommit närmre varandra. Ibland är det ju så att man blir jävligt irriterad, men då, det var jävligt intressant, för på över halva vägen dit, då började vi prata om jävligt djupa saker, jag öppnade mig som fan. Men det är ju verkligen en familj.

Om Ni fick välja mellan Wacken Open air och Rock Am Ring, vilket skulle ni välja och varför?

Albin: Wacken!

Johannes: Jag skulle välja

Albin: Kom igen, Wacken Open Air.

Johannes: Rock Am Ring känns lite poser, men Wacken ..

Albin: Wacken kollade vi ju på Headbangers Journey, Det var ju världens största rockfestival. Dom släpper biljetterna julafton och dom är slut juldagen, när dom släpper sina biljetter, är dom slut innan dom ens släppt ett enda band.

Johannes: Det är ballt.

Albin: Det är stort.

Galet är det.

Johannes: Tror det blir Wacken ändå. Fast det är du som drar mig dit.

Albin: Sen tycker jag att Wacken är mer metal än vi är, därför är även Rock Am Ring en ganska stark kandidat. Jag skulle vara stoltare med Wacken i bagaget, att ha och skryta med.

Johannes: Airbourne funkar ju bra i Wacken.

Ni får ta Wacken först och Rock Am Ring sen.

Vad är Era musikinfluenser?

Albin: En vanlig fråga som vi aldrig kan svara riktigt bra på. Det var som jag sa tidigare, jag började spela hårdrock och han punk. Jag älskar Maiden och du Rise Against. Jag kan lyssna på Rise Against, jag kan lyssna på Lars Winnerbäck, Children of Bodom, el Raised Fist. Man hämtar ju in överallt.

Johannes: Bästa svaret, allt som är bra. Det låter kanske pretentiöst att säga, men jag vill inte veta av genrer. Jag lyssnar på så mycket olika musik, bara jag tycker det är bra. och jag kan hämta från vad som helst egentligen. För jag vill utvecklas också i mitt skrivande.

Albin: Vi kan säga tidigt från Part Two plattan, så bytte vi sound så mycket. Vi snackade mycket om att vi skulle spela mer rak Rock´n roll, och ett ständigt återkommande namn är ju Airbourne, The Hellacopters och The Hives. Vi vill att dom sätter på en skiva med oss på festen, så vill man dricka bärs, och det är ju den effekten dom banden har.

Johannes: Samtidigt vill man göra musik som är intressant, jag kan tycka att Airbourne är jävligt tråkiga och lyssna på förutom dom låtarna man tycker är bra. Man kan kombinera jäkligt energisk musik, våra texter är ju jävligt deppiga, det är ju jättemörkt egentligen. Men med musiken och när vi kör live, så blir det jävligt bra energi, som gör sig jävligt glatt live. Vi skriver ju inte bara blaj.

Albin: Vi vill ha fest, vi vill ha fart och allting, men samtidigt måste man öppna sig när man skriver nånting. texterna kanske inte alltid passar ihop med stämningen.

Hur ser det ut framöver?

Albin: Just nu ser det ljust ut, vi kanske inte kan spilla så mycket detaljer, men det ser ljust ut.

Johannes: Det enda som är jobbigt är att det är mycket. Vi åker till Ryssland om två veckor, sen har vi en platta som har väntat länge, det ser ut som vi kan släppa den ganska snart, det kommer bli jävligt skönt och få det gjort.

Albin: Vi har riktigt bra samarbete med dom, med skivbolaget. Ju mer vi kör, ju bättre människor får vi runt oss, det märks ju. Jag har inget tvivel på att det här kommer att gå bra, alltså det kommer gå bra, jag vet det. Jag tror så naivt på det vi gör, skulle jag inte göra det, skulle jag inte sitta här. Jag har trott på det länge, men just nu ser det ljust ut som fan.

Beskriv bandet med tre ord:

Bra, Jävla, Skit!